För femton år sedan köpte jag en bakelse i Paris. Gick sedan med papperspåsen i handen gata upp och kvarter ner för att hitta en lugn plats att äta den på, en liten park eller ett hörn någonstans där inte trafiken rasade. Fick ge upp och trycka i mig bakelsen vid ett övergångsställe.
Sedan dess har Paris ökat sin parkareal med 20 procent. Nya gröna platser anläggs på nedlagda industriområden och rivningstomter. Paris mättades som storstad för länge sedan och idag glesas det ur samtidigt som nybyggnad sker. Parken ses som en urban kvalitet och en nödvändighet för att staden ska bli hel. I Harlem, New York, har en ny park anlagts och givit stadsdelen en ny status. Misären har i och för sig förflyttats till nya områden, men Harlem har blivit en tryggare stadsdel.
När osloborna nyligen fick rösta om vilket förslag de ville se förverkligat på Tjuvholmen, en nedlagd hamn vid Aker brygga, som nu ska bebyggas med bostäder, valde de Niels Torps förslag Utsyn. Juryn däremot ville hellre se Snøhettas förslag Fjordparken.
Vilket förslag som än förverkligas så lär debatten om staden rasa i Oslo framöver. Utsyn bygger nämligen på att all gatutrafik och parkering grävs ner under jord och att hela området blir bilfritt. Inte tillräckligt urbant tycker kritikerna. Bilarna är nämligen ett positivt inslag i staden och gör den mer levande, enligt urbanisterna.
Samma debatt som här med andra ord. Över Stockholm sveper en urbaniseringsvåg utan like. Alla talar om staden. Förtäta och bygg stadsmässigt är mantran som upprepas i debatter och i medier. I ganska luddiga jämförelser med metropoler som Los Angeles, New York och Tokyo är megastadsglamouren närmast total. Stadens fördelar är i fullt rampljus. Färre talar idag om nackdelarna, buller, avgaser och trängsel.
Kanske är det den retorik som används som ställer till med falsk konsensus. Vi talar om stad, stadsdelar och stadsmässighet när det är förortsbyggande på kartan. Orden förort och förstad har en starkt ideologisk laddning och man använder därför inte orden när nya områden byggs. Trots idoga försök att definiera begreppen (se tex Area nr 1-2 2000) så används de med skiftande betydelse. Att bygga stadsmässigt är ett effektivt säljargument.
Måste förtätning självklart vara synonymt med stad? Och hur tät måste staden vara? Är bilen ett nödvändigt inslag i staden? Den täta staden borde ju istället göra bilen överflödig. I Stockholm växer kraven på förtätning och stadsliv långt utanför nuvarande tullgränser. För några minuters tystnad och att se ett löv multna hänvisas vi allt längre ut på landet för helgutflykter med bilen. Ut med naturromantikerna på landet. Här ska byggas stad.
Nina Gunne
Hur ska vi bo var temat för Arkitekturdagens avslutande debatt, där även allmänheten var inbjuden. Men den unga bostadslösa kvinna som kom hade knappast fått något svar när hon gick.
Här följer några repliker från debatten:
Varför bor jag där jag bor? Det är extremt dåligt från funktionell synpunkt... Men det är en levande stadsmiljö som gör det värt att bo där. Arkitekter kan göra litet. Det är politiker och stadsplanerare som kan göra nåt. Per Svensson, kulturchef Expressen.
Det handlar inte om hur vi bor, det är en generell fråga. Bostadsfrågan är ett samhällsproblem av stora mått. En politisk fråga. Sven Thiberg, arkitekt.
Jag har ritat hus för rika personer i Gåshaga. Det var en beställning. Men rika personer har inte alltid mycket pengar. Det finns en fabrik intill. Bygg billiga bostäder där. Thomas Sandell, arkitekt.
Vi ska ha höga kvalitetskrav på det vi bygger. För alla, så vi inte hamnar i segregation. Men det ska vara mångfald i det som byggs. Monica Andersson, statsvetare
När jag gör rum kan jag vara elak. Det kan inte arkitekten vara. Anna Asp, scenograf
Arkitekter kan definiera folks problem. Istället gillar de läget. Stora pojkar ritar stora hus. Men det finns barfotaarkitekter som ritar för ekologi, i små områden. Sven Thiberg, arkitekt
Varför är inte arkitekter den starkaste lobbygruppen? Katarina Dahlgren, journalist och debattledare.
Det finns monteringsbara hus, vi har lång erfarenhet i bondebyggandet, en del är flyttade åtta gånger. Hitta på nåt sånt i industrins tidevarv. Olle Volny, arkitekt i publiken
Uppsnappat av Kerstin Persson
|