Av Elisabet Näslund
– För tio år sedan gällde det att rädda vartenda grässtrå. I dag finns det en större medvetenhet om vad grönområden är och att de ska ha en funktion. Det får man nog kalla ett trendbrott i nya översiktsplanen, säger Niklas Svensson, projektledare för Stockholms kommande översiktsplan.
Arkitekturdebattörer och -skribenter uttrycker sig mer dramatiskt än så. Jan Åman, Färgfabrikens grundare, kallar i Dagens Industri nya ÖP för en "smärre revolution" som kan "placera Stockholm som den ledande staden i världen inom urban utveckling". Arkitekten och debattören Ola Andersson hävdar att planen häver det förbud att ta ny mark i anspråk för byggande som de facto infördes när förra översiktsplanen, ÖP 99, benämnde all oexploaterad mark "Stockholm grönstruktur". Och på sid 64 i denna tidning anser Alexander Ståhle, landskapsarkitekt och forskare, att "översiktsplaneringen i Stockholm ligger långt före övriga Sverige i fråga om förortslandskapets urbanisering".
Men när översiktsplanen väl antagits och ska användas i praktiken kommer intressekonflikterna: Vad väger tyngst, att bevara gröna kilar eller att lätt kunna förflytta sig mellan de områden, så kallade tyngdpunkter, som ÖP pekar ut?
Niklas Svensson anser att sådana tvister blir lättare att lösa med den förändrade synen på planering. Man tänker mer både-och än antingen-eller:
– De gröna kilarna kan man ibland nagga i kanten om det är värdefullare att placera ett hus där. Och det finns tillräckligt starka sociala skäl för att göra hopkopplingarna.
Landssekreterare Carl-Gustaf Hagander, som också är sakkunnig inom planering, anser att de intressen och inriktningar som krockar behöver belysas mer i planförslaget.
– Vilka frågor skjuter man framför sig genom fördjupade översiktsplaner och var tar man frågorna redan i översiktsplanen? frågar han. Det blir svårare att få en levande diskussion kring ÖP om man inte lyfter fram konflikterna.
Synen på Stockholms utveckling under efterkrigstiden har varit att staden ska växa radiellt. Det är alltså ett rejält brott att säga att staden ska växa mellan "ekrarna": att det ska vara lika enkelt att röra sig mellan närliggande förorter som att ta sig in mot stadskärnan. Utbyggnaden omfattar både kommunikationsstråk, bebyggelse och parkområden.
Att bygga ihop mellanrummen är den mest nytänkande och den som väckt mest uppmärksamhet av de fyra stadsbyggnadsstrategier som ingår i förslaget till ny översiktsplan. De övriga tre är: förvalta och utveckla den existerande stadsmiljön i hela Stockholm; utveckla nya centra, så kallade tyngdpunkter, i ytterstaden; stärka den centrala staden genom fortsatt utveckling av city, stadsutvecklingsområden, etcetera. (Se illustration på nästa uppslag.)
Stadsbyggnadskontoret pekar ut nio fokusområden och planeringsinriktningar för dessa. (Se faktaruta här intill.) De handlar till exempel om hur "Nordens Venedig" handskas med vattnet, hur man stärker det sociala perspektivet i planeringen och hur man kan förbättra bostadsbristen.
Karin Bradley, samhällsplanerare och snart färdig med en avhandling om hållbar stadsutveckling och rättvisa, hade hoppats på fler nya grepp och större utrymme för experiment i förslaget till ny ÖP: När Sverige ska profilera sig internationellt som expert på hållbara städer, ska vi då bygga vidare på kvartersstaden och stadsplaner från sent 1800-tal?
– Det är intressant att man skriver att förtätning sällan innebär ökad service, vilket ofta är argumentet för att förtäta och framförallt för att få boende med på planerna, säger hon. Jag tycker man borde ha varit mer bestämd i planen var man vill förtäta och gjort en realistisk bedömning av följderna.
Översiktsplanen har sin utgångspunkt i Stockholms stads vision för Stockholms tillväxt och hållbara utveckling, "Vision 2030 – Ett Stockholm i världsklass". Den säger att staden ska vara mångsidig och rik på upplevelser, innovativ och växande samt en stad för medborgarna. Visionen liknar framtidsbilden i samrådsförslaget till regional utvecklingsplan, RUFS 2010. Demografiska fakta pekar på att Stockholms invånare ökar från 800.000 till 1 miljon 2030. Staden behöver därför 65.000 nya bostäder och 100.000 nya arbetsplatser.
I samrådsförslagets strategiska hållbarhetsbedömning väger de sociala aspekterna lika tungt som de miljömässiga och ekonomiska (Brundtlandkonventionens allmänt vedertagna definition på hållbarhet). Stockholm är en segregerad stad. Flera inriktningar i förslaget gäller satsningar som gynnar även mindre privilegierade stadsdelar.
– Man talar om segregationen som något som gäller hela staden, även välmående områden, det är bra. Men jag tycker att man skulle ha vågat tala om rättvisa i planen, haft en uttalad ambition om jämlika och goda levnadsförhållanden som det står i PBL, säger Karin Bradley.
Samrådet genomfördes under hösten. Nu ska projektgruppen på stadsbyggnadskontoret skriva ett förslag till ny översiktsplan utifrån de synpunkter som kom in under samrådet. Samrådsförslaget presenteras i en skrift med 50-60 sidor och endast en karta – "Ingen orkar ta till sig mer", säger Niklas Svensson.
– Vi valde att fokusera på de viktiga frågorna – de bakomliggande resonemangen är inte med. Självklart har vi fått både positiv och negativ respons för det, säger han.
Carl-Gustaf Hagander efterlyser större tydlighet hos den nya översiktsplanen för att den ska kunna fungera som underlag för kommande planering. Hanteringen av Bromma flygplats och oljetillförseln är två exempel på sådant han anser bör förtydligas.
– Förslaget är bra som utgångspunkt för samråd, men det behöver bearbetas och kompletteras, säger han. Det finns också sådant som har försvunnit jämfört med den gamla planen, som synen på kulturmiljö och riksintresse. Det måste komma med i nästa skede.
Ola Andersson anser också att de strategier om att bygga tätare stad och koppla ihop stadsdelar som han vill se förverkligade behöver bli tydligare i det färdiga förslaget.
– Jag har stort förtroende för dem som jobbar med planen, men när man läser förslaget är det för vagt. Jag vill se Kristina Alvendal leverera sitt löfte om Promenadstaden och då måste ÖP vara klarare på den punkten.
Den kommande översiktsplanen bygger på den nu gällande, ÖP 99, vars viktigaste nyorientering var att man skulle bygga staden inåt. Det är det enda Carl-Gustaf Hagander och Ola Andersson vill behålla från ÖP99. Den har lett till byggnadsförbud och till en stad där stockholmarna lever segregerade – efter ålder, inkomst och etnicitet, hävdar Ola Andersson. I den nya planen finns ett bredare angreppssätt, säger Carl-Gustaf Hagander: Stockholm tillåts växa och fungera som en helhet. I kommande ÖP är stadsutvecklingen en del av den regionala utvecklingen och beroende av sina omgivningar.
Första generationens översiktsplan från 1990 var en ren markanvändningsplan. Idag används ÖP alltmer som ett strategidokument. Poängen med det är att när man är överens om strategin kan man vara mer flexibel. Och ur politikernas synvinkel är en strategisk översiktsplan bättre som styrdokument, påpekar Niklas Svensson. Når den politisk konsensus blir den kraftfull.
– Om man lägger fast en strategi och inriktar sig på att den är förankrad hos alla berörda – politiker, näringsliv, miljöorganisationer, med flera – då kan det bli något som alla kan hänvisa till. Det är viktigt att komma överens om i vilken övergripande riktning staden ska utvecklas. Särskilt i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö, där nya förutsättningar hela tiden måste hanteras, säger han.
Förankringen och den politiska diskussionen, att skapa en kollektiv medvetenhet om inriktningen, är lika viktiga som dokumentet i sig, anser Carl-Gustaf Hagander. Planförslaget behöver utvecklas ytterligare men när det är gjort finns förutsättningar för att översiktsplanen blir användbar.
– Den blir användbar om den blir tydlig: Både för medborgarna som ser att det finns en strategisk plan för hur Stockholm ska växa när man tar deras närområden i anspråk och som ger mandat åt tjänstemännen att driva detaljplanearbetet i en rätt riktning, säger Ola Andersson.
Han vill ha en översiktsplan som bygger bort bostadsbristen, tar bort segregationen och ger små, billiga lokaler.