Det Goda arkitektarbetet utmanar dagens konsensus

Har arkitekten ett särskilt samhällsansvar och hur ut­övas detta undrar Sven Thiberg? Han beskriver hur Svenska ASF, Arkitekter utan gränser, söker svaret.

I Sveriges Arkitekters kandidatenkät 2011 ställs under rubriken Generella mål några inledande frågor om arkitekters och planerares samhällsansvar. Kandidaten ska ange om han/hon har "förståelse för arkitekturens samhällsbetydelse och arkitekturprofessionernas ansvar och människors integritet och sociala relationer" och att "relatera den byggda livsmiljön till människors behov". Dessutom ska studenten ange förståelse för "intresse- och målkonflikter, i synnerhet demokratiska synsätt och frågeställningar", samt för "långsiktigt resursperspektiv på fysisk planering." En stor majoritet av studenterna svarar att de har förståelse för dessa synsätt.

Nästa frågebatteri gäller kandidaternas förmågor. Då har de fyra inledande frågorna reducerats till en: Om "förmågan att planera och organisera den byggda livsmiljön i ett samhälleligt sammanhang, i synnerhet med beaktande av sociala faktorer". Även på denna fråga svarar kandidaterna mycket positivt, över 80 procent skriver att påståendet stämmer.

Man kan bara hoppas att denna starka självkänsla bottnar i mer än i behovet av att vara ideologiskt korrekt. För sedan visar enkäten att det bara går utför när det gäller professionsspecifika förmågor som kostnadsstyrning, tillämpning av regelverk, byggnadsteknik med mera.

Rapporten och studenternas utsagor på Sveriges Arkitekters Utbildningsforum 2011 ger en skrämmande bild av att utbildningarna, åtminstone på arkitektskolorna, inte ens når upp till miniminivå när det gäller respekt för studenternas integritet och extrema underläge i relation till gästkritiker och lärare i svängdörrsposition. Om skolorna inte lyckats skapa en socialt ansvarsfull studiemiljö, hur kan de då förmedla yrkenas ansvar för "människornas integritet och sociala relationer"?

Svenska ASF, Arkitekter utan gränser, arrangerade under oktober fyra seminarier om samhällsansvar. Utgångspunkten var en helt annan än enkätsvararnas självsäkra uttalanden. ASF frågar: "Om vi har ett specifikt samhällsansvar, vad innebär detta, hur kan vi utöva det, vilka är hindren och hur kan de övervinnas?"

Det första seminariet tog utgångspunkt i projekt i utvecklingsländer. De har stort pedagogiskt värde även för professionella från i-land. Att ta till sig och utgå från ett främmande samhälle med specifika kulturella, sociala, tekniska och ekonomiska förutsättningar. Samtidigt "gilla läget" och söka tillföra den kompetens man bär med sig i processfrågor, i demokratiskt synsätt och förmåga att hantera konflikter. Det norska arkitektkontoret Tyin Tegnestues Andreas Gröntvedt Gjertsens presentation av projekt i Thailand, Haiti och Somalia, var stimulerande. Kontoret förädlar lokala material- och byggnadstraditioner i byggnadernas nya funktioner och formspråk.

Det andra seminariet handlade om samarbete med lokala organisationer, ofta en förutsättning för framgång. Som exempel på oväntade effekter berättade medlemmar från Ingenjörer utan gränser att man spätt på de sociala spänningarna i ett spontant bostadsområde när man erbjöd vatten och avlopp på lika villkor till alla hushåll.

Seminariet behandlade också utbildningsfrågor: Hur förbereder svenska arkitekt- och planerarskolor för ansvarsperspektivet på yrket i vårt eget samhälle? Vad har de svenska studenterna med sig i bagaget i form av träning att problematisera och överföra lösa samhällsideal i konkreta projekt?

Det tredje seminariet handlade om möjligheterna till CSR-samverkan med svenska företag i utvecklingsprojekt. CSR står för Corporate Social Responsibility, att företag ska ta ansvar för hur de påverkar samhället. White och Brunnberg&Forshed samt Skanska bidrog med erfarenheter. Försöken att implementera CSR avslöjade att hinder för "socialt ansvarstagande" är inbyggda i processer och partsintressen. Varken byggare eller arkitekt kan påverka byggherrar som inte delar deras värderingar, även om de är välgrundade.

Det fjärde avslutande seminariet upprepade seriens undertitel: What's in it for me? Det skulle ge plats för en "filosofisk/etisk diskussion" bland annat om vad som driver människor att göra gott och vad Det Goda är. Det blev ett trevande samtal som pendlade mellan totalt avståndstagande från konsumtionssamhällets byggande till ambitionen att demokratisera planeringsprocessen. Arbetsvillkor som ger trygghet i samverkan och samarbete med "de berörda" och som leder till resultat att vara stolt över - så kan man sammanfatta förutsättningar för Det Goda arkitektarbetet enligt seminariedeltagarna.

I ASF:s projekt är "samhället" nästan alltid detsamma som "lokalsamhället". Projekten utspelas i lokala miljöer med konkreta planerings- och byggproblem. Lokalsamhället är visserligen en avspegling av storsamhället, som ger förutsättningarna, men projekten styrs av mikronivåns situationella villkor. Därmed finns en unik möjlighet att förstå den byggda miljöns roll och möjligheter i en ibland övertydlig social kontext. Den direkta samverkan med människorna på plats skiljer också ASF-projekten från vanligt arkitektarbete i i-land.

Kan ASF:s erfarenheter användas i vårt eget samhälle? De mål om samhällsrelevans och samhällsansvar som ASF försöker definiera för sina projekt kan knappast ses som annat än besvärjelser hos oss. Få svenska arkitekter tror att de kan utjämna ojämlikhet och sociala klyftor eller minska segregationen genom sitt arbete. Vilken pedagogik kan tillämpas när denna pessimism råder? Utbildningsforum 2011 gav inte svaret.

Det är svårt att förstå sakernas tillstånd om man inte inser att arkitektyrkena är bland de mest "inbäddade" i det omgivande samhället. Dagens arkitektur är svaret på den liberala marknadsideologins syn på relationen mellan individ och samhälle. Det närvarandes arkitektur är ideologins markör. När individens frihet är överordnad det gemensamma intresset minskar förutsättningarna för lokalt utvecklade lösningar, de som är ASF:s kännemärke. Som i sin tur genererar unika miljöer som fångar det lokalas kvaliteter.

Som kontrast mot vår konsensusarkitektur av förutsägbarhet och konformism.

I det ljuset var ASF:s seminarieserie ett viktigt försök att föra tillbaka debatten till ruta 1, till frågan om att flytta in arkitekturen i medborgarnas vardag, göra den samhällsrelevant.

Sven Thiberg