Kasperhistoria

Arkitekten listar Kasper Salin­pristagare genom åren.

Av Kerstin Persson

Den tredje Kasper Salin-prisvinnaren kan bli den första som flyttas. I Kiruna pågår livliga diskussioner om hur det ska gå till att omlokalisera stadshuset när det blir aktuellt i början av 2020-talet. För kirunaborna vill ha kvar sitt stadshus, som än idag fungerar som mötesplats och festlokal för allt från studentbaler till musikuppvisningar, filminspelningar, julbasarer och konstutställningar. Precis som arkitekten Artur von Schmalensee tänkte sig i sitt tävlingsbidrag Iglo. Han fick dela förstapriset med Alvar Aalto, men det var Schmalensees förslag juryn ville se utfört.

Juryn, vars ledamöter vi inte känner namnet på idag, tyckte att Schmalensees förslag var vackert inpassat i stadsplanen och lovordade den centrala hallen. "Konstnärligt moget och behärskat" var omdömet. Stadshuset var inte bara en arbetsplats utan lika mycket en samlingsplats för medborgarna och hallen var ett tydligt uttryck för idén om stadens hus som centrum och värmestuga för kirunaborna.

Arkitekten själv framhöll att "i hallen skall man finna värme och känna sig välkommen". Han hade Ragnar Östbergs "Blå hallen" i Stockholms stadshus i tankarna, men gjorde en högst lokal anpassning. Detaljer i stadshuset anknyter till samisk mytologi.

Juryn talade uppskattande om interiörens mångtydiga arkitektur "som berikar den personliga upplevelsen".

Stadshusets gjutjärnstorn, med skulpturer av Bror Marklund, symboliserar stadens självstyre, förklarade arkitekten. Tornet var och förblev ett markant inslag i stadens silhuett, något tävlingsjuryn uppskattade. Inför invigningen lovordade arkitekten byggnadskommittén som "den bästa tänkbara".

Stadshuset är berömt för sin arkitektur, sina konstnärliga utsmyckningar och kommunens konstsamling som till stora delar finns i huset. Stadsarkitekten Inger Olsson tycker att stadshuset har åldrats med charm. Tack vare sina gedigna material ser det inte slitet ut utan har bara patina. Ombyggnader sker hela tiden, mest i kontorsdelarna, men de flesta stör inte intrycket, anser hon. En byggnadsminnesförklaring i början av det nya seklet gör att länsstyrelsen numera måste godkänna alla större förändringar.

Tre anställda brukar sköta visningarna, som bör bokas i förväg. Det sker ett par, tre, gånger i månaden uppskattar en av dem. Kasper Salinprisplaketten innanför entrén i stora hallen är den självklara startpunkten för varje visning. Åhörarna får då veta att Kiruna stadshus fick landets finaste arkitekturutmärkelse 1964. Den som har vägarna förbi kan höra och se själv på Kulturhusens Dag den 9 september då Kiruna stadshus visar upp sig.