|
Redaktör: Nina Gunne nina.gunne@... (skicka meddelande)
Smörsångaren Magnus Carlson gav för ett år sedan ut en skiva med titeln "Allt är bara du, du, du". Titeln fångar in vår tid. Vi lever i en tid där individen är alltings ursprung och lösning. När jag ska köpa en nyproducerad lägenhet så kan jag få det precis som JAG vill. "Kundens valfrihet är nyckelordet för vår verksamhet" skriver JM i en broschyr om ett bostadsprojekt. Allt är bara jag, jag, jag. Det är jag som är "fucked up" om min sons dagis inte är bra, för det var jag som valde det, det är jag som är en "loser" om min lägenhet inte är sådär perfekt för just mina behov. När allting blir privat upphör det gemensamma. Garderoben ersätter torget.
När allt blir individanpassat har vi inte längre något att samtala om. När alla behov är individuella kan vi aldrig mötas. Det tystnar i de individuellt anpassade lägenheterna. "En värld är varje människa, befolkad / av blinda själar i dunkelt uppror" skrev en gång poeten Gunnar Ekelöf. Vår värld är en mängd individer som går förbi varandra på ett torg. På väg mot valet som ska förverkliga dem.
Jag flyttar in i en lägenhet byggd 1949. En tid när man trodde att det fanns gemensamma behov, när man samtalade om vad som kunde vara bra för flera människor. Jag flyttar in och upptäcker att jag trivs. Någon har tänkt, samtalat, funderat. Resultatet har blivit en lägenhet. Jag kan nöja mig med att bo. Jag behöver inte inbilla mig att jag inte har något gemensamt med andra människor. Gunnar Ekelöf igen, fungerar alltid, "det som är botten i dig är botten också i andra".
Och han avskydde folkhemmets vetenskapliga syn på människan.
Det är inte svårt att invända mot den och dess avarter. Men hur är det med vår tid. Den nyliberalt impregnerade tiden. Så impregnerad att vi på allvar tror att det är möjligt att själva förverkliga det goda livet. Ensamma. I en garderob där jag har valt allt själv.
En vän uttrycker det som att vi lever i en narcissistisk tid. En tid av speglar framför näsan som stirrar in i sig själva. Ser sig själva förvandlas till en blomma i en Alvar Aalto-vas. De gemensamma frågorna sjunker in i de personligt valda tapeterna. I ett samhälle som bara består av individer finns inte klass, ras och kön, som begrepp till exempel. I ett sådant samhälle behöver vi aldrig samtala om de frågorna. För där de frågorna landar står bara individer.
Det är dags att komma ut ur garderoben.
Släpp spegeln och kom in i matchen.
Dan Hallemar
|