Alla vet det. Ett parallellt uppdrag är ingen tävling. Ändå ställer sig arkitekterna år efter år på startlinjen för att ”vinna” just parallella uppdrag. Arkitekten har frågat dem varför?
Andelen parallella uppdrag tycks öka. Det blir framför allt vanligare att städer och kommuner kräver av exploatörer att de tar in ett antal förslag på hur de vill exploatera ett område. Exploatören går då till ett antal arkitektkontor och ger dem ett parallellt uppdrag. Det här innebär bland annat att detaljplaneprocessen kan bli snabbare. Stadsbyggnadskontoret och exploatören jobbar intimare ihop. Men i andra änden får arkitektkontoren leverera parallella idéer för en billig penning.
– Det är en högre ambitionsnivå, på ett sätt. Genom att anordna hundrameterslopp vill man försäkra sig om den rätta vinnaren, säger en arkitekt som Arkitekten talat med.
Hundrameterslopp är nyckelordet. En sak är nämligen alla överens om när man talar med arkitektkontor om parallella uppdrag. Det är förklädda tävlingar, och så behandlar arkitektkontoren dem också. Full fart, när de väl bestämt sig, kosta vad det kosta vill. Särskilt i tider av tillbakagång blir de parallella uppdragen viktigare. Är det lite att göra tackar man ja till det mesta, och försöker hålla nere ambitionerna, berättar en arkitekt. Då kan det vara svårt att vara konsekvent, man har kanske en uppfattning om hur det ska vara, men får dagtinga med den övertygelsen och hugga på allt. Konkurrensen hårdnar, presentationerna blir lyxigare, kringverket större.
Här är några röster, från Arkitektens rund-frågning:
– De fungerar som tävlingar, de är i själva verket tävlingar. Det är ingen dialog, ingen kontinuerlig kontakt, inga avstämningsmöten. Det är tävlingsförutsättningar, men utan de regler som omgärdar tävlingar.
– Som jag ser det så har vi aldrig varit med om ett parallellt uppdrag som inte är en förklädd tävling.
– När det är sämre tider, så försöker man överträffa varandra i presentationer, och hävda sig.
– Det är snarast så att man använder parallella uppdrag för att slippa skriva ett program, för att slippa ha en jury, men ändå för att välja en arkitekt. Det är alltför ofta en förtäckt tävling. Men en tävling kostar pengar, det är svårt, vi tar ett parallellt uppdrag istället, och kåren ställer trolöst upp. Det har varit så länge.
– Det finns en idealiserad bild som inte svarar mot verkligheten, att ett parallellt uppdrag är en neutral utredning, det stämmer inte. Kanske ska man fundera över den formuleringen. Det finns alltid en vinnare. Majoriteten av uppdragen mynnar ut i att förslagsställaren blir utvald.
Avsikten med att definiera ett parallellt uppdrag var att skilja just tävling från uppdrag, det är bra om man är överens om vad man gör.
Det ”parallella uppdraget” finns inte reglerat någonstans. Men i de försök som gjorts att definiera denna uppfinning, som sägs härröra från Byggnadsstyrelsens tid, så kan man klart och tydligt läsa att i ett parallellt uppdrag utses ingen vinnare, det finns inget ackvisitionsmoment, man kan alltså inte förvänta sig att ett merarbete ger utdelning i form av ett fortsatt uppdrag. Det skiljer det från tävlingar. Nu används parallella uppdrag som en tävling, och blir på så sätt ett sätt att slippa följa de regleringar som finns kring tävlingar, vad gäller upphovsrätt och jury till exempel.
En tävling innebär inte heller någon kommunikation, vare sig med beställare ellerkontoren emellan. En kommunikation som är det parallella uppdragets själva idé. Trots det låser många kontor in sig på sin kammare och levererar. Som om det vore en tävling.
– Bland beställare verkar det finnas en väldigt utbredd föreställning om att så fort det kallas ”tävling” så blir det besvärligare, och dyrare, säger Thomas Nordberg på Sveriges Arkitekters tävlingssekretariat.
Argumentet att det är dyrare med tävling visar väl snarast, menar han, att man betraktar det parallella uppdraget som en tävling. Arvodet i ett parallellt uppdrag borde snarare vara högre, eftersom det inte finns någon vinst i potten.
Det är just villkoren som är en av de springande punkterna när det gäller parallella uppdrag. Ett arkitektföretag i Stockholm berättar att de håller sig inom ramen för vad de får betalt i kanske vart fjärde eller vart femte parallellt uppdrag. Sedan ligger insatsen tre gånger högre än betalningen.
Andra gör liknande uppskattningar:
– Vi lägger ner minst det dubbla, och då är det bara en del av tiden som hamnar på tidkorten. Ambitionen är alltid större än plånboken.
– Att förhandla för att öka arvodet med tio eller tjugotusen, från 70 till 80 000, är kanske inte så stor idé när man ändå lägger ner 200-300 000.
– Det är alltid en avvägning mellan hur mycket man ska lägga ner, i förhållande till ersättning, hur viktigt det är, hur gärna man vill ha det. Hur mycket ökar chanserna om man lägger ner mer arbete?
Här finns en ond cirkel. Eftersom de allra flesta betraktar de parallella uppdragen som förtäckta tävlingar, så ser man också de investeringar man gör i ett uppdrag som insatser för en möjlig vinst. ä
– Om vi är inbjudna och bedömer det som en förtäckt tävling, där det är uppenbart att de som är bäst kan förvänta sig en fortsättning, då lägger vi ner mer tid än vad vi får in i pengar, säger man på ett kontor. Och det är en tanke som återkommer:
– Ekonomiskt kan de här parallella uppdragen bli en stor påfrestning. Det är upp till en själv. När man känner att det är en tävling, då är det en möjlighet till vinst i framtiden. Man ger järnet, det gör man alltid. Risken är uppenbar att stålarna inte räcker.
En risk som man kanske kan ta som etablerat arkitektföretag. Men risken blir synligare i mindre, och inte minst i nystartade företag. Ett nystartat kontor som Arkitekten talar med säger sig ha kört ner sig i det parallella uppdragsträsket. Vilket för ett nystartat kontor innebär att man vill vara med för att visa framfötterna, men också därför lägger ner mer arbete, och förlorar mycket på varje projekt. Det slutar inte sällan med att någon annan, som lagt sig lågt i pris i slutändan sitter och projekterar ens förslag.
Går det då att säga nej, utan att hamna i farstun? Inte många gör det. Och tvärt emot vad man kanske kan tro, visar Arkitektens efterfrågningar, att det är de små företagen som protesterar mest. Det tycks som om det är de etablerade kontoren som upprätthåller kulturen med lågt arvoderade parallella uppdrag. Men de större kontoren har större buffert och kan ta större risker.
Men det går att säga nej hävdar några vi talat med, och att förhandla, utan att bli förbisedd nästa gång. Men just på frågan om man tackar nej blir avståndet tydligt mellan vad man egentligen tror på, och vad man gör, eller som en arkitekt uttrycker det:
– Det händer, men inte ofta. Man borde nog tacka nej oftare. Man ska kanske inte köra fortare än hastighetsbegränsningen. Då blir det trafikdöd.
Det finns gott om tankar om hur det parallella uppdraget kan förbättras. För att det är en bra idé, att låta fler kontor hitta lösningar på olika problem det är de flesta överens om.
En utveckling av det parallella uppdraget skulle, paradoxalt nog, vara att man använder det som det var tänkt, nämligen som en utredningsform. Som en workshopliknande process, där olika kontor har fått olika förutsättningar. Och kanske har också entreprenören och beställaren något att vinna på det, föreslår en arkitekt vi talat med.
Det skulle nämligen innebära att uppgiften formuleras mer specifikt, att mer tid läggs ner på själva programskrivandet. Något som i slutänden innebär att man kanske undviker flera fallgropar längre fram i projektet.
Det är en intressant tanke, det parallella uppdraget som ett samtal, ett öppet möte arkitektföretag emellan och med beställare. Kanske kan alla, i den bästa av världar, lära sig något på köpet.
En aspekt återkommer i samtalen med arkitektkontoren, kanske mer mellan raderna, än direkt uttalat. Det parallella uppdraget är en utmaning. Det är en möjlighet att få mäta sig med andra. Då kan man låta pengarna man förlorar hamna på utbildnings- eller utvecklingskontot. Styrketräning, helt enkelt.
Men, som en arkitekt påpekar, risken är förstås att man skämmer bort beställare, ger dem för mycket, för ett för lågt pris.
Nu är ju det parallella uppdragets idé just att man inte ska mäta sig med andra.
Men mäta sig med andra är kanske just vad man vill.
Två beställarröster om parallella uppdragJohnny Kellner, teknik och miljöchef, JM bostad- Hos oss bör det vara glasklart. Det handlar om parallella uppdrag där vi ber arkitektkontor exempelvis visa hur oklara eller alternativa förutsättningar kan påverka ett projektet utvecklingsmöjligheter Vi påpekar också att det inte är en arkitekttävling. Det står i JMs avtalsmall om parallella uppdrag som finns i vårt verksamhetssystem. Sedan är vi ett stort företag, så det kan alltid finnas olycksfall i arbetet. Så verkar inte arkitektkåren uppfatta det? - Det stämmer, vi uppfattar också att de ofta uppfattar det som tävlingar. Det jag kan tänka mig är att många blir sugna och i ivern lägger ner mer arbete än vad de får i arvode. Men vi är ute efter en idé, inte efter en massa vackra illustrationer. Vi tackar kanske inte direkt nej till det, och styr inte det, men upplever att många lägger resurser på fel aktiviteter. Men många räknar med ett ackvisitionsmoment. - Det är inte helt fel att se det så, vi gör en riskinvestering, och det gör de också. Alla tar sin del av risken. Blir det ett uppdrag har både vi och dom dragit en vinstlott. Det kan även bli så att alla de som deltagit i det parallella uppdraget får fortsätta senare. De arkitektföretag som vi bjudit in är ju sådana som vi anser som de mest kvalificerade för uppgiften. I och med att ett kontor har blivit utsedda att delta i ett parallellt uppdrag är de därför prekvalificerade för att vara med i fortsättningen. Sedan är det upp till dem att lägga ner rätt tid på rätt saker. För oss är det viktigt att de ser på ekonomin i projektet. Det vill säga att det är genomförbart. Är skillnaden i uppfattning mellan arkitekter och er ett problem? - Vi ser inte att vi äger problemet. Vi skriver ju att det inte är en tävling. Christer Larsson, stadsarkitekt, Malmö- Vi uppfattar det inte som en tävling, för det är det inte. Meningen är att ersättningen ska motsvara det nedlagda arbetet. Det är klart att det alltid finns ett moment där den som ritar det mest utvecklingsbara, att det då ligger nära till hands att de får fördjupa sitt arbete, och förklara sin skiss. Då finns det en vinnare? - Om det är en stadsbyggandsfråga, blir det mer av ett rådgivningsuppdrag, men om det är en bygnad eller en plats, ligger det nära till hands att det blir en fortsättning. Men efter en ny upphandling. Är det ett problem att arkitektkontoren lägger ner minst dubbelt så mycket arbete som de får betalt för? - Det är ju tokigt. Jag är inte alltid säker på att beställaren behöver det. Det är analyserna och slutsatserna, gestaltningen och idéerna som är det viktiga. Ofta är beställaren, och vi i de fall vi är med, så kompetenta att det inte behövs dyra digitala bilder eller modeller. Är det ett problem att de små kontoren får ta hårdare smällar med många parallella uppdrag? - Det är ju ett väldigt bra sätt att öppna för nya kontor också. Om beställaren bara skulle be ett kontor så skulle de inte komma i fråga alls. Men till priset av att arbeta tre gånger så mycket som man får betalt för? - Därför är det viktigt att man koncentrerar sig på idéarbetet. |
Parallella uppdragVAD: Ett parallellt uppdrag är en utredningsform. Uppdraget ges till fler företag. Individuella avtal sluts med varje företag. En gruppvis inbjudan är inte möjlig. Avsikten är att visa hur oklara eller alternativa förutsättningar påverkar ett projekt. ERSÄTTNING: Enligt marknadsmässiga principer. TÄVLING? Avsikten är inte att kora en vinnare, eller ett vinnande förslag och ersättningen bör inte påverkas av något ackvisitionsmoment. Inga pengar eller fortsatt uppdrag i potten. Om en fortsättning bli aktuell träffas ett nytt avtal. Parallella uppdrag kan inte användas som en upphandlingsmetod enligt LOU eftersom en sådan upphandling måste ske i konkurrens. I ett parallellt uppdrag samarbetar beställaren med uppdragstagaren, och konkurrensen är upphävd. Resultatet av det parallella uppdraget kan inte användas som grund för fortsatt uppdrag, utan måste upphandla på nytt i konkurrens. |
|