Transmitting Architecture

ARKiS ordförandes rapport från UIA-kongressen i Turin 2008. Ett tema under kongressen var hur barnen skulle engageras i arkitektur och stadsbyggnad - med målet att få ett hållbart samhälle. UIA:s Working Group "Children & Architecture" höll ett möte under kongressen.

På UIA:s (International Union of Architects) världskongress i Turin i juli samlades cirka 9.900 arkitekter från 138 arkitektorganisationer från hela världen. Temat var "Transmitting Architecture". Under tre dagar genomfördes drygt 100 seminarier. Dessutom arrangerades nästan lika många aktiviteter "off congress" runt om i stan, så det var en omöjlighet att hinna med mer än en bråkdel.

Ett tema under kongressen var hur barnen skulle engageras i arkitektur och stadsbyggnad – med målet att få ett hållbart samhälle. I många av seminarierna fanns föredrag som redovisade stadsplaneringsprojekt som engagerat skolelever på olika sätt.

Seminariet "Transmitting Architecture to Children and Youth" arrangerat av arbetsgruppen UIA Work Programme Architecture & Children, presenterade ett dussin exempel på hur man arbetar med barn och arkitektur/samhällsplanering i Frankrike, Italien, Colombia, Kroatien, Japan, USA, Tyskland och Sverige. Alla föredragen handlade om hur barnen lär sig mycket genom att använda arkitekturen, staden och närmiljön som läromedel. Många exempel gavs på hur barnen genom att studera sin stad kan få redskap att visa hur de upplever staden och därmed lära de vuxna att förstå barnperspektivet. Barnen får också redskap för att föreslå förändringar i en demokratisk process. Seminariet var välbesökt och deltagarna trängdes efteråt i foajén ivriga att fortsätta diskussionen.

Vid seminariet presenterade jag den tredagars workshop, "Taking Playce", som vi genomförde i Göteborg i september 2007 med 30 experter från 10 länder och 150 gymnasieelever. Jag berättade även vad som hänt därefter. Eleverna har jobbat vidare hela skolåret och avslutade det hela med en utställning och diskussion.

UIA-arbetsgruppen arrange­rade också en utställning som bestod av ett stort tittskåp – en "kakemono" – tillverkad i papp. Man fick sätta sig på pappstolar och kika in på en lång hopklippt film med bidrag från ett flertal av medlemmarna i arbetsgruppen. Sveriges bidrag var den film som ARKiS producerat från Taking Playce (se www.arkitekt.se/arkis/playce).

Tittskåpet var välbesökt under hela kongressen och vi medlemmar turades om att stå i montern. Många uppskattade den annorlunda presentationen och utställningsmontern blev en fin träffpunkt för medlemmarna i arbetsgruppen.

Suzanne de Laval

ordförande i ARKiS, arkitektur i skolan