Emina Kovacic—23 Mar 2017

Väggaskolan i Karlshamn. Arkitekt: Gunnar Asplund. Foto: Emina Kovacic

 

Äntligen! Det var min första tanke när jag läste regeringens pressmeddelande om att Boverket fått uppdraget att undersöka kommunernas arbete med arkitektur- och gestaltningsfrågor. Ett arbete som ska resultera i en nationell arkitekturpolicy. Det var med sann glädje jag vidarebefordrade informationen till högst ansvariga i min kommun Karlshamn.

Upplägget är vältajmat, ambitiöst och förpliktigande. Det väcker hopp om att kunna återge arkitekturen det djup och den ställning den förtjänar i debatten och framför allt i verkligheten. Uppdraget skapar också intresse och förväntningar hos andra yrkesgrupper eftersom det bjuder in till interaktion genom det tvärsektoriella upplägget. Orsaken är att begreppen arkitektur och gestaltning tydligt kopplas bort från ett synsätt som definierar arkitektur endast med yta – istället betonas värdet i att förmedla och lyfta den som en viktig beståndsdel vilken bidrar till att skapa och upprätthålla socialt och klimatmässigt hållbara stads- och tätortsmiljöer. Detta är oerhört viktigt då jag gör tolkningen att arbetet därmed förväntas omfatta även bestående och temporär befintlig bebyggelse.

För om det finns något som vi stadsarkitekter dagligen brottas med – förutom att kräva och motivera varför god arkitektur måste vara utgångspunkt i nya utvecklingsprojekt – är det förvaltning av befintliga stads- och landsbygdsmiljöer. Där befinner vi oss många gånger i en verklighet där lagstiftningen inte räcker till för att upprätthålla nödvändig kvalitet och uppmuntra till högre ambitionsnivå. Min uppfattning är att nyckeln till ett lyckat arbete med att upprätthålla och höja den arkitektoniska ambitionen i kommunerna alltid måste utgå från hur vi förhåller oss till befintlig arkitektur och livsmiljöer.

Hur kan vi vara trovärdiga när vi ställer krav på nybyggnad om vi inte har respekt för det redan byggda som är bevarandevärt? Detta är något min nämnd och jag ofta diskuterar i samband med bygglov- och detaljplanehandläggning. Hur kan vi förvänta oss att det vi planerar och bygger idag kommer att respekteras av nästa generation om det inte finns tydliga förhållningssätt vad gäller befintlig arkitektur? Det omfattar även det som vi slarvigt benämner som vardagsarkitektur (som om övrig arkitektur skulle förekomma enbart vid få speciella tillfällen).

Med det menar jag inte att miljöer bör konserveras utan istället att dessa med hjälp av gestaltningsbaserade parametrar kan analyseras och värdesättas i syfte att konsekvent belysa samtliga utvecklingsprojekt vad gäller arkitektur, landskapsarkitektur och förhållande mellan nytt och gammalt. Min kommun har relativt goda historiska referenser vad gäller växlande arkitekturstilar i olika tidsepoker. Något vår riksintressanta kulturmiljö inom rutnätsstaden tydligt bekräftar.

Om man blickar tillbaka kan man bli riktigt nostalgisk och konstatera att det förr i tiden, i många små och medelstora kommuner, satsades mycket mer på arkitektur och arkitekttävlingar än vad vi har möjlighet att göra idag. Redan 1912 vann den då unge Gunnar Asplund tävlingen om Väggaskolan i Karlshamn och en ståtlig skolbyggnad, i gränslandet mellan nationalromantik och 20-talsklassicism, stod färdigt år 1917.  Tjugo år senare uppfördes, efter ritningar av en betydligt mera erfaren Asplund, B-byggnaden i sann funktionalistisk anda. Det intressanta med projektet Väggaskolan (vars tema är lika aktuellt i dagens diskussioner som rör gestaltning och arkitektur) är att Asplund medvetet valde bort att uppföra en pastisch. Något både Karlshamnsbor och arkitekturhistoriker är väldigt glada över idag då det ger oss möjlighet att förstå hur både Asplund och Arkitektursverige förändrades inom loppet av tjugo år.

Så handen på hjärtat tror jag inte att vi alla gånger förstår vad vi menar när vi säger ”det var bättre förr” när samtida arkitektur förs på tal och vi lättvindigt avfärdar all modern arkitektur som platta lådor utan själ… Jag är så tacksam och glad att mina föregångare inte gjorde det när de klubbade bygglovet för Väggaskolans funktionalistiska tillbyggnad. En, för sin tid, utmanande och nytänkande byggnad vars avvikande utformning måste ha varit en kontroversiell fråga för dåtidens politiker och tjänstemän.

Även om jag inte vet om dess planering och tillkomst orsakade protester inom och utanför 1930-talets Karlshamn och rådhusets väggar är jag stolt över att beslutsfattarna vågade vägra reducera detta komplexa och vackra arkitektoniska verk till dess fasader.

P.S. Emina Kovacic diskuterade det nya uppdraget tillsammans med regeringens utredare Olov Schultz och Uppsalas kommunalråd Erik Pelling vid en Arkitekturfrukost den 22 mars. Se det filmade seminariet

Emina Kovacic är arkitekt SAR/MSA och stadsarkitekt i Karlshamn

Kommentarer

  • Bo Sjöberg
    mars 25, 2017 — 11:16 f m

    Det finns mycket som är skyddsvärt i Blekinge. Asplunds byggnader i Sölvesborg, Karlshamn och Ronneby är ju självklara objekt. Stadsbiblioteket i Karlskrona borde också vara det, men det är ju inte så gammalt och biblioteksfunktionen har förändrats, så där finns anledning att vara orolig för en en okänslig ombyggnad. Det bästa vore att återställa det och komplettera med en ny byggnad för s k "nya medier".

    • Emina Kovacic
      mars 25, 2017 — 2:57 e m

      Hej Bo och tack för din kommentar! Ja, det finns verkligen många fina bevarandevärda byggnader och miljöer i Blekinge. Jag är inte så välbekant med Karlskronas stadsbibliotek men läste för ett tag sedan en fin artikel i BLT av arkitekt Peter Salander där han skildrar just Stadsbiblioteket: http://www.blt.se/kultur-o-noje/peter-salander-nedtonad-arkitektur-infogad-i-historisk-miljo/. I vår bevarande och utvecklingsplan för Karlshamns innerstad valde vi att inventera, tids- och värdesatta även 60-, 70-och 80-talsbebyggelsen då allt omfattas av riksintresset kulturmiljö. Vi använder oss även av vår riksintressestatus för att kräva god arkitektur när vi hanterar nya projekt i staden. Jag har inte kunskap om stadsbiblioteket i Karlskrona omfattas av riksintresset för kulturmiljö och/eller världsarvsstatusen. Är du däremot intresserad av hur vi i Karlshamn arbetat med vår riksintressanta kulturmiljö kan du ladda ner eller kika i vår bevarande- och utvecklingsplan: http://www.karlshamn.se/Karlshamn/Bo/Bygg--bo/Planering/Oversiktsplanering/Oversiktsplan-2030/Bevarande--och-utvecklingsplan-for-Karlshamns-innerstad/ Bästa hälsningar Emina

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *