|
Stureplan, Stockholm, lördagsnatt, 03.30
Arkitektstudenter lite lagom glada i hatten:
– Så vad händer i Malmö då? Det är ju i Stockholm det händer! Det byggs ju inget!
– Malmö är en trevlig stad, nära till Köpenhamn! Och byggs gör det, har du sett Bo 01 och Turning torso!
– Just det, jag tror på skyskrapor. Dags att man fattar det nu, börja bygga på höjden, staden är full och alla vill ju bo i staden. Ta luften i anspråk, man måste tänka nytt – i tre dimensioner. Vi måste förändra. Det är så många som inte förstår, som inte fattar att det är på riktigt.
Arkitektkontor, söndagskväll, 19.05
Telefonsamtal mellan två studenter:
– Jag vill få människor att må bättre, uppleva nåt och känna!
– Tycker du inte att det är så idag?
– Nja, en del. Egentligen kan man inte prata om arkitektur som en sak. Det är ju allt som är omkring oss. Jag vill skapa debatt och diskussion, bygga och planera saker som väcker frågor.
– Hur ska du göra det?
– Rita, bygga, skriva och undervisa! Undervisa verkar roligt, man har möjlighet att väcka intresse, bidra med något man vill förmedla. Jag tycker det är viktigt att man säger vad man tycker. Arkitekter tror att de kan förändra världen framför ritbordet, det tror inte jag.
Skolans kafé, tisdagseftermiddag, 15.13
Några funderar på fikarasten:
– Som i Tokyo. Där är det ingen som har det övergripande ansvaret, eller det kanske det är, men det syns inte. Där bygger man som man vill, var man vill.
– När man byggde Hammarby sjöstad ville man ha mångfald och blandning. Och visst har husen olika fasader och olika material, men de ser fortfarande likadana ut på nåt sätt. Lika höga, lika mycket sjöutsikt, lika många fönster. Olikheten blir en likhet för att den inte sticker ut.
– Precis! Allt är lite olika men inte tillräckligt för att göra intryck.
– Vi måste förändra processen så det blir möjligt att skapa en mer spännande blandning. Jag vill göra mer som det ser ut i Tokyo!
Emilia Hallin
|