Sverige har som bekant drabbats av den globala finanskrisen. Sedan vi berördes av lågkonjunkturen har det publicerats få artiklar om arkitektbranschens tillstånd och om hur arbetssituationen har påverkat oss nyutexaminerade. Min uppfattning är att tidningen Arkitekten har behandlat arkitektur snarare än Sveriges Arkitekters medlemmars situation.
Den verklighet vi nyutexaminerade arkitekter möter, är stora svårigheter att ta oss in på arbetsmarknaden. Många av mina f.d. kursare saknar för närvarande yrkesrelaterade arbeten. De försöker hanka sig fram, liksom jag, på deltidsjobb och med hjälp av eventuell a-kassa eller annat ekonomiskt stöd. Den energi och glädje vi känner inför ett meningsfullt projekt är oberoende av ekonomiska svängningar. Det finns mycket kraft hos oss som behöver riktas rätt och fångas upp.
Arkitektproduktionen är idag tätt förbunden med konjunktursvängningar. Detta innebär att produktionen slås ut med jämna mellanrum. Jag efterlyser en diskussion kring effekterna av detta.
Den kunskap och erfarenhet som skapas under en lågkonjunktur kan komma till nytta för oss. Det kan ske i tillfälliga vävar av kontakter, situationer och platser som är värdefulla att belysa och förstå. Vi behöver hitta förhållningssätt där vi kan lära känna och förstå de fördelar vi kan få under en lågkonjunktur. Det sägs att arkitekturteorier frodas när ekonomisk kapacitet för att driva mer omfattande projekt saknas. Om en lågkonjunktur gagnar sådana teoretiska projekt eller andra alternativa projekt är det viktigt att lyfta fram den verkligheten de verkar i. Vi skulle kunna skapa ett rikare och mer dynamiskt arkitekturklimat omkring oss med sådana nya förutsättningar.
Personligen är jag frustrerad över att inte få utvecklas inom mitt yrkesområde. För mig vore det värdefullt att se min och andra arkitekters verklighet speglas i Arkitektens bransch- och medlemsmagasin. Trots att det finns andra i samma situation känner jag mig ensam i tillståndet eftersom jag behöver ett sammanhang där jag får ta del av andras erfarenheter.
Jag önskar jag kunde få läsa om förebilder och få höra hur arkitekterna klarade sig under förra krisen. Krisen kräver ett förhållningssätt som innefattar att facket öppnar ögonen för det som händer. Det är inte en individs personliga problem som speglas utan branschens. Den lågkonjunktur vi nu har med tillhörande arbetslöshet, gör det mycket angeläget att stötta oss unga arbetssökande arkitekter på väg in i arbetslivet. Ett forum kan skapas, där idéer och alternativ till en anställning kan lyftas fram och diskuteras. Slutligen hoppas jag att Sveriges Arkitekters fackförbund även fortsättningsvis kan verka samlande för alla sina medlemmar.
Lovisa Ohlsson, 2009-07-30
|