Det kan tyckas oproblematiskt och självklart. Det tar femton minuter att gå ner till centrala Göteborg från de 28 hyreslägenheter som White arkitekter har producerat tillsammans med byggaren FO Peterson. Utsikten över takåsarna är betagande från balkongerna. Över 7.000 personer visade intresse när lägenheterna, som kostar 7.500 kr/mån för en trea, skulle fördelas.
Men det var ett projekt med förhinder. Tomten hade flera arkitekter redan gått bet på. Den sluttar brant som en slalombacke. Direkt framför breder ett parkeringsdäck ut sig. Varför bygga hyreslägenheter där? Varför lägga ner ett omfattande planarbete för ett enda hus som dessutom leder till ett resurskrävande byggande?
– Bara att rita ett så litet infill-projekt ger bekymmer. 28 lägenheter till en rimlig kostnad är avsevärt svårare än att göra 100 lägenheter, säger Johan Lundin, ansvarig arkitekt på White. Han fortsätter:
– Vi tycker att just svårigheterna har varit särskilt intressanta. De tomter som finns att tillgå i större städer nära centrum ser ju ut så här. De är ofta tomter som har blivit över. Resultatet blir minst sagt trovärdigt om man lyckas.
Whites målsättning var att komma ner till 13.000 kr kvm i totalkostnad. De landade på 16.000 kr/kvm, ändå under det normala för ett jämförbart stadsnära projekt.
Det fem våningar höga lägenhetshuset står längst ner i backen, nära parkeringsdäcket.
Till formen är det ett lamellhus med två trappuppgångar och likadana homogena plan som upprepas.
Ingen experimentell arkitektur. Igenkännlig. Men med en tydlig ambition att gestalta helhet och detaljer.
Johan Lundin markerar att det inte har handlat om att hitta på en ny arkitektur, mer om att krama det mesta ur varje del. Genvägar, tror han inte på, lika lite som på att försöka omformulera förutsättningarna. Bit i det sura äpplet.
– Det här skulle inte fungera utan en nära relation till en byggare. Vi har suttit ner med varandra från första stund, diskuterat igenom allt, och strävat mot samma mål. Det är en maximerad process som framför allt bereder väg för ett sådant här projekt, konstaterar Johan Lundin.
– Inte minst hanteringen av handlingar underlättas om man har en samtalspartner. Man kan säga att man kapar ett led. Det går ju att, när bygglovet är färdigt, fokusera direkt på bygghandlingar.
En trimmad process innebär därför inte ett ohämmat industriellt byggande, det som de stora byggjättarna lovsjunger inför framtiden. Huset är platsbyggt med betongelement. Alla ytskikt och detaljer är monterade på plats. Bjälklagen rymmer installationerna.
Det har inte snålats med materialen. Terazzo i trappan, parkett i lägenheterna, helkaklat. Material som håller länge och underlättar förvaltning. En del av dem ovanliga. Som den galvade gallerdurken till balkongräcken och solavskärmning och de laminatskivor som täcker fasaden.
Man har siktat in sig på så lite efterbehandling som möjligt. Detaljerna är direkta och konsekventa. En följd av monteringen.
– Helt klart är att materialen blir valda med omsorg eftersom byggaren ska förvalta huset. Det blir fokus på hållbarhet. Och i det här fallet på att hitta lösningar som både är hållbara och kostnadseffektiva.
En annan ovanlig sak är den stora mängden fönster. Det är helglasat ut mot utsikten.
– Hållbarhet är inte bara lika med slitstarkt, utan även de estetiska värdena är viktiga. Detaljerna bör vara karaktärsskapande. Det fungerar inte med lösningar som man kan tröttna på fort.
Fotograf: Tomas Lauri. Arkitekt: Johan Lundin, White Arkitekter.
Projektet går tillbaka till 2002. White i hela landet höll en interntävling om billiga bostäder. Man fick ihop ett kartotek av idéer. Lite från varje förslag. Hos några var det materialen som var intressanta, hos andra trapplösningen eller lägenhetsplanerna.
– Men vi hade svårt att få någon att haka på. Det var då vi födde idén om att söka en egen markanvisning. Göteborgs kommun nappade, men önskade att vi samarbetade med en byggare. Vi kom i kontakt med FO Petersom som närde liknande idéer, berättar Johan Lundin.
Ett febrilt sökande efter den optimala lösningen satte in. Skulle tomten exploateras si eller så? Vilken huskropp passade? Hur många lägenheter fick plats? Lamellhuset var inte den första lösningen, bara den mest självklara i slutänden.
Att det skulle vara flest tvåor och treor, helst under 70 kvm för att få tillgång till bra subventioner, var man på det klara med. Det blev tre rationella lägenheter per trapplan, förutom i marknivån som är i suterräng och bara vetter åt ett håll.
Alla lägenheter bygger på en stor gemensam yta, kök och vardagsrum, uppglasad mot utsikten.
– Det är inte så att man tänker direkt annorlunda för att man sysslar med billiga hyreslägenheter. Vad man har är en serie omständigheter som man försöker lösa väl. Klassiskt arkitektarbete. Det man vill komma fram till är att kunna säga "vilket skulle bevisas". Det är det vi har gjort. Vi har bevisat att det går.