Arkitekten februari 2003

PDF-version

27 februari 2003

OMSLAGET: En hundraårig dröm har gått i uppfyllelse när Köpenhamn fått tunnelbana. Med sin nyfuturistiska arkitektur är den en tvär kontrast mot pølsemand, Tivoli och Christiania. Foto: Kasper Dudzik.

Pyramiden som tippar

Lutande tornet i Pisa skriver vi inte om i det här numret av Arkitekten. Ta i stället en titt på pyramiderna på sid 6-7. Precis som det berömda italienska tornet ser åtminstone den kommunala ålderspyramiden ut att kunna tippa när som helst. Att de kommunalanställda arkitekterna håller på att pensionera ut sig har man ju hört talas om. Men att se det så tydligt illustrerat ger ändå en ny insikt om problemets dignitet.

Att kvinnorna är på väg att ta över antalsmässigt i arkitektkåren är också känt sedan länge, även om det kan vara svårt att tro det ibland när arkitekter ska väljas för prestigeprojekten. Men ålderspyramiden för de privatanställda medlemmarna talar sitt tydliga språk.

Ta en titt också på bilden från möbelmässans arkitektbar på sid 30. Var det svarta kläder som utgjorde inträdesbiljett? Skönt då att åtminstone studenterna avvek från den förutsägbara arkitektuniformen.

Föredrar du tunnelbana eller häst? Båda är numera storstadsfenomen. Läs om Köpenhamns nya metro och om Sveriges näst största barn- och ungdomssport. Om barns och ungdomars inflytande i planeringen av staden handlar den avslutande artikeln i vår serie om det hållbara Sverige.

Och missa inte artikeln om huset som ingen vill bo i. Varför står detta nybygge tomt mitt i Stockholms innerstad? Beror det på priset eller planlösningen, är den för arkitekter kittlande fråga som ställs.

Välkommen till ett nytt, fullmatat, nummer av Arkitekten.

Per Lander

Arkitekt i hetluften

Landskapsarkitekt Torbjörn Suneson, prefekt vid institutionen för landskapsplanering vid SLU, intar den 1 april den nya tjänsten som chefsarkitekt på Vägverket.

Varför byter du jobb?

– Jag har suttit i Vägverkets skönhetsråd sedan 1996 och följt verkets arbete. Vägverket är en intressant organisation, som svarar för mycket av den grundläggande strukturen i samhällsbyggandet. Under många år har man arbetat målmedvetet för att höja kvaliteten på vägarkitekturen. När sedan verkets generaldirektör, Ingemar Skogö, uttalar vikten av vägarkitektur, och tillsätter en chefsarkitekt, något man inte haft förut, ger det en bas för att ytterligare höja kvaliteten.

Vad ingår i begreppet vägarkitektur och dina kommande arbetsuppgifter?

– Vägarkitektur är hur vägarna fungerar och ser ut. Det handlar om allt ifrån övergripande planering av var vi behöver vägar till detaljutförande och förvaltning. Att planera och bygga vägar innefattar flera olika processer. Mitt jobb är att se till att dessa fungerar och att kvalitetsfrågorna kommer in på rätt ställen. Vägverkets mål att skapa vackra, säkra, miljövänliga och effektiva vägar ska uppfyllas.

– Mitt jobb är inte, som en del tror, att själv skapa. Det blir ingen Torbjörn Suneson-design på vägarna. Mitt jobb är att samordna, stimulera och koordinera insatserna; att skapa förutsättningarna för projekterande landskapsarkitekter och arkitekter att göra sina jobb och för en bredare kunskap om vägarkitektur.

Vad händer på SLU nu när du slutar?

– Verksamheten forsätter som vanligt. Utbildningen är stabil med många sökande och en av SLU:s populäraste. Forskningen utvecklas. Institutionen för landskapsarkitektur på Ultuna har under de 17 år jag varit där vuxit från 6 till 60 anställda. Men det är inte bara jag som står bakom utvecklingen, även om jag som prefekt fått representera oss. Det är nog bara bra att jag slutar, så att nya ansikten kan träda fram. Vi har dragit igång arbetet med att ta fram en ny prefekt som ska tillträda till årsskiftet. Det finns många möjliga namn inom institutionen, men det är inte bestämt vem det blir ännu.

Annika Jensfelt