Ledande arkitekter vill skapa bättre arkitekturklimat i Göteborg - Sveriges Arkitekter
Sveriges Arkitekter

Tre arkitekter sitter på de ledande posterna för stadsutvecklingen i Göteborg. Har det någon betydelse att de är arkitekter? Blir det ett bättre arkitekturklimat i staden nu? Åsikterna var samstämmiga när trion grillades i ett samtal på Världskulturmuseet 28 april 2015, inbjudna av SAVG och Arkitekturens Hus. De tre direktörerna, och tillika arkitekter; Agneta Hammer stadsbyggnadsdirektör, Magnus Sigfusson fastighetsdirektör och Lena Andersson vd för Älvstranden Utveckling AB, var eniga i det mesta. Publiken höll dock inte alltid med. När frågan ”Har vi ett bra arkitekturklimat i Göteborg idag?” ställdes till både panel och publik, lyfte bara de tre direktörerna och stadsarkitekten Björn Siesjö, som satt i publiken handen.

MÅNGA UTMANINGAR För fyra, fem, år sedan fanns inga arkitekter i ledande ställning för stadsbyggnadsfrågorna i Göteborg. Så samtalet var lite historiskt. Utgångspunkten var de många utmaningar som Göteborg står inför; ett massivt behov av bostadsbyggande, förtätning och förstoring av stadskärnan, uppgradering och integrering av förorterna, samt en gigantisk infrastruktursatsning; Västlänken. Tre teman lyftes speciellt; visionerna, processerna och kompetensen. Anders Svensson, tidigare vd på White, nu professor på Chalmers och fristående konsult, drev samtalet framåt med säker hand. Panelen hade fått JA och NEJ spadar att svara på korta frågor med och var som sagt eniga i det mesta, förutom i frågan om resurserna och kompetensen räcker till för att klara framtidens utmaningar? Där svarade Agneta Hammer ja, men korrigerade sig efter hand; visst behövdes mer resurser, men de som redan finns kan utnyttjas effektivare, menade hon.

BYGGHERRAR STYR Ingmar Mattsson från Arkitekturens hus startade samtalet med en pamflett som utmanade panelen, bland annat med påstående om att stadsbyggnadskontoret nog inte hade den makt över byggandet som man borde ha. Här styr byggherrarna, menade Mattsson. Kan man återta makten? Finns det resurser för det? Kan man förändra processerna? Var några av hans frågor till panelen. Även publiken gjorde inspel som andades en skeptisk inställning till arkitekturklimatet i staden. ”Vem styr över detaljplanerna?” var en fråga. ”Evenemangsstadens supportas, men intresset för arkitektur är svalt”, menade andra. ”Många stadsutvecklingsprojekt faller på revirtänkande och skilda agendor, hur gör ni?”

STORT KLIV FRAMÅT Panelen försäkrade att man har mycket gott samarbete och är fria från revirtänkande. Agneta Hammer betonade nödvändigheten av samarbete med alla aktörer, även byggherrar. Hon framhöll också vikten av att alla berörda nämnder och politiker får samma kunskapsbakgrund samtidigt, samma information om var man är i processen, i målbilden etc. Det är något man lägger ner mycket arbete på. – Jag tycker att Göteborg tagit ett stort kliv framåt vad gäller samarbete och jag ser en stor potential i det, sade Agneta Hammer, med lång erfarenhet som stadsplanerare i Malmö och Helsingborg. Nu har hon varit stadsbyggnadsdirektör i Göteborg i tre år och på den tiden har arkitekturklimatet förändrats till det bättre, menade hon och avvisade kritiken av att medborgardialoger och workshops inte leder någonstans.

Jag köper inte att vi jobbar med förenklade processer, sade hon.

MEST BRÄNNANDE FRÅGA? Mycket av resonemangen rörde sig kring Vision Älvstaden som ju Lena Andersson, som tidigare jobbat på byggherresidan, närmast har ansvar för. Ingemar Mattsson frågade hur allmänheten skall tolka stadsbyggnadskontorets modell över Älvstaden, som visar en generell kvartersbebyggelse i nybyggnadsområden? Lena Andersson svarade att detta är en datormodell med redovisning av exploatering, inte ett förslag till utformning. När panelen fick frågan vilken deras mest brännande fråga var skilde sig åsikterna markant. – Resursplanering. Att få in tillräckligt många som kan sätta igång direkt att jobba. Vi har jättemycket arbetsuppgifter, men hittar inte tillräckligt med kompetent folk, sade Lena Andersson. – För oss är frågan om att få fram bostäder till alla de nyanlända flyktingar den mest brännande, svarade Magnus Sigfusson. Och Agneta Hammer, som just kommit från en presskonferens om Jubileumssatsningen, 7000 nya bostäder ska byggas i Göteborg till 2021, utöver de redan planerade, framhöll jubileumssatsningen och hållbarhetsfrågorna som de mest aktuella.

”EXTRA ALLT” När panelen ombads formulera sin personliga vision av Göteborgs stadsutvecklingsplaner, hade Lena Andersson det lättast; – För min del handlar det att genomföra det som står i vision Älvstaden. Inte hitta på några nya visioner, utan att säkerställa att vi får det som visionen frågar efter. Det här ska ge ett resultat utöver det vanliga. – För mig handlar det mycket om att stärka alla stadsdelar. Att tidigt få med byggherrarna på banan för att kraftsamla i stadsdelarna. Se till att människorna där får mer service, mer känsla av tryggare stad, sade Agneta Hammer, emedan Magnus Sigfusson förespråkade ”extra allt”: – Olika typer av bostäder behövs. Blandstad i kollektivtäta lägen är inte lösningen på allt. Jag kan känna lite oro över att vi kvantifierar all leverans istället för att kvalitetssäkra, utbud, bredd och träffbild, menade han.

PROCESSERNA SKILJER Stadsutveckling ser väldigt lika ut idag i landets kommuner. Alla talar om ”den täta blandstaden” som lösningen, menade Anders Svensson och frågade panelen: Har Göteborg något eget grepp, något som skiljer sig från andra städers? – Ja, menade Agneta Hammer, processerna skiljer sig. Hur man gör det. Processerna bygger ju på de lokala förutsättningarna, på de människor som är verksamma här och vill påverka. I dem kan vi vara innovativa och samverka på ett speciellt sätt. Det är det som ger ett speciellt Göteborgsperspektiv. Det kommer att bli skillnad. – Ja, och det märks när man är ute. Vi har varit inbjudna till några tillställningar i Stockholm och Umeå, och man tycker att vi tänker och gör annorlunda i Göteborg. Flera kranskommuner från Stockholm har varit och tittat på oss och vill ha ett nätverk för att kunna följa arbetet här, sade Lena Andersson. Kan det vara så, att själva processerna är lika viktiga som målen? frågade Anders Svensson. – Ja, det handlar ju om hur vi får med alla göteborgare att bli delaktiga. Målet blir ju nästan meningslöst om vägen dit är katastrofal, sade Magnus Sigfusson.

TVÅNG INTE BRA Men, hur får man då till en tät blandstad? Varför är det så svårt att åstadkomma det? – Ja, en sak som vi från planeringssidan kan göra, är ju att ställa krav i detaljplanerna. Men det finns en gräns för hur mycket man kan tvinga fram, sade Agneta Hammar. Magnus Sigfusson höll med i det sistnämnda, tvång är inte alltid en bra lösning. – Då får vi istället en svår diskussion i genomförandet. Vi tvingar fram verksamhet i lägen där vi vet att här kommer inte en enda affärsrörelse någonsin att överleva. Men även Göteborg har anammat möjligheten till flexibilitet vad gäller bostäder i bottenplanen, berättade Magnus Sigfusson. Man kan föreskriva att de ska ha demonterbara bjälklag, så att man vid behov kan konvertera och få in butiker i ett senare skede. – Det gäller inte bara de centrala delarna, det gäller staden i övrigt också, det är viktigt, tillade Agneta Hammer. I Älvstaden har man kopplat ett helhetsgrepp runt bottenplanen. – Vi har en aktör som hanterar alla de kommersiella lokalerna för flera kvarter, just för att kunna tänka som en galleria, fast i stadsmiljö. Det ger förutsättningar för att ha en mix, men också kunna parera om någon behöver bygga ut eller minska, sade Lena Andersson.

HELHETSPERSPEKTIVET? En blandstad måste växa fram och det kan ta tid, menade också en röst i publiken som ifrågasatte planeringen av Göteborgs centrala delar “Vision Älvstaden duger inte som grund. Det är mycket som fattas. Man behöver ha en helhetsbild. “Frågeställaren befarade att slutresultatet kommer att bli mycket svårt att få ihop, när allt verkar drivas i delprojekt. Hur säkerställer ni helhetsperspektivet? – Jag vill påstå att vi har bra koll och väldigt stöd i visionen. Sedan är det mycket arbete med att zooma ner i de olika delarna. Men själva strukturen, tankarna och analyserna, finns ju. Det handlar ju om att förstå vilka ekonomiska drivkrafter som styr? Vad är det som skapar underlag för handel och verksamhet? Vad är det som gör att det blir en mötesplats? Alla de här olika delarna vet vi ganska väl. Men att skapa förutsättningar i nyproducerade lokaler, med så låg hyra att olika sorters verksamhet kan drivas där, det är något vi måste jobba med, sade Lena Andersson.

STORT TRYCK PÅ FRIHAMNEN

Vi sitter inte och väntar på att det ska bli blandstad. Vi måste skapa något som funkar redan från början. Det är vad vi gör i Frihamnen till exempel. Där har vi aktiviteter redan nu, de första delarna till Jubileumsparken. Det händer saker. Det som vi fångat upp i dialog med människor, det bygger de andra stegen, sade Lena Andersson

och betonade också att det finns stort fokus på näringslivsfrågorna i Frihamnen.

Bostäder är inte allt, det löser sig, de får vi in också. Men det gäller att säkerställa att vi får in rätt sorts verksamhet i en bra mix. Det är ett enormt tryck på Frihamnen, vi har lång kö av intressanta kommersiella aktörer, verksamheter, sjukhus och hotell, vi har många hotellförfrågningar.

KAN MAN MÄTA KVALITET? Samtalet kom också in på kvalitetsfrågorna. En publikfråga var: – Stadsbyggnadskontoret i Göteborg har infört många kraftfulla uppföljningssystem. Man räknar antalet bostäder, man värderar väldigt mycket utifrån sådant man kan rapportera. Men, arkitekturen är just det ni inte mäter. Hur kommer vi dit, så att slutmålet blir bra? Agneta Hammer menade att frågan är viktig, och att kvalitetsmätning det är något man gör, bland annat i de sociala konsekvensanalyserna, även om också krassa mätetal i leveranser är helt nödvändigt. Hon pekade också på att fullmäktige i sin budget satt tydliga mål som handlar om kvalitet i bostadsbyggandet, som social och ekonomisk hållbarhet. Alltså, vad det är för typ av bostäder människor behöver? Inte kvantitet. Magnus Sigfusson såg en fara i kvalitetsmätning och en värdering av arkitekturen;

Utifrån mitt tidigare uppdrag, som ansvarig för byggnadslov, brukade jag säga att; även fula hus måste få bygglov. Vi får akta oss att bli smakpoliser. Fult och fint ligger i betraktarens öga och det kan vara väldigt olika. Framför allt över tid. Jag tycker vi ska fokusera på att det ska vara omsorg lagt i ärendet, i gestaltningen. Sen kan det se ut på väldigt många olika sätt.

HYRESNIVÅERNA TYDLIGT MÅL För Lena Andersson är de mätbara målen och indikatorerna som satts upp i visionen, mycket viktiga: – De säger att vi är på rätt väg. För Älvstadens räkning jobbar vi väldigt mycket med den här frågan. Vi mäter och har en väldigt tydlig bild av vad vi vill uppnå. Vi jobbar inte med en massa ”hur?” Hyresnivåerna är en sådan sak som är direkt kopplad till kvalitet. Här är det så mycket nytt som ska byggas. Skulle vi göra som vi gjort i tidigare projekt så skulle vi få en supersegregerad nyproduktion. Vi måste säkerställa att vi får den sociala blandningen och då är hyresnivåerna ett sådant tydligt mål som vi kan jobba med. Frågan är komplex. Det gäller att hitta de där sakerna som skapar innovation och som gör att man hittar nya vägar, menade Lena Andersson och försäkrade att de var på god väg. – Den markanvisning som vi gjorde tillsammans med fastighetskontoret på hyresnivåerna, den ser vi nu konkreta resultat av. Det kommer förslag på helt nya affärsmodeller! Så kommer det att bli när det gäller mobilitet också. Hur ska vi cykla, röra oss, gå? Alltså, vi behöver inte göra som vi gjort tidigare. Vi kan göra något helt annat.

BYTA PERSPEKTIV Anders Svensson avslutade kvällen med frågan: Vad tar ni nu med er av det här samtalet? – Att det nog behövs fler sådana här samtal och diskussioner arkitekter emellan. Det tror jag skulle överbrygga de olika uppfattningar som finns, sa Agneta Hammar och fick medhåll av Lena Andersson: – Att ha träffar och dialoger tidigt är jätteviktigt. Det är också ett sätt för oss att kunna jobba snabbare. Sedan finns det också skillnader om man är inom den kommunala delen eller inom den privata. Ibland blir frågorna så annorlunda. Att byta sidan och se många olika perspektiv tror jag är väldigt viktigt för att föra arkitektkåren framåt. Så att det inte blir ”vi och dom”. Också byggare pratar om kvalitet och vad som är viktigt. Intressena sammanfaller i många frågor, menade Lena Andersson.

ARKITEKTER GÖR SKILLNAD En slutfråga till panelen var förstås; Kommer de, som arkitekter, att göra skillnad för framtidens stadsutveckling i Göteborg? – Ja, vi har samma grundinställning och fokus. Som arkitekter ser vi helheten. I framtiden kommer man att fråga varför det blev så bra? Och svaret är, att det var arkitekter där! svarade Lena Andersson, och fick varma skratt från publiken och naturligtvis medhåll av sina två kollegor på podiet.

 

vid pennan Anna-Stina Lindén-Ivarsson