"Mer lön mindre viktigt"

Arkitekten har gjort en rundringning bland privatanställda arkitekter och planerare som bytt jobb under det senaste året. För vissa, men inte för alla, innebar det nya jobbet en eller flera tusenlappar mer i månaden. Men ingen anger lönen som främsta drivkraften bakom jobb-bytet.

Av Annika Jensfelt

Årets lönestatistik visar än en gång att arkitekternas lönekurva är flackare än till exempel civilingenjörernas. Från att ha ungefär samma ingångslön som civilingenjörerna, sackar arkitekternas sedan efter betydligt.

En förklaring är att arkitekter i mindre utsträckning gör språngvis karriär. För civilingenjörer, jurister och ekonomer finns en tydligare karriärstege.

– De blir gruppchefer, sedan högre chefer. De flyttar uppåt i organisationen. Arkitekter däremot jobbar oftare på mer individuell basis och byter oftast inte jobb för att bli chefer, utan för att få jobba med nya typer av projekt, säger Sveriges Arkitekters chefsförhandlare Christer Fritzell.

Att byta jobb är annars det effektivaste sättet att få bättre löneutveckling, enligt en undersökning gjord av akademikernas centralorganisation, Saco. Undersökningen, som baserades på 100.000 svenska akademikers arbetsgivarbyten och löneutveckling, visade att de som bytte jobb hade drygt fyra procent högre lön än de som stannade kvar. En annan undersökning, gjord av den amerikanska tidskriften Computerworld, visar att högre lön också kan vara den främs-ta drivkraften bakom att byta jobb. Bland de IT-experter som deltog i undersökningen, låg löneförhöjning högst på listan över det som lockar mest med ett nytt jobb.

Så lät det inte när Arkitekten ringde runt till arkitekter och planerare i Sverige.

– Lönen hade ingen betydelse när jag bytte jobb. Trivseln och arbetsuppgifterna är helt klart överordnade, säger en 28-årig landskapsarkitekt som fick samma lön när hon efter två år på kommunen bytte till ett privat kontor.

Detta trots att hon hade bättrat på sitt CV med att ta ut examen, men för henne var den främsta drivkraften att få jobba på ett privat kontor, att få rita.

– För mig spelar lönen mindre roll, säger en 42-årig arkitekt som efter 14 år på ett litet stockholmskontor bytte till en större arbetsplats.

För honom var det längtan att få arbeta i en större organisation och med större projekt som var den främsta drivkraften. Hans jobbyte innebar ingen löneökning.

Inte heller de som fått ett eller flera tusen kronor mer i lön i och med att de bytte jobb, nämnde lönen i sina svar på den första frågan "Varför bytte du jobb?". När de sedan ombads att svara på frågan "Hur stor betydelse hade lönen när du bytte jobb?", medgav dock de flesta att den hade viss betydelse.

– Lönen spelar inte så jättestor roll, men den finns med så klart. Att byta jobb är ju ett sätt att få en bättre löneutveckling, men det var inte drivkraften för mig, säger en 31-årig arkitekt som bytte mellan två relativt likvärdiga kontor och fick 1.500 kronor mer i månadslön.

Bytet av jobb innebar inte att han fick direkt ökat ansvar eller andra arbetsuppgifter. Men han fick jobba mot nya beställare och ser möjligheter att utvecklas.

– Det blir lätt att man får en roll och blir kvar i samma hjulspår på en arbetsplats. Det känns bra att tvingas tänka om och byta yttre miljö, säger han.

Störst lönelyft i rundringningen hade de som angav ökat ansvar som en av de främsta drivkrafterna bakom att byta arbete.

– Jag ville pröva något nytt, gå vidare. Och de lockade med mer ansvar, säger en 30-årig arkitekt som bytte både jobb och landsände för 2.500 kronor mer i månaden.

– Jag var intresserad av större ansvar och fick ett bra erbjudande. Jag ville jobba mer i tidiga skeden, pröva något annat. Inte fastna på samma ställe, beskriver en 46-årig arkitekt och planerare bakgrunden till att hon efter drygt sju år på ett större arkitektkontor valde att byta.

Jobbytet innebar 7.000 kronor mer i månaden för hennes del.

– Lönen var inte avgörande. Men viss betydelse hade den förstås, säger hon.

För vissa räcker det med att byta arbetsuppgifter på samma kontor för att få till ett lönelyft. En 38-årig arkitekt berättar om en utveckling som liknar den mer språngvisa karriär som beskrivs inom andra akademikergrupper.

– En av gruppcheferna på kontoret slutade och jag funderade på att söka, men bestämde mig för att inte göra det, eftersom jag tyckte att jag hade roligt ändå och kanske inte var mogen. Men kontorschefen kontaktade mig, jag blev tillfrågad. Efter lite funderingar och resonemang med familjen bestämde jag mig för att jag trots allt var intresserad. Jag hade ju varit uppdragsledare för omfattande projekt, så egentligen var det inget stort steg, säger han.

Exakt hur mycket mer lön det innebar vill han inte ange. Men han säger att det handlade om en löneökning motsvarande minst tre års löneförhöjningar på den gamla tjänsten. Hur stor roll spelade då lönen?

– Den spelade viss roll, det gjorde den. Men inte någon avgörande.