De svårfångade och omistliga detaljerna - Sveriges Arkitekter

Emina Kovacic—8 maj 2017

Sjöfartsmuseum i Helsingör. Arkitekt: BIG, Bjarke Ingels Group. Foto: Emina Kovacic

Väl gestaltade byggnader och platser är inget annat än summan av många, noggrant avvägda detaljer, komponerade till en vacker och tilltalande helhet.

Det har som arkitekt alltid varit en utmaning att kämpa för detaljernas betydelse i olika projekt. Oavsett om man har en praktiserande eller granskande roll så handlar det ofta om att övertyga byggherrar eller byggföretagen varför vissa detaljer inte kan kompromissas eller bantas bort.

Det är något som de flesta som arbetar med bygglovsrådgivning eller inom privat sektor säkert någon gång stött på under sin tjänsteutövning, både när vi diskuterar ombyggnad av befintliga hus och när vi erbjuder rådgivning i samband med nybyggnad. Vi arkitekter uppfattas inte sällan som petiga, stränga, komplicerade och nördiga när vi argumenterar för detaljernas betydelse.

Varför är det så svårt att hävda något så självklart? Ständigt kommer vi i våra diskussioner tillbaka till att vår uppfattning om vad god arkitektur är anses vara en ytterst subjektiv upplevelse. Jag delar inte det synsättet. Snarare handlar det om att vissa saker inte är så enkla att förklara för ovana betraktare.

Hur förklarar man den, till våren ”väckta” och oväntat vackra abstrakta skugga ett lövlöst träd projicerar på en anspråkslös fasad – och därmed lyfter hela upplevelsen? Hur åskådliggör man vikten av hur en väl gestaltad, detaljrik fasad lyckas projicera spännande mönster på husets golv?

Tingshuset i Sölvesborg. Arkitekt Gunnar Asplund bjuder på många vackra detaljer både interiört och exteriört. Foto: Emina Kovacic

Hur mäter man betydelsen av den upplevelse du erbjuds, när solen råkar befinna sig i en speciell position som gör att väggen du tittar på plötsligt inte enbart är ett vertikalt avskiljande element i rummet, utan istället känns som ett välgenomtänkt och noga avvägt konstverk som huset inte kan klara sig utan?

Hur rättfärdigar vi den långa, vackra trappan som skapar förväntan, bjuder på många oväntade utsiktspunkter och därför aldrig kan betraktas enbart som kommunikationssträcka? Den har tvärtom blivit ett smycke i det stora, underbara rummet som får oss att hellre gå och uppleva än att ta hissen.

Hur bevisar vi att det träd du kämpade för att bevara genom hela projektet och som byggaren inte trodde skulle överleva byggprocessen gjorde precis det motsatta? I all sin prakt innebär det att ditt nya hus fått ett välbehövligt karaktärsdrag som gör att huset inte upplevs som en ensam, utsatt och isolerad företeelse utan något sammanhang.

Varför envisas vi arkitekter med att påpeka vikten av dessa detaljers betydelse när vi utformar och bedömer nya byggnader och stadsdelar?

Vad får den vackra patina lov att kosta, den som enbart vissa byggnadsmaterial kan föräras med i takt med att de når en aktningsvärd ålder? Varför anser vi att det är viktigt med denna patina? Varför bör vi ta vara på betydelsefulla spår från det förflutna när vi förvandlar platser som under lång tid lagrat många viktiga berättelser?

Är det möjligt för en ovan betraktare att uppskatta hur en serie väl genomtänkta karmdetaljer i en 1950-talsbyggnad påverkar fasadens helhetsuttryck genom den anspråkslösa skuggbildning de ger upphov till?

Svaret måste vara ja! Vi får inte ge upp att förklara, beskriva, argumentera för, dokumentera och utbilda våra medborgare, kollegor och folkvalda i att en väl gestaltad byggnad eller en utemiljö aldrig uppstår genom en slump. Den är produkt av många små och stora beslut på vägen som vi gemensamt ansvarar för: vi som planerar, vi som beställer, vi som ritar, vi som beslutar, vi som bygger och vi som förvaltar…

Därför kan vi aldrig frånhända oss det ansvaret!

Emina Kovacic är arkitekt SAR/MSA och stadsarkitekt i Karlshamn

Kommentarer

  • Lisa Morän
    maj 11, 2017 — 9:50 e m

    Toppen! Vi kämpar ett tag till.

    • Emina Kovacic
      maj 12, 2017 — 7:26 f m

      Hej Lisa, ja det är viktigt att inte tappa hoppet! Med regeringens uttalade satsning på arkitekturpolicy & ett tydligt och välutformat uppdrag till Boverket känns det ändå som om vi förflyttar oss framåt med stora steg...

  • Dagmar Nordberg arkitekt SIR/MSA
    maj 16, 2017 — 1:28 e m

    Fin artikel! Fint och finstämmigt resonerat, Emina! Som utställningsdesigner och utställningsproducent blir jag klärt påverkad och inspirerad av de rummen vi arbetar i och omvandlar till utställningar. De sätter tonarten i den mångstämmiga melodin som hus + utställning formar tillsammans. Jag kommer att arbeta med en utställning på just Tingshuset som ska lyfta fram både detaljer och den mer övergripande linjen i restaureringen som byggnaden genomgår just nu. En utställning kring The Making Of Tingshuset.

    • Emina Kovacic
      maj 16, 2017 — 11:14 e m

      Hej Dagmar, tack för din kommentar…Vilket spännande & stimulerande uppdrag du har fått i gränslandet mellan arkitektur & konst! Jag ser verkligen fram emot att se utställningen så du får gärna återkomma med datum om det redan är spikat. Bästa hälsningar Emina

  • Kristina Björling Francki, landskapsarkitekt LAR/MSA
    maj 16, 2017 — 3:44 e m

    Dina ord om det bevarade trädets betydelse värmer en gammal ents hjärta!

    • Emina Kovacic
      maj 16, 2017 — 11:27 e m

      Tack Kristina! Jag uppskattar verkligen din kommentar...Vissa saker är så självklara för oss som dagligen arbetar med den typen av frågeställningar att vi slutar prata om det då vi är rädda att uppfattas som banala... Min uppfattning är dock att det är just i de, till synes enkla, alldagliga situationer som vi har mest möjlighet att förklara, övertyga och påverka...

  • Robert Lavelid
    maj 20, 2017 — 12:27 e m

    Bra tänkt och skrivet Emina. Detaljer är viktiga.

    • Emina Kovacic
      maj 20, 2017 — 2:15 e m

      Tack Robert! Det känns rätt att då och påminna om detta även om det kan upplevas så självklart...

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *