Sex frågor till unga inredningsarkitekter

Torsten Hild kommenterar:

Svår marknad för möbelformgivare

De nya inredningsarkitektkontoren har några gemensamma drag: De inriktar sig på design, läs möbelformgivning. Om de även arbetar med inredningsprojektering gäller det mindre uppdrag med tonvikt på profilering och kommunikation, projekt där formen har hög prioritet.

Bara några få kontor säger att de framför allt vill arbeta med traditionell inredningsprojektering för offentliga miljöer. Trots att uppdragsvolymen är större på projekteringssidan och att det finns bättre möjligheter att få lönsam verksamhet där.

I framtiden verkar det alltså som om de stora och etablerade kontoren får ta hand om inredningsprojekteringen. De får rekrytera de studenter som är intresserade av detta område från skolorna. De som vill formge möbler och arbeta med små inredningsprojekt startar eget.

Under studietiden drömmer många inredningsarkitekter om att rita möbler, men marknaden är liten och ger små inkomster. Villkoren är likartade för projektering av små uppdrag. Ett nystartat företag behöver få in pengar snabbt eftersom det sällan finns något kapital att luta sig mot. Förtjänsten i dessa uppdrag får oftast mätas i publicitetsmöjligheter.

Dessa förutsättningar leder till att en del även ägnar sig åt uppdrag utanför det område de först riktade in sig på. Flera berättar att de under dessa oplanerade uppdrag upptäckt områden som väckt deras intresse. Det kan gälla projektering av vårdmiljöer, skolor, arbetsplatser, uppdrag där fokus inte ligger på kommunikation utan på till exempel ergonomi, organisation, ekonomi eller miljö.

Det tar ungefär fem år att etablera sig och skapa ett nätverk som kan ge en stadig ekonomisk vinst. Under uppbyggnadsåren måste de nya inredningsarkitektkontoren ta de uppdrag de kan få, oavsett inriktning.

De som håller fast vid möbelformgivning skaffar sig en ytterligare inkomstkälla, ofta deltidsanställning på ett annat kontor, eller i ett helt annat yrke.

De som åtar sig andra typer av uppdrag blir till en början allätare. Många har ägnat sig åt CAD-tjänster, formgivning av olika slag, undervisning, med mera, för att få det att gå runt.

Hur får man uppdrag?

De flesta knackar dörr: Man skissar färdiga produkter, miljöer som man åker runt och försöker intressera tänkta uppdragsgivare för. Det är arbete på spekulation. Andra uppvaktar företag, fastighetsbolag, reklamkontor, etc för att få uppdrag. Ytterligare andra försöker starta och sedan dra hela processen på egen hand. De uppfinner sina egna uppdrag och söker finansiering för dem. Ett exempel är att starta egen möbeltillverkning och skaffa sig kontroll över hela processen från idé till konsument.

Ingen av de intervjuade höll sig informerad om offentliga upphandlingar. Det kan bero på okunskap, men också på att det krävs förmåga att hantera pappersarbete.

De medelstora städerna i Sverige är en stor möjlig marknad för inredningsarkitekter. Idag är det ofta andra yrkesgrupper än inredningsarkitekter som utför uppdrag på dessa orter. Det är ett oprövat område för de unga kontoren, men det krävs uthållighet och geografisk närhet för att komma in på dessa områden.