Låt oss se och lära av Ragusa. En stad som under nära 600 år, 1200-1806, hade högst levnadsstandard och välfärd i hela Medelhavsområdet. En imponerande lång period av välfärd jämfört med många andra städer, regioner och områden. Idag heter staden Dubrovnik, och ligger i nuvarande Kroatien.
I forskning vid Lunds universitet har vi funnit att en av förklaringarna till denna uthålliga välfärd var förmågan till social omvärldsbevakning, det vill säga social intelligens i kombination med social förnyelse. Ragusa skapade en speciell grupp av så kallade dragomans, eller med dagens språkbruk kunskapsnavigatörer eller framtidsteam. De var utplacerade runt om i Medelhavet med uppgift att rapportera hem kartunderlag för stadens överlevnad och förnyelse. Ragusa hotades hela tiden av överfall från omgivningarna och staden utvecklade också hela tiden nya system för styrning och medborgarinflytande.
Staden växte en gång fram som ett organisationskoncept bland annat för att underlätta handel. I den nya kunskapsekonomin kan begreppet stad ses i ett nytt perspektiv. Det handlar alltmer om att underlätta utbyte av tjänster och kunskap. En kunskapsstad är avsiktligt designad för att uppmuntra och förädla den kollektiva kunskapen, det vill säga intellektuella kapital, som förmåga att skapa framtida välfärd för sina medborgare. Som exempel på städer med uttalad design för kunskapsförnyelse kan nämnas Barcelona, Kuala Lumpur, Phoenix och Malmö.
Länge har den politiska retoriken handlat om industrin och dess arbetarklass. I kunskapsekonomin framträder nu globalt den kreativa klassen, benämning enligt den amerikanske stadsplaneraren och framtidsgurun Richard Florida, som nyligen besökte Stockholm. Stan Stalnaker kallar den Hub and Move Generation. Båda menar att den kreativa klassen är en grupp av kunskapsorienterade värdeskapare. De migrerar, det vill säga flyttar runt, till de mest attraktiva städerna i världen, där de kan erhålla turbo på sin talang.
Var och hur formas den moderna kunskapshamnen, där talangerna kan temporärt migrera in och utbyta kunskap? I Sverige finns forskningsbyn Ideon i Lund och forskningscentrat CMM på Karolinska, men ännu saknas den densitet och interaktivitet som finns till exempel på campus MIT i Boston. Någon kunskapshamn finns ännu inte någon i hela Europa.
Vilka arenor och mötesplatser skapas av dagens arkitekter för att underlätta utbyte av kunskap? Arkitekter kan utveckla system för både de hårda respektive de mjuka dimensionerna i en stadsplan. Det kan innebära att våra transportsystem inte går under jord som avloppsledningar utan uppe i luften. Det kan vara att göra bostads- och arbetsmiljöer som skapar samspel istället för friktion. I hus kan de bygga in mer av sensoriska miljöer. Dagens stadsplanerare och arkitekter har därför en viktig roll för att göra staden till en modern kunskapshamn och därmed en grogrund för ett växande intellektuellt kapital i samhället.
Leif Edvinsson är hjärnan bakom tankesättet kring "Intellektuellt kapital". Adjungerad professor i Intellectual Capital vid Lunds universitet. Global kunskapsnomad, utnämnd till "Brain of the Year" 1998. Adjungerad professor Hong Kong Polytechnic University.