|
|
|
OMSLAGET: Leken blev allvar, hobbyn yrke. Bilfabrikören och arkitekten Bo André sitter på två stolar. Halva dagen sitter urmakarbrillorna på, som gått i arv i släkten. Minsta felslipning och allt börjar om.
Foto: Kasper Dudzik.
Arkitekten ska ta upp angelägna ämnen. Övertid, stress och utbrändhet är sådana. Läs om Anna, utbränd vid 33 års ålder. Läs också debatten om övertidsreglerna i arkitektföretagen.
Att det finns ett samband mellan övertid, stress och utbrändhet råder det ingen tvekan om. Inte så att all stress är av ondo – det finns positiv stress också. Och inte så att all utbrändhet kan härledas enbart till övertid och stress på jobbet. Och definitivt inte så att stress och mycket övertid med automatik leder till utbrändhet. Men sambandet finns likväl där.
Av den övertidsenkät som vi genomfört, och som du kan läsa om på nyhetssidorna i detta nummer, framgår att obetald övertid är vanlig på arkitektföretagen, och att den i stor utsträckning är mer eller mindre självvald och kopplad till kulturen på arbetsplatsen. Kanske grundläggs den kulturen redan i arkitektutbildningen.
Korta tider, intensivt arbete inför slutspurten i projekten, ambitionen att alltid vilja göra mer och bättre, det är säkert faktorer som av många upplevs som en av tjusningarna med yrket. Men det finns alltså en baksida. I längden sliter det hårt, och leder i värsta fall till utbrändhet.
För företagen är detta förstås ett dilemma. Särskilt som det är de duktigaste och mest ambitiösa medarbetarna som ligger mest i riskzonen. Det är dags för företag och andra arbetsgivare att ta dessa frågor på allvar, och försöka skapa ett arbetsklimat där den värsta stressen och pressen försvinner.
Välkommen till tredje numret av nya Arkitekten. Vi hoppas du har tid att läsa det.
Per Lander
Klas Brunnberg, ordförande i Kasper Salinprisjuryn, som nu arbetar för fullt med att utse årets Kasper Salinpristagare. Sveriges främsta arkitekturpris har funnits sedan 1962. I år delas det ut på Arkitekturdagen som hålls i Stockholms kulturhus 25 november.
Hur går det för juryn?
– Bra. Vi har rest mer än förra året. Det finns många objekt att titta på runt om i landet.
Priset ska gå till ett nyligen färdigställt byggnadsverk. Hur samlar ni in kandidaterna?
– Tidskriften Arkitektur har sin spaning, vi i juryn har vår. Vi hör att något är intressant och tittar på det. Vi kompletterar varandra.
Är det en maktposition?
– Juryarbetet är det, inte ordförandeposten.
Utsätts ni för påtryckningar?
– Nej, faktiskt inte. Juryledamöterna sitter dessutom bara i två år, den som är äldst blir ordförande det andra året, sen kommer nån ny. De fyra juryledamöterna utses av SARs fullmäktige, från och med i år av Sveriges Arkitekters stämma.
Hur går juryarbetet till?
– Alla i juryn ska ha sett alla kandidaterna. Vi försöker se verken tillsammans. Oftast är det okulär besiktning som avgör. I något fall kan det behövas stöd av ritningar, men det är inte ett villkor. Vi försöker titta med beställarens och brukarens ögon men självklart i första hand med professionella ögon – ett pris ska innebära ett steg i utvecklingen av arkitekturen i landet.
Det har växt fram många arkitekturpriser, regionala, lokala och olika materialpriser, de senaste åren. Finns det en risk att Kasper Salinpriset devalveras?
– Nej inte så länge vi som organisation vårdar Kasper Salinprisets ställning. Men vi måste utföra juryarbetet väl och motivera vårt val så att andra kan förstå och respektera det. Då förblir det prisernas Pris.
Kerstin Persson