Milano mitt i krisen

Världens viktigaste designmässa är inte oberörd av finanskrisen. Men även om antalet besökare i Milano är färre i år än vanligt, så är det knappast någon brist på nya soffor, stolar, bord och andra inredningsdetaljer i allsköns former och färger. Mässhallarna ute i Rho är fyllda till bristningsgränsen, och runtom i centrala Milano lockar 450 showroom och utställningsställen med det allra senaste.

De flesta företagen verkar övertygade om att vi ska konsumera oss ut ur krisen. Det hindrar däremot inte flera formgivare från att ta spjärn mot den konsumtionshysteri som rått de senaste åren. Marcel Wanders kommentar är en liten gris i porslin som bara väntar på att guldhammaren ska slå ihjäl den.

– Är det inte underligt? Sedan tjugo år har vi en ekologisk, en social och en politisk kris. Och så kommer plötsligt en helt artificiell finansiell kris som får oss att glömma de verkliga problemen.

Om barnen blir arga när föräldrarna förlorar jobbet så kan de avreagera sig genom att kasta Marcels nya möbler i frigolit på varandra. Ett annat val hos Moooi är Nika Zupancs tantiga lampor, lagom ironiskt naivistiska för att ta udden av krisen. Och konjunkturnedgången innebär knappast någon återgång till det spartanskt minimalistiska. Fast visst finns det flera företag som håller igen på antalet produkter.

– Vi har dragit ned storleken lite i år, skämtar Fernando Campana, från 12- till 3-sitsiga soffor. Det blir lite rimligare priser. Nu är det här med kris ju inte något nytt för oss brasilianare, det är vår vardag och själva utgångspunkten för vår kreativitet.

Moroso, som precis som Edra tillhör eliten bland de italienska möbelföretagen, har valt att satsa sig ur krisen. I samarbete med jeansföretaget Diesel presenterar man skönt mjuka soffor utan pretentioner. Och inne i företagets showroom bjuder Steven Burks på en vällustigt informell inredning där Afrika, istället för att bli offer, tjänar som en globaliseringens oumbärliga inspirationskälla. Sjuttiotalet gör också comeback, men med en ironisk touch i Ferruccio Lavianis små metalliserade lampor i mintgrönt, violett och brons för Kartell.

– Jag tror att krisen är bra, säger belgiske Dirk Wynants som byggt upp det egna företaget Extremis med utemöbler som har ambitionen att föra samman människor. De senaste åren har varit galna, jag tror att det här blir en återgång till ett normaltillstånd.

Men det räcker inte med att det blir färre och mer genomtänkta produkter, designbranschen genomlider också något av en kreativitetskris. Det är knappast brist på nya uppslag som resulterar i snarlika produkter som alla skriker på uppmärksamhet. Däremot är det få företag och formgivare som vågar utmana de gängse möbeltypologierna, och inte minst utforska nya material. Svenska Claesson Koivisto Rune fick nästan mer uppmärksamhet än den svenska designsatsningen Swedish Love Stories. Barnstolen Parapu är helt gjord i papper och organisk PLA-plast. Än så länge handlar det om en prototyp, men personalen från Södra cell och STFI Packforsk tog emot beställning på beställning.

– Det är ett fantastiskt och ett mer mänskligt material, kommenterade den italienska designens unga hopp Luca Nichetto. Vi ungdomar måste bli mer miljömedvetna och Norden är en given referens i vårt arbete.

På SaloneSatellite, de ungas utställningsscen ute på mässan, tog norske HDK-eleven Daniel Rybakken hem priset för bästa design med Surface Daylight. Denna solkatt som närmast magiskt lyser upp exakt definierade väggytor dyker snart upp på Nordic Light Hotel i Stockholm.

Leo Gullbring