Av senaste numret av Arkitekten framgår att Wirwachska malmgården sålts och att förbunder avser att flytta in i riksantikvarieämbetets gamla lokaler, d v s bli hyresgäst hos Statens fastighetsverk. Det framgick ingenstans hur de ekonomiska förutsättningarna ser ut. Vad fick förbundet betalt för fastighetsförsäljningen? Vad kostar de nya lokalerna? Vad kostar flytten? etc.
Det går inte heller att hitta något om denna viktiga förändring på förbundets hemsida. Det borde väl vara en självklarhet att förbundet spelar med öppna kort gentemot medlemmarna i denna stora ekonomiska fråga.
Hur har detta diskuterats i styrelsen? Har det funnits olika alternativ? Är flytten budgeterad i 2009 års budget? Ja frågorna är givetvis många, men framförallt ställer man sig frågande till tystnaden om detta viktiga beslut.
Lars Grönberg, 2009-01-31
Att Sveriges Arkitekter sedan länge sökt nya lokaler till sitt kansli är ingen nyhet. Sökprocessen har pågått under flera år och har vid en rad tillfällen rapporterats genom medlemstidningen Arkitekten. Såväl de tidigare tankarna att flytta ut till det som var tänkt att bli Designens Hus vid Telefonplan som det alternativ vi nu fastnat för har redovisats.
Anledningen till flytten är arbetsmiljö- och effektivitetsskäl. De nuvarande lokalerna fungerar inte bra, är helt enkelt inte ändamålsenliga för den verksamhet som förbundet bedriver. Internkommunikationen är urusel och verksamhetens effektivitet blir därmed lidande. Förbundet har därför sedan länge sökt mer effektiva lokaler med öppna kontorslösningar och tillgång till effektiva och välfungerande mötes- och kurslokaler. Det får vi nu.
Hela försäljnings- och flyttprocessen inklusive de ekonomiska konsekvenserna har utförligt redovisats för förbundets stämma, senast nu i november.
Vi har, trots marknadsläget, fått utomordentligt bra betalt för malmgården - helt i paritet med våra förväntningar före krisen. Det exakta priset är vi överens med köparen om att inte publicera. Dock kan sägas att affären är mycket förmånlig för förbundet. Vi har kunnat tillgodogöra oss en värdestegring som är drygt tre gånger förvärvspriset 1992.
Att flytta kostar naturligtvis en del. Vi gör en investering i de nya lokalerna eftersom den standard- och kvalitetsnivå som Statens Fastighetsverk har i fastigheten inte riktigt passar en organisation som Sveriges Arkitekter. Det finns alltså en kostnad för hyresgästanpassning.
Dessutom tillkommer förstås kostnad för ny lös inredning, som nu för första gången ska bli enhetlig. Den inredning som kansliet idag har är ett förskräckligt hopplock av inventarier som har sitt ursprung i de tidigare olika arkitektorganisationerna och sådant som successivt införskaffats under de senaste 25 åren. Det mesta är nedsuttet eller är på annat sätt moget för utrangering och därmed av en kvalitet som inte de som handlar med begagnade möbler är intresserade av. Nästan allt är avskrivet. Restvärdet är obefintligt.
|