Av Nina Gunne
Vi börjar med namnet. Apolis. Hela idén bakom kontoret ligger i namnet.
– En apolit är en person som söker nya medborgarskap. Namnet ska påminna oss om att ständigt vara i rörelse.
Anna Chavepayre, Christina Shutrick, Ola Broms Wessel och Klas Ruin lunchade i ett halvår. Sen bildade de aktiebolag och kontoret Apolis på Körsbärsvägen i Stockholm. De tycker inte att de är särskilt lika varandra. Just det gör att de kan utvecklas. Att ha olika åsikter ser de som en kvalitet. De måste kunna argumentera för sin sak.
– Hellre ta en diskussion än att det blir kompromissarkitektur. Koncensusbeslut är väldigt svenskt men inget för oss.
Men utifrån tycks kvartetten mer lika än de själva påstår. Tre av dem har sin bas på KTH Arkitekturskola, den fjärde, Ola Broms Wessel på Konstakademien i Köpenhamn. Parallellt med kontoret har de alla i perioder undervisat på KTH Arkitekturskola och på Konsthögskolan Arkitektur. De har alla studerat och arbetat utanför Sverige, framförallt i Frankrike och England.
En av orsakerna till att gå samman var också att kunna ta större uppdrag. Verksamhetsidén är att arbeta på flera nivåer samtidigt och att ha en internationell profil. Deras projekt spänner från design till samhällsfrågor där varje projekt, oavsett skala, kräver sin specifika formulering.
– Den lilla skalan bestämmer hur samhället ser ut och de stora besluten påverkar också detaljerna.
Apolis gjorde "hybriddjur" som gunghästar åt barn för utställningen Fiction Hotel på Kulturhuset i Stockholm under hösten 2005, de ritar utställningar, villor, fritidshus och är samtidigt aktiva i undervisning och debatt kring stadsplanering och teori.
– Det är viktigt att man omtolkar uppdraget, förklarar de sitt angreppssätt. Att söka alternativen. Hittar man en skevhet i projektets förutsättningar kan man utifrån det skapa en fantastisk kvalitet istället för att se det som något störande.
De får korn på vad som kan vara intressant att jobba med genom att vara aktiva i undervisning. Som äldreboenden, en aktuell fråga idag, och som Klas Ruin har drivit i ett studentprojekt. De försöker också tillämpa arbetssättet från skolan i sin yrkesverksamhet. Gruppen ser de som ett forskarlag som också kan genomföra idéerna. Det handlar om att tänka och bygga samtidigt. Att föra in en teoretisk diskussion under projektet. Erfarenheten är att diskussionen ofta inte ges tillräckligt utrymme på stora kontor. Själva har de regelbundna "pinups" där alla kommenterar skisserna och får möjlighet att ge sin åsikt.
– Man kan komma långt med ord. Vi delar med oss av våra erfarenheter från resor, föreläser för varandra, tar med oss böcker och tittar på referenser.
Som många andra nystartade kontor har de valt ett företagsnamn som saknar personnamn. Det ger möjlighet till en öppen konstellation som kan förändras. Men det har också att göra med hur de ser på originalitet, verk och upphovsrätt. De refererar till annan arkitektur, till litteratur och andras idéer när de arbetar och det är också en metod de försöker förmedla i undervisningen. När de ser hur studenterna använder andras idéer för att skapa något eget, tycker de att de har lyckats förmedla en metod för hur ny arkitektur skapas.
Med sitt internationella nätverk är Apolis ett exempel på hur unga arkitekter idag skapar nära band både professionellt och vänskapligt utanför Sveriges gränser. De har projekt på gång i Spanien, Frankrike och Finland. De vill gärna bryta den anglosaxiska dominansen i arkitekturvärlden och i framtiden kan de tänka sig att öppna filial i Frankrike. Just nu har de själva två praktikanter från Portugal som kommit till KTH genom utbytesprogram under studierna.
Utanför Sverige har de sett ett mer tillåtande arkitekturklimat. De tycker också att det lätt blir kompromisser på svenska kontor där arkitekten ofta släpper helhetsansvaret för projekten.
– Det är stor skillnad. Man behöver bara gå till Norge, Danmark eller Frankrike. Men Sverige blir alltmer en del av Europa och arbetssätten förändras. Vår ambition är att ta ett helhetsansvar i projekten.
Kontorets medlemmar har tagit med sig tidigare projekt och kontakter in i företaget, och de finns ofta utanför Sveriges gränser. Ett exempel är en lägenhetsombyggnad i Paris. Ett annat är Torrox Costa, radhus på spanska sydkusten. Klas Ruin har tidigare ritat hus i Finland och de genererar idag liknande uppdrag. I Sverige ritar de Älgö Konsthall, bostad, ateljé och utställningslokal för konstnären Michael Richter på en isolerad tomt i Stockholms skärgård.
De vill vidga arkitekturbegreppet till nya områden och ser arkitektur som relevant i samhällsutvecklingen. Ola Broms Wessel var en av redaktörerna till boken "Bor vi i samma stad, om stadsutveckling, mångfald och rättvisa" som har skapat ringar på vattnet i stadsbyggnadsdiskussionen, bland annat under årets Växjösamtal som fick samma titel som boken.
– Vi visar att vi har en teoretisk bas och att vi kan vara diskussionspartners kring utvecklingen av städerna. Apolis ska vara en verkstad för aktuella frågor och projekt.
Nu vill de satsa på tävlingar och forskning och på att hitta och skapa egna projekt. De investerar mycket tid i företaget.
– I år hoppas vi kunna börja ta ut löner.
Att många små kontor startar nu ser de som en kvalitet.
– Det ger oss kraft att ändra arkitekternas situation. Det finns en samhörighet mellan nystartade kontor och inte bara konkurrens. Alla tar risken tillsammans och för varje enskilt framsteg tar alla ett steg framåt.
Vi kommer på bred front nu.