Ljuset kommer från Syd

Unga arkitekter från hela världen samlas på Ljuslaboratoriet i Haninge för att lära sig mer om ljus. Ljusdesigner är en ny profession som utvecklas snabbt.

Av Kerstin Persson

Nu tändas tusen juleljus. Alla talar om ljus. Framför allt om att man borde släcka det.

Idag handlar debatten om ljus i relation till energi, hälsa, välbefinnande, trygghet och säkerhet. Under senare år har särskilt ljuskällor, styrsystem och programmering utvecklats. Ljus kan gjutas in i väggar, glasskivor och alla möjliga ytor.

Allt fler arkitektkontor söker någon som "kan ljus".

– Det är ett så stort område att specialisering behövs, ingen arkitekt kan hantera all ljuskunskap själv. Jag trodde att det var en smal nisch när jag började intressera mig för ljus för cirka 30 år sedan, men det var fel, säger Jan Ejhed. Forskningsrön och teknikutveckling ger nya förutsättningar, gamla kunskaper räcker inte. En ljusmätare är inte nog när det gäller att uttrycka känsla, karaktär och synintryck.

Jan Ejhed är både inredningsarkitekt och arkitekt, före detta professor på Konstfack i belysningslära och ordförande i organisationen ELDA+ (European Lighting Designers' Association, som organiserar världens ljusdesigners. Pluset står för att man även har medlemmar utanför Europa, för närvarande från totalt 49 nationer.

Han är dessutom ansvarig för Ljuslaboratoriet vid KTH, STH (Skolan för teknik och hälsa) i Haninge, som 2002 startade en internationell utbildning i Architectural Lighting Design på magisternivå. Från och med den här höstterminen är ett komplett magisterprogram etablerat och studenterna blir teknologie magister i ALD. Ljuslaboratoriet har haft cirka 30 studenter per år under fem år och ungefär hälften är svenskar.

Jan Ejhed startade Ljuslaboratoriet tillsammans med sin kollega och hustru, inredningsarkitekten Agneta Ejhed. Deras arkitektkontor till och med sponsrade utbildningen i början.

Hittills har Ljuslabbet i Haninge varit mer känt utomlands än i Sverige. En förklaring till det kan vara att undervisningen har gott rykte, håller en hög internationell klass och är avgiftsfri. Studenterna är reklampelare. De har olika bakgrund, både yrkesmässigt och kulturellt. Den här terminen kommer studenterna från 21 olika länder.

– Det ger upphov till många diskussioner eftersom deltagarna har så olika referenser till ljus, säger Agneta Ejhed när hon visar runt på labbet där årets studenter arbetar med ett projekt om belysning inomhus.

Studenterna skissar, bygger och testar i ljuslabbet, som den här dagen påminner om en verkstad. I taket sitter en "jätteglödlampa", ett resultat från förra årets Luminaire Design-kurs. Den projicerar en stor skugga mot taket, en skugga som dessutom lyser. Lampan är gjord för att hänga i tunnelbanan och vänder på ett finurligt sätt på begreppen ljus och skugga, förklarar Jan Ejhed.

– Tanken är att man ska bli medveten om ljusets betydelse i miljön och samtidigt få en stunds förströelse och reflektion medan man väntar på tåget.

Mellan labbet och klassrummet löper en gång där man också kan utföra tester. Närheten är poängen, man behöver aldrig beställa tid till labbet.

En trappa upp finns dagsljusstudion, som också börjar komma i ordning. Camera obscura-teknik, täckta fönster och varierande ljusinsläpp låter studenterna testa hur dagsljuset belyser rummet vid olika fönstersättningar.

– Det är här de får sina stora aha-upplevelser, säger Jan Ejhed. Här finns en hissanordning så att vi kan reglera dagsljusinfallet och studera hur ljuset och rummet skiftar karaktär. Vi testar fönstersättningar och det är en blandning mellan show och seriösa studier. När vi till slut sätter fönstret mitt på väggen tycker de flesta att det blir tråkigt. Och det är så 90 procent av alla rum ser ut.

Det låter som studenternas aha-upplevelser är själva drivkraften i Jan Ejheds arbete.

Hans egen inriktning på belysning var en slump. När han gick ut Konstfack i början av 1970-talet fanns inga jobb och han började hos en ljuskonsult i Gamla Stan. Han fortsatte senare på arkitektskolan, där man samtidigt startade Belysningslära, en visuellt baserad avdelning för ljus i byggd miljö. Eftersom Jan Ejhed redan kunde en del om ljus fick han anställning parallellt med studierna och blev kvar som lärare och doktorand tills avdelningen las ner på 90-talet.

1996 återvände han till Konstfack, blev så småningom adjungerad professor i tre år och var med och startade kursen "Belysning i staden". Men Konstfack var inte intresserat av ett magisterprogram i belysning. Det var däremot KTH, Campus Haninge, även om det alltså tog fem år att etablera ett komplett program.

38 studenter från 21 nationer studerar på magisterprogrammet Architectural Lighting Design. De flesta är arkitekter, landskapsarkitekter, inredningsarkitekter och designer. Någon är teaterljussättare, civilingenjör eller konstnär. En kandidatexamen i bagaget är förutsättningen, liksom att man kan arkitekturens grunder och känner sig hemma med begrepp som "rumslighet".

– Att hantera studenternas olika nivåer och bakgrunder är en pedagogisk uppgift i sig, säger Agneta Ejhed, som koordinerar utbildningen.

För att skaffa gemensamma referensramar startar magisterprogrammet med mer praktiskt inriktade övningar och fullskaleprojekt, som håller på så länge att studenterna hinner bli otåliga. Då först kommer teorin.

Studenterna har inga tentor. Istället redovisar var och en sin utveckling och sina reflektioner i ofta mycket ambitiösa så kallade workbooks för varje kurs: ljus och människa, utomhusbelysning, ljus och teori, inomhusljus och under våren tio veckor dagsljus och tio veckor magisterarbete.

Motsvarande utbildning på Parsons i USA kostar 300 000 kronor om året. I Sverige är den gratis för alla men det finns ett förslag om att studenter från länder utanför EU ska betala 80.000 per år.

– Det är inte helt orimligt, tycker Jan Ejhed. Inte om man jämför internationellt.

Fotograf: Federico Favero.

Efter magisteråret erbjuder man också en 10-poängs fristående kurs i ljusarmaturdesign, som de flesta väljer att gå.

– Kan man ljus faller det sig naturligt att vilja veta mer om armaturer också, säger Jan Ejhed.

Det finns en del att veta. För den oinvigde är ljus och armaturer en djungel. Jag bläddrar i The Garden Lighting Catalogue och möter begrepp som downlighting, grazing, crosslighting, silhouetting, spotlighting, underwater lighting, spreadlighting, uplighting, wall-washing, mirroring, moonlighting, steplighting och shadowing... Bara för trädgårdsbelysningen.

Men vilket ben ska man stå på om man vill vara miljövän? Vad lär sig studenterna om ljus och energikris? Var kommer samhällsansvaret in?

– Överallt, svarar Jan Ejhed. Vi vill lära studenterna att använda ljuset på rätt sätt. Det bästa sättet att spara energi är att planera belysningen i relation till verksamheten och byggnadens egenskaper och att använda styrsystem, som dimrar och släcker ljuset. Och att släcka allt som inte behövs och använda dagsljus så mycket det går.

Borde vi släcka trädgårdsbelysningen och ljusslingan på balkongen och återvända till stearinljus i julgranen för att spara energi?

– Självklart inte. Jag tror att den här typen av belysning fyller en viktig funktion för vårt välbefinnande. Vi behöver en positiv injektion under den mörka årstiden. Förmodligen skulle många fler drabbas av årstidsrelaterad depression (SAD) om man förbjöd sån här dekorativ belysning. Det är i de allra flesta fall väl använda kilowattimmar.

Jan Ejhed arbetar också som ljusdesigner utanför Ljuslaboratoriet. Han var med om Postens kontorshus Arken i Solna för ett par år sedan. Moderna Museet, Arlanda, Vällingby centrum. Nyligen satt han i arbetsgruppen för Stockholms ljusprogram, som snart ska antas.

– Men det blir inte så många rekommendationer i ljusprogrammet, snarare exempel på hur man kan resonera.

Transparens är ett modeord inom dagens arkitektur.

– Jag är lika fascinerad av glashus som alla andra, men få glashus är verkligen genomskinliga, säger Jan Ejhed. Belagda glas ger helt andra förutsättningar vad gäller reflexion och transmission av ljus och det behöver arkitekter bli mer medvetna om. Dagens kunskaper om ljus och belysning tillämpas bara delvis.

De blivande högskoleingenjörerna på KTH STH läser 5 poäng i belysningslära och får därmed mer ljusutbildning än dagens arkitekturstudenter.

Vi har ändå ganska bra belysning i Sverige, tycker Jan Ejhed, men det finns mycket slentrian i byggandet.

– Forskning, olika studier och all erfarenhet visar att vi har behov av en föränderlig, dynamisk belysning och att vi mår bättre och blir mer effektiva - och inte minst att vi spar energi – genom en vettig styrning av ljuset. Modern teknik ger möjligheterna, men ändå hängs lysrörsarmaturerna upp i raka rader med fast ljus.

Nästa steg för Ljuslaboratoriet är att kunna erbjuda forskning. ELDA+ har tagit fram ett forskningsprogram för ljusdesign, som man erbjuder universitet och högskolor. KTH STH är en av de intresserade. Jan Ejhed hoppas på samarbete med Arkitekturskolan i Stockholm och Karolinska Institutet, för forskning om ljusets biologiska effekter som påverkar vårt välbefinnande och vår hälsa.

– Det händer mycket inom den neurologiska forskningen och vi vill ha nära samarbete med KI, säger han.

Forskningssamarbete med A-skolan kunde handla om dagsljus och transparenta byggnader, dagsljussystem för distribution av dagsljus in i stora byggnader, program för att samordna dagsljus och elbelysning och belysning i urbana miljöer med inriktning på bland annat trygghet och säkerhet, för att nämna några aktuella områden.

– Arkitektkåren behöver lära sig mer för att veta vilka möjligheter som finns. Det borde vara lika självklart för en arkitekt att samarbeta med en ljusdesigner som med en statiker, tycker Jan Ejhed.