|
Naturvårdsverket får en åthutning av regeringen i höstbudgeten. Miljöminister Andreas Carlgren säger att Naturvårdsverket får anslag för att i första hand skydda natur. Anslaget ska inte ätas upp av naturumsbyggande. Beskedet är tydligt: det ska inte satsas stora pengar på "dyra" naturum i Sveriges nationalparker.
Naturvårdsverket är ett av få statliga verk som målmedvetet satsat på arkitektonisk kvalitet i sitt byggande. Som tidigare visats i Arkitekten har myndighet efter myndighet lagt sina arkitektoniska ambitioner på hyllan. Få lever upp till vad riksdagen beslutat i det nationella handlingsprogram för arkitektur, form och design som faktiskt gäller i Sverige.
Och när nu ett statligt verk dristar sig att leva upp till det av riksdagen fastlagda nationella målet att staten kvalitetsmässigt ska vara förebildligt i sitt byggande, ja då är den annars så blide miljöministern där och delar ut ett rapp med pekpinnen över fingrarna.
Därtill känner han sig uppenbarligen pressad. Det handlar nog inte bara om att Naturvårdsverket kan ha satsat större än vad budgetramarna medgivit. Det är nog en minst lika stor eftergift åt media.
I april hade Dagens Nyheter en huvudledare med rubriken Obilliga naturum. Där påpekas, apropå debatten om att kommunerna ska ägna sig åt välfärdens kärna, att även staten sysslar med "lyxsaker", som naturum.
Ledarskribenten i DN Malin Siwe har länge ägnat sig åt att gissla det offentligas användning av skattemedel för perifera satsningar. Hon har förtjänstfullt satt fingret på den ena tokigheten efter den andra. Det ska hon ha all heder av. Men även den skickligaste ledarskribent kan halka i skidspåret och det har Malin Siwe gjort när hon utnämnde Naturvårdsverket till Arkitekturstödsverket. Ledaren väckte uppmärksamhet och det darrade till i korridorerna på Miljödepartementet. Och miljöministern, som vi faktiskt tror bryr sig om arkitektur, kände sig manad att rycka ut.
Varför halkade då Siwe snett i sin ledare? Jo först och främst för att vi har en nationell arkitekturpolitik som manar byggande och anläggande verk och myndigheter att gå före kvalitetsmässigt. Det kan man ju på DN:s ledarsida tycka är snömosigt, men det är faktiskt vad en helt enig riksdag beslutat. Tycker man inte om vad som där står bör riksdagen kritiseras, inte de verk och myndigheter som gör sitt bästa för att försöka leva upp till de mål riksdagen beslutat om.
Nu vill Andreas Carlgren stoppa de projekt som redan är planerade och projekterade. Det är inte ansvarsfullt. Det är rent resursslöseri.
Sveriges miljöminister bör höja blicken och se vad som sker i våra närmaste grannländer. Såväl Danmark som Norge och Finland driver idag ambitiös arkitekturpolitik som syftar till att kvalitetsmässigt ytterligare spetsa det som det offentliga bygger. I de andra nordiska länderna är man stolt över att staten har höga arkitektoniska ambitioner. Man förstår att ett sådant byggande är värdeskapande, har attraktionskraft och faktiskt drar in skattekronor, inte konsumerar sådana. Även svenska ministrar borde inse att operabygget i Oslo och de nya norska turistvägarna gett Norge nationella attraktioner som lockar turister från stora delar av världen.
När Norge precis lanserar sin nya ambitiösa arkitekturpolitik och Danmark framgångsrikt fortsätter att marknadsföra sig som kreativ nation, då viker en svensk miljöminister ned sig för skallen på slösaktigt statligt lyxbyggande. Det är då man i stället förväntar sig att ministern ska stå pall och förklara sambanden mellan kvalitet, arkitektur och hållbarhet.
Svensk natur kommer i framtiden att vara vår absolut främsta turistattraktion. Att marknadsföra dessa värden och göra dem tillgängliga är en viktig del i skyddet av dem.
Staffan Carenholm
|