– Är man för få blir man marginaliserad. Och yrket behövs för den byggda miljön!
Det säger inredningsarkitekt Karin Nyrén, professor på Konstfack. Hon tycker att det är dags att göra något åt det faktum att det är fler inredningsarkitekter som når pensionsåldern och försvinner från yrket än det tillkommer nya unga.
Idag är det 772 av Sveriges Arkitekters medlemmar som titulerar sig inredningsarkitekter. Antalet arkitekter är 6.289 stycken. Färsk statistik från förbundets medlemsregister visar dessutom att medan landskapsarkitekter och planeringsarkitekter ökar i antal, är trenden det motsatta bland inredningsarkitekter. Det finns 179 stycken 40-talister men bara 110 stycken 70-talister.
Den lägre siffran kan delvis förklaras med att en del 70-talister fortfarande går kvar på utbildningen. Och det kan också finnas nyutexaminerade som valt att inte gå med i Sveriges Arkitekter och därför inte finns representerade i statistiken. Men Karin Nyrén tycker ändå att siffrorna talar sitt tydliga språk.
– Är man en för liten grupp försvinner man. Som det är nu räcker det inte ens till en inredningsarkitekt per arkitektkontor, då är man för få! Inredningsarkitekten behövs i alla projekt för att ta hand om den nära skalan, detaljerna, materialen, kulörer, belysning. Utan närskalan utarmas arkitekturen, säger hon.
Idag tar arkitekterna ofta hand om det som inredningsarkitekterna är specialutbildade för. Men båda yrkesgrupperna behövs, understryker Karin Nyrén.
– Arkitektutbildningen är en helt annan än inredningsarkitektutbildningen. Vi jobbar mycket mer med detaljer, praktiskt och konstnärligt i verkstäder och ljus- och färgateljéer, säger Karin Nyrén.
Men konkurrensen från de egna leden är inget nytt. Inredningsarkitekterna har alltid varit en liten grupp i förhållande till arkitekterna och det har alltid funnits arkitekter som ritat inredning. Vad är det som gör att inredningsarkitekterna är mer marginaliserade nu än tidigare?
Karin Nyrén pekar på att det inte längre är självklart att det kontor som ritat ett hus också får slutföra uppdraget, ta hand om helheten tillsammans med en inredningsarkitekt. Och i offentliga upphandlingar har upphandlaren rätt att byta ut allt som inredningsarkitekten föreskrivit mot "eller likvärdigt".
– Det visar tydligt hur viktiga man tycker inredningsarkitekternas kunskaper är. Det konstnärliga, helheten, den långsiktiga hållbarheten värderas ofta lågt när en oinvigd ska byta ut några delar för att få det billigare, säger Karin Nyrén.
I offentliga upphandlingar ställs det också krav som gör det svårt för småföretag att konkurrera. Eftersom många, drygt 50 procent, av inredningsarkitekterna jobbar just som egna, ofta små, företagare, blir även detta ett hinder. Samverkan med husarkitekter är därför nödvändigt, menar Karin Nyrén.
– Arkitekter måste skolas i att inredningsarkitekter kompletterar dem. Även med landskapsarkitekter och planerare borde inredningsarkitekterna kunna ha fruktbara samarbeten, säger hon.
Men för att synas och höras måste alltså inredningsarkitekterna bli fler.
– Min första tanke var att dubbla utbildningen på Konstfack, det vill säga ta in 30 stycken istället för 15. Då skulle det bli en rejäl grupp varje år som kan visa att det behövs inredningsarkitekter, säger Karin Nyrén.
Att det borde utbildas fler är något som Sveriges Arkitekters akademi för inredningsarkitektur håller med om.
– Det är absolut nödvändigt, det är vi helt övertygade om. Interiörkompetensen går förlorad om vi blir för få. Helst skulle det finnas en tredje utbildningsinstitution för inredningsarkitektur, säger Per Reinholtz, ordförande i akademin.
Han tycker inte att det räcker med explosionen av olika designutbildningar, där det ofta erbjuds kurser inom ämnen som "space" och "room". De visar visserligen att ämnena är efterfrågade, men utbildningarna representerar en grundare syn, menar han.
– Det handlar mer om vad som är snyggt och läckert än vad som fungerar. Djupet, att skapa interiörer som fungerar, det är den rollen vi värnar om. Lite tillspetsat kan man säga att en inredningsarkitekt ser mellanrummen medan husarkitekten och designern ser huset respektive möbeln, säger Per Reinholtz.
Även Sveriges Arkitekters förbundsdirektör Staffan Carenholm tycker att ökat intag på utbildningen är en viktig åtgärd. Han poängterar särskilt den siffra i statistiken som anger förhållandet mellan studenter och yrkesverksamma. Där ligger inredningsarkitekterna klart lägst, med 0,16 studenter per yrkesverksam. Med en medelålder på 50 år i kåren, ser han framför sig en stadig pensioneringsprocess om ingenting görs.
– Om vi vill ha en självständig profession som heter inredningsarkitekt är det absolut nödvändigt att öka intagningen till utbildningen rätt drastiskt. 15 årligen på Konstfack och några som skaffar inredningsarkitektprofil på HDK räcker inte för att göra något åt demografin i inredningsarkitektkåren, säger han.
Förslaget om ökat intag på Konsfack ligger dock ännu i sin linda. Och ska det bli verklighet krävs stöd från regeringen i form av utökade resurser.
– Vi kanske kan utvidga med några platser som vi har det nu, men fler kräver helt andra förutsättningar, kanske ska de ligga på annan ort, säger Karin Nyrén.