TEMA KOMMUNANSTÄLLDA

"De senaste tio åren har det bara varit roligt"

Barbro Eklund, nyss pensionerad stadsarkitekt och stadsbyggnadschef i Motala, kan summera 29 år i kommunen.

Vad har hållit dig kvar så länge?

– Det är så roliga arbetsuppgifter! När jag började på 80-talet var det en spännande tid med nya bostäder, centrumförnyelse och nedläggningen av Motala verkstad med bevarande av gamla byggnader. Men jag skulle ljuga om jag sa att det alltid har varit roligt att gå till jobbet. Nittio­talet var administratörernas och ekonomernas tid, där vi mest la ner tid på intern administration och ut kom bara en liten strimma av verksamhet. Då undrade jag varför jag var kvar. Jag fick kompensera med privatlivet, vi skaffade gård och hästarna blev min ventil. Men de senaste tio åren har det bara varit roligt. Vi är nu i slutfasen med planeringen för ett stort projekt, Riksväg 50 genom Motala, en del av regeringens nya infrastruktursatsning. Det ska bland annat bli en ny högbro över Motalaviken. Jag ska fortsätta att arbeta med projektet som konsult tills Vägverket skickar ut anbudsförfrågan.

Har ni haft problem att rekrytera nya medarbetare?

– Det är problem att rekrytera för det mesta. Under 90-talet hade vi många sökande men under 2000-talet har det varit svårt. Intresset från arkitekter är litet. Vi har god erfarenhet av fysiska planerare, som är väl rustade att gå direkt in i verksamheten, men jag tror att det är bra med olika kompetenser.

Vad beror ointresset på, tror du?

– Kanske är vi dåliga på att marknadsföra oss. Men vi tar alltid emot praktikanter. Det beror nog också på vad som förmedlas på skolorna.

Men varför behövs arkitekter, räcker det inte med landskapsarkitekter och planeringsarkitekter?

– Helst vill jag ha både planeringsarkitekter, landskapsarkitekter och arkitekter, som även har huskunskaperna med sig från utbildningen. Vi planerar det byggda samhället och då är kunskapen om byggnader, såväl funktion och teknik som gestaltning, viktig. Jag tycker att det är olyckligt om man betraktar planeringen som en ren prövningsprocedur men det har tyvärr gått alltmer i riktning mot att vara en hindersprövning.

Varför har det blivit så?

– En orsak är Miljöbalken. Då den trädde i kraft dök det upp många nya krav och det uppstod en osäkerhet från alla håll hur man skulle tillämpa den. Länsstyrelserna ställer krav på ytterligare utredningar och kommunen ägnar mycket energi åt att göra rätt. Planeringens huvudsyfte, att få en bra helhet, hamnar i skymundan. En annan orsak är att det blivit mycket projekttänkande när exploatörer utifrån vill göra saker. Jag har alltid brukat säga till mina nya medarbetare att vi planerar, det är inte plandokumentet som är det viktiga utan resultatet i verkligheten. Men det tar resurser att hålla översiktsplanen aktuell, det är bara de stora kommunerna som kan jobba parallellt med både detaljplan och översiktsplan.

Hur går generationsväxlingen i Motala, vem fyller luckan efter dig?

– Nu när både jag och en jämnårig kollega slutar är alla som jobbar kvar förhållandevis nya. Det är bra med nytänkande, men kunskap försvinner också ut i tomma intet, så är det. När vi för en tid sedan hade en vakant planarkitekttjänst begärde jag att få ändra tjänsten till biträdande stadsbyggnadschef. Det gav helt andra förutsättningar att rekrytera. Vi lyckades då anställa en person med både bred och lång erfarenhet. Sedan hösten 2007 har han jobbat parallellt med mig och jag har successivt plockat bort uppgifter från min egen roll. Han är väl rustad att ta över.

Annika Jensfelt