|
|
|
Det finns platser som snart blir symboler. World Trade Center var en symbol. En attack som visste var den tog. Utan andra jämförelser så är den hörna vid Åhléns City i Stockholm, som SL tillsammans med Åhlénshusets ägare Ramsbury sedan ett tag vill glasa in, en symbol. En liten plats där hela staden blir synlig. I det förslag som finns blir den ännu en tunnelbaneuppgång, bland hundratals. Det går från en plats för stillaståendet, mötet, till en plats för omdirigering och effektivitet.
Det blir viktigt hur politiker agerar när de har med symboler att göra. När symbolen är omkullkastad, kan man snabbt gå vidare, vägen ligger öppen. Det var därför det delvis tog stopp vid almarna 1971. Ställ dig på Hamngatan i Stockholm just där den lämnar Kungsträdgården, gatan smalnar, breddningen upphör. Det är ett resultat av symbolfrågan almarna.
Därför är det olyckligt att stadsbyggnadsnämnden som visade ett visst mod när man sa nej till inglasningen av Åhlénshörnet nu säger ja. Och detta utan att några förändringar gjorts. Trappan vid Sergels torg har blivit lite bredare, men en offentlig plats kan inte kompenseras med en annan. Staden består inte av utbytbara delar, det är en missuppfattning som lever kvar från den förenklade funktionsuppdelningens tid.
Länsstyrelsen konstaterade i sitt yttrande om inglasningen att det är en fråga som har "vidare betydelse än det antal kvadratmeter som berörs". En symbolfråga. I regeringens skrivelse om "Arkitektur, form och design", som kom innan sommaren, skriver man också om den "omfattande inglasningen av gator och torg". Och fortsätter: "det offentliga rummet är en av flera grundförutsättningar för det öppna och demokratiska samhälle vi är vana vid". Många tycks medvetna om frågans allvar, men praktikens politik går åt ett annat håll.
Nu finns det två riktningar att gå: antingen föreslår regeringen att samma rättigheter ska gälla på alla gator, med eller utan glas, eller så ställer sig medborgarna vid Åhlénshörnet, protesterar och drar de nödvändiga gränserna.
Dan Hallemar