Fotograf: Max Plunger.
Under årens lopp har uppgiften att rita domstolar ändrats en hel del, säger arkitekten Svante Forsström i Stockholm. Han har ritat domstolar i femton år och är expert på rättssalar.
– Idag delar vi upp parterna ända ut i fasaden. Personal och häktade ska blandas så lite som möjligt. Det är bland annat en fråga om arbetsmiljö. Den häktade kan ju dessutom vara oskyldig och ska inte behöva schavottera inför pressen i onödan. Han eller hon ska helst kunna komma in i rättssalen direkt till sitt bord.
För sju år sen fanns knappt ett hundratal tingsrätter i Sverige. Idag är bara drygt 50 kvar. Fler kan komma att försvinna. De senaste åren har Falun och Helsingborg fått nya tingshus, fler planeras i Sollentuna, Västerås, Göteborg, Örebro och Jönköping. Sammanlagt handlar det om ett tiotal nya domstolsbyggnader under lika många år.
Orsaken stavas politik, omstrukturering, koncentration, effektivisering... De större orterna är ofta vinnare, de små står där med tomma tingsrättslokaler, som inte alltid är så lätta att hyra ut.
– Förr arbetade vi mycket med små ombyggnader inom befintliga tingsrätter. Idag har vi nya, mycket skarpare krav på logistik och säkerhet så det krävs ofta mycket stora lokalförändringar, förklarar Hans Karlsson, som är chef för domstolsverkets enhet för lokalförsörjning. Han är en av tre personer som deltar i olika projekteringsmöten för att förklara domstolsverkets krav för olika konsulter.
Domstolsverket har utarbetat ett långtgående gemensamt rumsfunktionsprogram för alla tingsrätter. Det anger tekniska specifikationer, ytskikt, belysning, akustik, eluttag med mera. Hans Karlsson talar om de 150 sidorna som "en liten bibel".
– Den började vi ta fram när vi såg vågen av nya tingsrättslokaler komma. Vi behövde styra upp de många projekten och få en jämn kvalitet.
Möbelmåtten och avstånden mellan olika möbler är givna, liksom att fyra dörrar ska leda in till rättssalen. En för domaren och nämndemännen (också utrymningsdörr), en för åklagaren, en för den häktade och en för allmänheten.
Arkitekt Anna Espling Rolf på BSK Arkitekter i Stockholm har ritat den nya tingsrätten i Solna, som dels består av en ombyggnad, dels av en nybyggd offentlig del.
Domstolsverkets rumsfunktionsprogram har varit en garant för att uppnå rätt funktioner och kvalitet, tycker hon.
– Det har gett oss arkitekter, verket och fastighetsägaren mer utrymme att arbeta gemensamt med utformningen av tingsrättens lokaler.
Ledorden öppenhet, värdighet och egen offentlig karaktär lades fast tidigt i projektet. Mot dem och rumsfunktionsprogrammet stämde man av materialval och planlösningar. Fasaden är ett exempel. Byggnaden ska upplevas som öppen och domstolsverket vill ha in dagsljus och utblickar i lokalerna, men vill inte ha insyn.
– Det är en paradox som vi löste genom att utforma hela byggnaden som en solid av glas, en volym skuren ur ett massivt glasblock. Strukturglaset ligger sedan i band som varierar mellan öppet och slutet, berättar Anna Espling Rolf.
En annan paradox är de höga kraven på säkerhet och separerade flöden samtidigt som besökaren ska möta en öppen och offentlig byggnad. Häktade, rätten och nämndemännen rör sig separat i trapphus dolda för allmänheten. Allmänheten når alla salarna direkt genom ett enkelt överblickbart väntrum.
Det har varit viktigt att kombinera värdighet och överblickbarhet med en lugn och trygg miljö. De som sitter i väntrummet kan ofta känna sig spända och oroliga. Här sitter man skyddat under gröna balkonger och ser ut över alla som rör sig i rummet. Lugnet kommer igen i sessionssalarna.
– Vi har haft stor frihet att utforma sessionssalarna med programmet som bas, konstaterar Anna Espling Rolf.
Hon har arbetat i nära samarbete med inredningsarkitekterna Karin Ahlgren och Annika Askerblom från Ahlgren Edblom Arkitekter, som bland annat ritat möblerna i sessionssalarna.
– Vi ville bearbeta salarnas väggar mer än vad som blivit brukligt på senare tid, säger Annika Askerblom. Eftersom akustiken är en viktig del i en rättssal där alla vänder sig åt olika håll och pratar och det som sägs är viktigt bestämde vi oss för att bearbeta salarnas väggar.
– Vi satte mjuka akustikplattor på väggarna runt om hela rummet och klädde dem med poröst möbeltyg som släpper in ljudet i plattan. I samarbete med Anna Espling Rolf ritades ett ribbverk som plattorna fästes i. Det ger ett omhändertagande helhetsintryck som påminner om gamla tiders rättssalar, något som vi har eftersträvat, säger Annika Askerblom. Både domstolsverket och tingsrätten är nöjda med akustiken.
Att säga att domstolsverket håller sig med en arkitektursyn vore att ta i, säger Hans Karlsson på verket.
– Men det ska synas att det är en tingsrätt, för vi är en del av rättsväsendet. Samtidigt har vi en självständig roll i förhållande till polis och åklagare och vill inte att folk ska tro att det är samma sak.
Domstolens självständighet får gärna uttryckas genom byggnaden. Men vi vill inte att alla tingsrätter ska se likadana ut.
Den skärpta hotbilden och de ökade säkerhetskraven syns alltså på arkitekternas ritningar. Men där finns även den motsatta tendensen.
– Tingsrätterna är också en av de mest öppna myndigheterna i landet, påpekar Hans Karlsson. Vi har offentlighetsprincip, en öppen process (för det mesta) och offentliga domar.
Det är viktigt att den öppenheten återspeglas i de allmänna delarna av domstolens lokaler det vill säga rättssalen och väntrummen. De som behöver skyddas får vistas i särskilda säkerhetszoner.
Arkitekt Hans Blomqvist på Blomqvist & Lallerstedt arkitektkontor har ansvarat för den generella utformningen av Södertörns tingsrätt i Flemingsberg, som också nyligen stod klar. Han understryker att just öppenheten mot samhället var en ledstjärna. Den transparenta foajén är ett resultat av den idén.
När han utformade tingshuset i Fleminsgberg hade han polishuset på tomten intill att förhålla sig till.
– Jag sökte en kontrast mot det slutna polishuset och ville ha en lättöverskådlig, modern domstolsbyggnad, ett rationellt hus med en öppen form som möjliggjorde additioner. Programmet växte under projektets gång till ett hus på 14 000 kvadratmeter bruttoyta.
Svante Forsström, som utformade sessionssalarna i Flemingsberg, jämför gamla och nya tingshus.
– De gamla fina tingshusen från förra seklet skulle vara slutna, tunga och värdiga. Värdiga ska de fortfarande vara, men framför allt öppna. Vi har arbetat med uppglasade väntrum, som är en del av det offentliga rummet, och mer slutna tingssalar som bildar bakre vägg i väntrummen. På kvällen är det extra tydligt då den panelklädda väggen är ljussatt och bildar husets fasad bakom en hinna av glas. Ljusgårdar mellan salarna har kontakt med väntrummen och för in ljuset djupt in i byggnaden. Det ger också sidoljus till alla salar, säger Svante Forsström.
Det är ett komplicerat pussel med många motstridiga krav. Finns det en risk att säkerhetskraven går ut över de arkitektoniska kvaliteterna?
– Jo, risken finns, säger Svante Forsström. Det kan bli så mycket fokus på teknik och logistik att man tappar estetiken. Arkitekten får försöka se till att det inte sker.
Inredningen på Södertörn har utförts av Creo Arkitektkontor.
– Vi har arbetat med miljöer i domstolar sen 1989 då Kammarrätten på Riddarholmen byggdes om, berättar inredningsarkitekt Stefan Sjölander. Sen dess har domstolar byggts om på många sätt och alla har varit speciella. Det handlar om att skapa en lugn och harmonisk miljö där ljuset kommer till sin rätt.
Domstolsverket är alltid hyresgäst i sina lokaler. Hyresförhållandet gör att det inte är domstolsverkets utan fastighetsägarnas problem att det nu står tomma tingsrätter på ett antal mindre orter runt om i landet. Tomma lokaler som kan bli fler.
Det är främst tingsrätterna i Norrland som har en oviss framtid. Enligt domstolsverket räcker det med en tingsrätt i varje län: Det är ofta regionens största ort som får behålla tingsrätten: Luleå, Umeå och Sundsvall. Det skulle betyda att tingsrätterna kan komma att försvinna i Gällivare, Haparanda, Lycksele och Skellefteå. Sörmland har tre tingsrätter idag, i Katrineholm, Eskilstuna och Nyköping. Domstolsverket vill ha två. Skaraborg har också tre och där tycker verket att en räcker.
I Stockholm däremot går utvecklingen åt motsatt håll. Stockholms tingsrätt halverade sitt upptagningsområde första april i år och därför behöver kringliggande tingsrätter byggas ut.
Den borgerliga alliansregeringen har inte frågan om tingsrätternas antal överst på sin agenda. Det råder vänteläge vad gäller nedläggningar och omlokaliseringar.
– Domstolsverket vet inte vilka signaler som kan komma, men ser gärna färre tingsrätter än dagens, säger Hans Karlsson.
Om fler läggs ner kanske fler nya och större tingshus behöver byggas.
– Att rita en ny tingsrätt är en spännande verksamhet. Just för att den rymmer så många motsägelser, konstaterar Anna Espling Rolf.
|