På det danska typhusföretaget M2:s hemsida finns en filmsnutt med arkitekten Bjarke Ingels på golvet. Det är snarlikt en scen från ett daghem. Han ritar en rund figur med fet svart tuschpenna. En barbapappa.
Lyssnar man är det Danmarks just nu hetaste arkitekt som talar om att förändra det som är fel med typhus, om att kasta typhusbranschens konventioner över ända. Slagorden staplas.
"Det finns ingen naturlag som säger att människor måste bo i fyrkantiga hus. Arkitektur är under ständig utveckling", säger han bland annat.
M2 är inget vanligt typhusföretag. När arkitektritade typhus lanseras är det oftast frågan om anpassning, om en arkitekt som sätter sig ner för att rita ett hus med goda kvaliteter som är någorlunda billigt att producera. Arkitekten putsar lite på, förfinar ett färdigt koncept, ett byggsätt.
– Sedan 1960-talet har typhusen mer eller mindre handlat om samma sak, inte om arkitektur, utan om ingenjörskonst. Arkitekturen har varit underordnad byggsystemen. Rent rumsligt har man ritat samma hus om och om igen, inriktade på flexibilitet, generella rum utan egentlig karaktär som kunden kan välja finish till, konstaterar arkitekten Bjarke Ingels, tidigare Plot, numera anförare av BIG, Bjarke Ingels group.
M2:s filosofi är på många sätt den motsatta ett normalt typhustänkande. De har vänt sig till de danska arkitekterna i ropet för att utmana. Plot, Schmidt Hammer & Lassen, 3xNielsen och Cebra. Grunderna är enkla: två badrum, kök, vardagsrum, tre sovrum på en yta på mellan 150–200 kvm. Budskapet är frankt: Det ska inte vara i närheten av ordinär arkitektur, överraska!
I stället för att behöva anpassa sig till en produktionslinje, lovar M2 arkitekterna att de hittar ett "billigt" sätt att producera husen. De blir därför inte till i fabrik. De platsbyggs till största del, för att se genuina ut.
M2 vet att de kan. I ryggen har de Danmarks största byggherre MT Højgard.
På svenska marknaden vore det som om ett dotterföretag till Skanska, Peab eller NCC hade vågat samma sak. Vågat söka alternativa byggsätt för varje hus.
M2 har just öppnat huvudkontor i Århus i en gammal spårvagnshall inredd av 3xNielsen. Det doftar New York-loft. Men stämningen av sobert finanskontor är lika kompakt. Modellerna på de typhus M2 säljer paraderar som kronjuveler längs ena väggen.
Fotograf: M2.
– Bjarke Ingels ser ut att vara från en annan värld när han sneddar mot entrén i snålblåsten över innergården. Utmärkande blåturkos parkas, alldagliga sneakers och en spretig kalufs. En artist.
Några minuter senare snuddar han vid ordet "revolution" när han ska förklara vad han och hans före detta partner Julian de Smedt på Plot har velat åstadkomma med deras två typhus för M2.
– Ska man rita ett spännande typhus måste man leta sig bortom det familjära. Jag citerar gärna Phillippe Starck som säger sig designa till sig själv. Plots hus är gjorda för oss och våra vänner. Fler borde rita för en liten specifik grupp. När ett typhusföretag, likt M2, samlat på sig femton unika hus, finns det en god täckning, en bred marknad för flera.
Det ena huset, M2:s mest avancerade, är ett dubbelmurat hus utan räta vinklar. Det omfamnar, sluter sig om de boende som en snäcka, såväl ute- som inneliv. Allt övergår i allt, livet flyter, familjen har blivit en organism.
– Vi hade 70-talets arkitektur i tankarna. Lousiana och den stilen. Ett material som kunde fungera överallt och klara alla typer av klimat. Det är ritat utifrån en enkel tegelsten, en enhet vars möjlighet vi utforskar, säger Bjarke.
Är inte ett dubbelmurat självbärande hus en långsökt tanke idag när det mesta byggande går mot mer industrialisering?
– Ett typhus är ju inget som per definition ska vara industriellt tillverkat och lättmonterat. I stort sett är ett typhus en klar överenskommelse med en kund. De vet exakt vad de betalar för, säger Bjarke Ingels.
Plots andra hus, Box-huset, utgår från de grundläggande rumsliga M2-kraven. Plot har sedan stuvat om rummen för att uppnå en dynamisk rumslighet. Ett föräldrasovrum med eget badrum bildar en enhet och två mindre sovrum med ett tillhörande badrum en andra enhet, så att det däremellan bildas en öppenhet i flera riktningar med vardagsrum och köksdel. En trappa upp finns en takterrass.
Till skillnad mot det murade huset är det ett utåtriktat hus. Alla sovrum har egna ingångar. Den gemensamma ytan med kök och vardagsrum riktar sig åt tre håll. Från takterrassen är sikten 360 grader.
– Typhus är ju ett hus som ritas utan en tomt. Det kan göra dem slutna. Det här huset upprättar automatiskt ett spännande förhållande till landskapet, gör det till en del av huset, mycket tack vare att det saknar tydlig fram och baksida, lång- och kortsida.
Experimenterande rum är en sak. Men vad är det ni vill komma åt rent socialt? Vad är det som gör det till något mer än ett formexperiment?
Huset är förankrat i en funktionell syn på livet av idag. Det uppfyller basbehoven. Men det förhöjer dem också. Att alla rum har egen ingång gör exempelvis förhållandet mellan det gemensamma och det privata tydligt. Det är så livet egentligen ser ut idag. Sedan är det den rent rumsliga upplevelsen som rummen medför, det Mies van der Rohe-linjära perspektiv huset upprättar. Den biten grundar sig i en tro på att god arkitektur i sig påverkar människor positivt.
När Bjarke Ingels nämner ordet arkitektur, är det självklart ett värde han talar om. M2:s direktör Jesper Øhlenschlæger nickar instämmande.
– Rent materiellt är inte ett rumsligt avancerat hus dyrare än ett ordinärt. Det är bara annorlunda. Vår filosofi är nästan marxistisk: Just add labour. Det är arbetet som ger merkostnaden. Men den kostnaden kan vi styra upp genom en bra kontroll av produktionsmetoderna.
Vid ett bord intill sitter ett ungt par, han i kostym, hon i dräkt. Respektabla. De studerar ritningar till ett hus de är spekulanter på.
Kör de Audi? Jesper Øhlenschlæger liknar sin kollektion av femton typhus vid Audi. M2:s hus är inte billiga. De är i den övre prisskalan. Från två miljoner danska kronor till nära det dubbla för M2:s tegelstenshus.
– Nio av tio kommer alltid att välja vanliga hus. Men våra köpare handlar om de andra, de som värdesätter arkitektur. Det finns ingen poäng i att vara för billiga, säger Jesper Øhlenschlæger.
Men varför nöja sig med ett typhus av en arkitekt, varför inte satsat på ett orginal när så mycket pengar ändå står på spel?
Jesper Øhlenschlæger skakar på huvudet:
– Det skulle inte gå att köpa samma kvalitet till samma pris. Produktionskostnaderna skulle skena iväg.
– Vi erbjuder dessutom trygghet. Husägarna vet vad de får och till vilken kostnad. Det är mycket viktigt. Ett typhus är som att köpa vilken annan vara som helst som har ett fast pris.
Ännu finns inga av M2:s typhus uppförda. Men 42 kontrakt är skrivna. De första husen kommer upp i vår.
Det populäraste är Kip-huset av 3xNielsen. Programmatiskt konsekvent. Det uppfyller alla devota krav som kan tänkas ställas i ett inredningsmagasin.
Endast ett hus av Plot är sålt, ett Box-hus.
Jesper Øhlenschlæger förklarar det först med att husen är svårplacerade på grund av lokala planregler. Han återvänder också till sin liknelse vid Audi-bilar. De är inte de folkligaste av M2:s modeller, mer en specialdresserad A8 än en lugn A4. De har aldrig varit tänkta att säljas många av, eftersom de är de arkitektoniskt mest extrema i kollektionen. Men han tror att det hela ger med sig. Koncernen M2 ingår i har egen mark att tillgå. Där kommer det att uppföras flera av Plots hus.
– När de väl står på plats säljer vi dem, inga problem, intygar han.