Pir F, Arlanda

PDF-version

För andra gången får Luftfartsverket med hjälp av sina arki­tekter leta upp lämplig plats för en Kasper Salin-plakett. Av någon anledning har flygets byggnader alltid fått representera högklassig arkitektur.

Flyget är ständigt utsatt för dramatiska förändringar; det stora terrorhotet, internationella avtal med nya krav på kontroll, resandets avromantisering med lågprisflygets intåg. Idag talar man mer om avresan än om ankomsten. Vid avresan shoppar resenären, och shopping är resandets villkor.

Av Kristiina Kyander

Foto: Kasper Dudzik

Sedd lite grann från ovan strax innan landning, kan Arlanda te sig som en ödslig plats för den som aldrig varit här. Ankomsten mitt i en glest bevuxen smådyster barrskog väcker ibland skräckblandad förvåning, som att hamna i jordens sista svårmodiga utpost. De flesta stora flygplatser finns i stadens förlängning, sällan mitt i skogen på vischan.

Utifrån landningsbanan gör sig Pir F bäst i den blå timmen, just när skymningen börjar falla på. Strecken av neonljus upprepas bakom glasväggen som diskreta skrik, med jämna modulavstånd. "Jag är världsmedborgare alla länder är mitt hem" och "jag är främling överallt"i neonskrift på olika världsspråk lyser över porträtt av unga människor i en tunn silkscreen-hinna på glas, under rummets stora ljusschakt. Transparens har varit arkitekternas ledord för Arlandas nyaste del, terminal Nord, som står helt färdig om ett år. Genomsiktligheten innebär överblick och orienterbarhet; varje resenärs första krav på arkitekturen.

- Man kan se rakt genom byggnaden till flygplanen. I motsats till de slutna byggnaderna på Arlanda vill vi att de nya tilläggen är klara och genomsiktliga. Även resovana herr och fru Svensson ska kunna överblicka situationen och platsen. Passageraren är viktigast för oss, säger arkitekten Peter Leuchsenring från KHR i Köpenhammn. Han har ännu inte försvenskat det vackra danska ordet "lufthavn" till mindre poetiska "flygplats".

En provisorisk gång leder från skyltbelamrade terminal 5 med stilla incheckningsköer för eftermiddagsflyget, förbi petnoga säkerhetskontroller, till de nya delarna i Arlanda Nord. Gången löper parallellt med terminalhallen, där ett helt nytt bagagehanteringssystem med hundraprocentig kontroll håller på att byggas bakom plastskynken. Lockerbiekatastrofen gav anledning att investera enorma belopp i nya säkerhetssystem på flygplatserna i västvärlden, redogör Henrik Rundqvist ansvarig för den svenska delen av arkitektsamarbetet. Men det tar lång tid innan en omskakande händelse resulterar i förändringar av byggande. Följaktligen innebar inte terrorattacken mot WTC den 11 september förra året några större ändringar för Arlanda Nord, som då var nästan färdigprojekterad och höll på att byggas. När Arlanda Syd, den planerade terminalen som var ritad fram till systemhandlingar, lades i malpåse måste säkerhetsfrågorna lösas på andra sätt.

- Att säkerhetssystemet ökat i raffinemang har inte fysiskt inneburit så stora skillnader, däremot i hanteringen av det kontrollsystem som redan fanns. Det man gjort efter den 11 september är att påskynda det datum då säkerhetssystemet träder i kraft, det kommer nu vid årsskiftet, säger Henrik Rundquist.

Byggnader som vinner Kasper Salinpriset brukar presenteras med absolut folktomma fotografier av det perfekta slaget. Konstfull belysning och alla linjer klanderfritt räta på bilden. På Arlanda Pir F behöver man inte tömma lokalen för att få till fotograferingen, det är ekande tomt. Linjerna i den nya byggnaden är skarpa och vinkelräta, och det naturliga ljuset vackert. Den danska detaljskärpan och sinnrika modulsystemet iögonenfallande, innan krimskramset och - människorna - hunnit fylla lokalen. I sin förfining blir vissa byggdetaljer, som raden av ventiler, förhöjda till dekorativa inslag. Man anar att någon storlekskod för flygplan måste ligga till grund för additionen av mått. Modulen i de dubbla glasfasaderna, upphängd i stag, har samma ursprung. De mörkgråa väggarna på kärnorna med teknik, toaletter och inre trappor, parafraserar flygplansbyggande och härmar nitarna på plåt i infästningar.

- Det tar tio procent av tiden att komma på ett måttsystem, och nittio att hålla fast vid det kommenterar Henrik Rundquist. Och tillägger att Luftfartsverket genom projektledaren Staffan Nordlund, som är arkitekt till yrket, har haft en stor roll i att kvaliteten på genomförandet drivits så långt.

Ödsligheten har sin förklaring i att piren ännu bara är delvis i bruk, bortsett från nedgången med tio procent i trafiken på Arlanda. I princip finns två terminaler ovanpå varandra, en för länderna inom Schengenavtalet, en för länder utanför. Idag är bara non-Schengentrafiken igång. Alla 12 gaterna kommer att vara färdigbyggda till sommaren. De kommersiella inslagen lyser än så länge bokstavligen med sin frånvaro; alla ytor är rena och blanka, fria från reklam och kioskbaldakiner.

- Shopping är resandets villkor idag, säger Henrik Rundquist Det finns två viktiga verksamheter på en flygplats; att åka flygplan och att shoppa. När man checkat in, fått sitt boarding card och stressen börjat tona ner infinner sig ett slags "happy hour"-känsla, som är shoppingens livsnerv.

I Arlandas pärlband av byggnader från olika epoker är butiksytorna centrerade och än så länge kontrollerade, även om de kommersiella tilläggen successivt tagit mer och mer utrymme i terminal 5. Men skillnaden är stor jämfört med många av världens flygplatser som vuxit till jättelika oformliga organismer ägnade shopping. Att definiera flygets rum är inte enkelt; byggnader, städer eller enorma komplicerade trafikflöden? Peter Leuchsenrings skräckexempel på flygplats är Heathrow, som invaderats av kommers och förvandlats till ett gigantiskt köpcentrum där överblick och orienterbarhet inte längre är möjlig. Att försöka hitta gaten är en utmaning, även för en van resenär.

- En flygplats är en artificiell stad, den saknar stadens mångfald i funktioner. Men på Arlanda jobbar 16000 personer, vilket är storleken av en mindre svensk stad. I den bemärkelsen finns förutsättningar för ett stadsliv, säger Henrik Rundquist.

Piren är däremot ett rum för väntan. En stilla miljö i kontrast mot turbulensen som möter i centralhallen med incheckning och shopping

- Platsen där man uppehåller sig är intressant. Vad gör man i loungen? Man gör inget, man väntar, tittar ut. Det är en svårdefinierad position, säger Peter Leuchsenring.

På klarblåa ljustavlor har all trafikinformation samlats, i stället för tevemonitorerna som visar avgångstider och fasta skyltar med gateinformation. Tanken är att överflödet av information på ständigt nya skyltsystem framöver ska disciplineras. En designmanual i tre delar med anvisningar för framtida förändringar har utarbetats av KHR på uppdrag av Luftfartsverket, för att bekämpa tendensen att tappa kontrollen över detaljer.

- Vi har försökt att hålla ordning och reda, på skyltar och kommersiella tillägg av tillfällig karaktär. Vi har givit Luftfartsverket verktygen, det är upp till dem hur verksamheten drivs. Avsikten med den väldigt enkla och raka byggnadsstrukturen är att kunna stå emot alla små förändringar. Det är viktigt att ett hus kan klara tid, säger Peter Leuschsenring.

Resenärens ankomst brukar inte anses lika viktig som avresan i flygsammanhang. Den ankommande slussas vanligtvis ner i en källare för att vänta på bagaget. Flygplatsen är för många det första mötet med ett land, kanske första mötet med en kontinent. Peter Leuchsenring pekar på golvet av Ölandssten i hallen, som på pirsidan övergår i ett trägolv av samma slag som funnits på Kastrup sedan 60-talet. Vad som ger ett rum en lokal prägel är inte alltid det avsiktliga valet:

- Vi har diskuterat hur mycket arkitekturen ska knyta an till platsen, och hur mycket den ska tillhöra det internationella. När man möter rummet ska det uttrycka en identitet. Och vi har öppnat så att man kan se landskapet som är alldeles speciellt vid Arlanda. Piren tillhör den internationella arkitekturen, det som finns runt omkring är nordiskt. Men det är också viktigt att någonstans välja lokala material.

Sedan futuristernas dyrkan av maskinen har flygets byggnader fått visa dagsformen för modern teknik, omsatt i radikala former. Acceptansen för nutida arkitektur är hög i allmänhet när det gäller flygplatser, ingen kräver spröjsade fönster eller valmade tak... Flygeresandet är alltjämt omgivet av romantik; filmer om faran, flykten, farten. Casablanca med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart, pojkdrömmen om Biggles och stridspiloten. Och på något sätt får de alltid komma till uttryck i flygets formvärld.

- Inom flyget lever man efter en gammalmodernistisk illusion om framtiden och utvecklingsoptimismen, säger Henrik Rundquist. Den finns i en otroligt cementerad form, med flygkaptenen i uniformen med skärmmössa, flygvärdinnan i dräkt, som alltjämnt lever kvar. Flyget innebär något speciellt för de allra flesta människor, det är förknippat med en massa resandemönster. Alla momenten; kontroller, olika sekvenser av händelser man ska igenom. Även om det finns lågprisflyg och annat, lever myten om flygresandet kvar.

Fotnot: De transparenta porträtten och neonskriften ingår i den konstnärliga utsmyckningen av Marie-Jo Lafontaine.