För några veckor sedan pratade jag med den portugisiska arkitekten José Mateus. Han berättade att han en gång gått med på att sitta med i en tv-soffa på bästa sändningstid, något han ångrat så fort kamerorna gick på. Han hade blivit så förbannad över vad som visats och på vilket sätt de hade diskuterat arkitektur att han ringde och skällde ut sin vän som jobbade på tv. På en annan kanal.
"Hur kan ni prata om arkitektur på ett så fördummande sätt?", skrek han. "Varför är allt tv har att säga om arkitektur negativt? Hur kan det inte finnas plats för arkitektur på tv?" Tv-mannen i andra änden sa "OK, du får chansen. Du får fria händer att göra ett tv-program om arkitektur på dina villkor." José skrattade och la på luren.
Tio minuter senare ringde han tillbaka. "Menade du allvar?"
Resultatet blev "Tempo & Traço" för kanalen SIC Notícias, sammanlagt 26 stycken 20-minutersprogram om arkitektur för den intresserade men inte insatta allmänheten.
Mateus har en lång meritlista av uppförda projekt och vunna tävlingar, undervisning på arkitektskolor och chefande över Lissabons arkitekturbiennal. Ändå sa han att tv-serien, där han i varje program besökte ett byggnadsverk tillsammans med arkitekten bakom det, var det absolut svåraste han gjort. Första inspelningsdagen skickade tv-teamet hem honom direkt utan att ha filmat någonting alls. "Inte den tröjan. Det går inte" sa de. Det var ett helt annat sätt att kommunicera. Idéerna bakom arkitekturen måste presenteras på ett par minuter, utan de konstiga ord som ofta är så bekväma att ta till.
Arkitektur är för viktigt för att lämnas åt arkitekter. OK, men i så fall måste folk få veta hur viktigt det är, och varför. Och det är inte omöjligt.
Det var ingen som hade trott att svenska folket skulle bänka sig framför ett populärvetenskapligt program om språk och dialekter före Fredrik Lindström heller, och kan språkvetenskap göra succé-tv så borde hus och städer inte vara värre. Att döma av tidningshyllan på närmaste bensinmack så verkar åtminstone torp, soffor och kök fungera bra. Det borde bara vara att plocka upp de spridda fragmenten av ett brett arkitekturintresse, vända och vrida på dem så att de passar ihop på ett begripligt sätt och sen börja spela in. Arkitektur är folkligt, också.
Kunskapskanalen har ju i och för sig sänt de där franska pretto-programmen om arkitektoniska mästerverk, och jag erkänner att jag också njutit av panoreringarna över rå betong och Bolibompa-animationerna med välbyggda vita trämodeller. Men det skapar en olycklig distans till ämnet.
Det verkar som att de fattat att det kan gå i vårt grannland. Fantastic Norway, de norska arkitekterna som gjort husvagnsturné och bjudvåfflor till sitt framgångsrecept, jobbar just nu med att spela in en teveserie åt NRK. Att inte något svenskt arkitektkontor lika självklart kan axla en sådan roll kan möjligtvis ses som ett problem. Så antingen blir det världshistoriens andra norska tv-export, efter Skavlan, eller så är det dags att ringa SVT.
Björn Ehrlemark
Björn Ehrlemark är arkitektstudent på Chalmers och en av redaktörerna för 4ARK som fick kritikerpriset 2009.