|
Gränsen mellan det privata och det offentliga är en av vår tids intressantaste frågor; från dokusåpan Big Brothers gränslöshet till galleriornas tydliga öppettider. Var slutar jag, och var börjar det gemensamma? Var slutar det offentliga rummet, och var börjar det privata? Arkitektur handlar, bland annat, om att skapa ett innanför och ett utanför. Ett av de intressantaste arkitektoniska konstverken under 2002 var Gunilla Bandolins skulptur "Observatorium" i Hammarby sjöstad, söder om Stockholm. Det iscensatte arkitekturens möjligheter på ett enkelt vis. En rund plattform i vattnet med en utsida som en trappa ner mot vattenytan, en utblickande sida. Och en insida som en amfiteater. En mötesplats med två möjligheter; att blicka inåt i ett möjligt samtal, möte, och att blicka utåt, mot en möjlig omvärld.
Kista galleria nordväst om Stockholm är ett tjugo år gammalt köpcentrum som fått en ansiktslyftning. Det är ett viktigt projekt av flera anledningar, bland annat för att Kista har haft en ambitiös politisk vision att skapa mötesplatser mellan det gamla (mångkulturella) och det nya (monokulturella) Kista. Mångkultur möter IT-kultur har varit slagordet. Och vad har blivit det synliga resultatet i Kista galleria? En food-court med en massa olika maträtter från hela världen. Eller som Peder Alton konstaterar i Dagens Nyheter "Inget hinder för mångkulturella möten. En kebab avnjuts lätt intill italiensk pasta". Men utöver food-courtens skenbara mångkultur är Kista galleria gestaltad helt utan mötesplatser. Att vandra där är att vara ett bowlingklot på marmorgolvet. Det finns ingenstans att stanna, det finns bara en väg: framåt, framåt. Men vart?
Gränsen mellan det offentliga och privata är också en av arkitekturens viktigaste frågor idag. Det lönar sig inte att moralisera, men frågorna måste ställas: Var ligger det gemensamma? Finns det inneslutet i det privata? Hur får vi syn på det? Hur formger vi det? För vem? På Kista galleria hänger folk i klasar bredvid bingolottsförsäljarna som skeppsbrutna i jakten på ett samtal, ett möte, en plats att vila utan att handla. Sex gymnasietjejer delar en kaffe latte i två timmar i en undanskymd del av food-courten. Människorna har redan börjat bearbeta den hala designen. Det kommer de att fortsätta med. De är vana, de har redan bråkat med den orörliga sena sjutiotalsarkitekturen utanför gallerian i snart trettio år.
Dan Hallemar
|