OMSLAGET: Pir F på Arlanda, ritad av Jesper Lund, Peter Leuchsenring och Henrik Rundquist. För andra gången får Luftfartsverket leta upp en lämplig plats för en Kasper Salin-plakett.
Foto: Kasper Dudzik.
Varför inte ge bort en prenumeration på Arkitekten i julklapp? Visst känner du någon som vill - eller borde - få bättre inblick i arkitekternas frågor. Kunder, lokala politiker, entreprenörer som du samarbetar med.
Det finns mycket i Arkitekten som är av intresse för fler än medlemmarna i Sveriges Arkitekter. Detta är ju också en av målsättningarna med tidningen, att inte bara vara en medlemstidning utan också en branschtidning som når ut till fler i arkitekternas omvärld.
I detta nummer av Arkitekten kan du bland annat läsa om fallet med den arkitektritade villan där planbestämmelser och tolkningsregler lett till en juridisk karusell. "De hus som avviker från mängden blir mer svårbedömda och därmed är rättsläget mer osäkert", kommenterar stadsarkitekten som beviljade det av länsrätten upphävda bygglovet för det redan byggda huset.
Vi bjuder också på ett fylligt reportage om Pir F på Arlanda, som vann årets Kasper Salinpris. Sveriges Arkitekters första stämma uppmärksammas på olika håll i tidningen, och den nyvalda ordföranden Johan Nyrén intervjuas. Dessutom ett reportage om Vadstena inför den heliga Birgittas 700-årsjubileum, och ett annat om andliga rum. Passande så här inför julen.
Artikeln med rubriken "Gott nytt år" är däremot försedd med ett frågetecken. Den handlar om marknadsläge och konjunkturutsikter och försöker svara på den fråga alla ställer: När kommer uppgången?
Per Lander
Kent Johanson, mer känd under det till jul passande smeknamnet som byggnadsarbetare med rötterna i Västerbotten, Renen, är en engagerad arkitektstuderande, som syns och hörs på de flesta seminarier, träffar, pressvisningar och debattillfällen som anordnas på olika håll i Stockholmsområdet. Nu senast syntes och hördes han på Sveriges Arkitekters stämma och på Arkitekturdagen.
I detta nummer av Arkitekten finns han med på både på nyhetssidan och på debattsidan, där han skrivit ett argt inlägg om utbildningen på KTH.
- Det är en ohejdad vana, och jag tycker att det är viktigt att arkitekter tar plats och tar ansvar, också i diskussioner utåt. Vad gäller utbildningen kommer engagemanget av en nödvändighet, något som ackumulerats under de fem åren jag gått på Arkitekturskolan. Just nu i november-december har det varit extra mycket.
- Utbildningen känns viktig. När Högskoleverket snart kommer med sin rapport är det viktigt att arkitektstudenterna får sin stämma hörd.
- Jag trivs bra med utbildningen men vill att de som kommer efter mig ska få något ännu bättre.
- Fast jag känner en viss oro för att synas så här mycket, att jag bränner mina skepp och att det jag faktiskt vill ha sagt inte kommer fram, att det blir mer person än sak. Men samtidigt känner jag att jag har stöd för det jag säger, det är väl förankrat bland studenterna på skolan. Jag har fått förtroendet att föra fram saker.
- När jag presenterar mitt exjobb om slottsbygge i juni nästa år. När man sticker ut hakan så här som jag gör, känner man en viss press att vara duktig student också. Så nu ska jag nagla fast mig vid ritbordet.
Annika Jensfelt