|
Provocerande slött, eller lockande lätt? Varken eller, menar vi. Att göra det enkla, inte göra det lätt för sig, att inte göra det som är simpelt utan bara försonas med att den perfekta lösningen ibland visar sig vara en kub.
Problem tenderar nästan alltid att vara stora och svåra. Och är inte arkitektoniska problemställningar alltid lite större och lite svårare? Å andra sidan, har inte det man undersöker alltid egenheten att inte ge ett resultat komplicerat eller intressant nog? Därpå kommer problemet att ett svårt problem alltid kräver ett omöjligt svårt svar. Eller...?
Två år in i utbildningen har ritsalsångesten lättats. I slutet av vårterminen satte vi oss ned och reflekterade över vad vi producerat hittills och vart vi ville fortsätta i framtiden. När alla spektakulära förebilder passerat förbi under diskussionen börjar de mer lågmälda mästerverken göra sig hörda. De projekt där man ibland inte ens kan föreställa sig att det funnits ett annat sätt att bygga på. Där en komplex situation har lösts så bra att den knappt tycks komplex i efterhand. De enkla lösningarna.
De enkla lösningarna är inte enkla för att de är de lättaste. De är däremot genomarbetade och fokuserade, och har därför klarat av att frilägga den där självklarheten som gör att det ser så... enkelt ut!
Det kan vara svårt att se vad som är planerat i förväg. Att göra det som är självklart kan vara svårupptäckt då det lika gärna kan tas för något som alla skulle ha gjort (låt det förbli osagt om alla skulle ha kommit på det). När man väl börjar undersöka en enkelt formulerad frågeställning hittar man så många variabler att förhålla sig till, att det ibland gäller att slita som ett djur innan svaret man kommer fram till tycks lika enkelt som det man utgick från.
Sedan då? Har någon av oss ännu lyckats skapa något som kommer i närheten av att ge den känslan? Kanske inte helt, men vikten av helhetsperspektivet börjar långsamt infinna sig hos oss. Det finns såklart en bit kvar. Det är fortfarande lätt att gå vilse bland svårlösta detaljer när man så gärna vill skapa storslagna planer. Men vi har lärt oss att behålla fokus på helheten, och att försöka göra enkelheten genomgående i varje projekt. Vi lär oss också av det som i början är svårt att sätta sig in i. Förhoppningen är att försöka hitta en balans, där målet inte är att skapa en viss typ av arkitektur utan att söka den arkitektur som faller sig naturlig och självklar - och att den mycket väl kan vara enkel!
Freja Hillert
Lily Huang
studenter KTH
|