Gårdsten 2 - revanschen

Glöm Gårdsten i Göteborg som den där slitna miljonprogramsförorten. De tio senaste åren har varit en enda stor förvandling. Genom boendeinflytande och ett känsligt arkitektoniskt arbete har scenen förändrats. Alla lägenheter är uthyrda, man börjar åter att flytta dit från andra delar av regionen. Kriminaliteten har minskat drastiskt, företagandet har återvänt och numera finns det bankomat och fungerande busslinjer.

Av Tomas Lauri

Gårdsten i Göteborg är en stor och levande stadsdel med 7.000 invånare idag, nästan en kommun i sig.

Det är svårt att föreställa sig att det bara för några år sedan var svårt nedgånget. Det saknade ett fungerande centrum med matvaruaffär och bankomat och bussförbindelserna var glesa. En tredjedel av hyresrätterna (det finns nästan bara hyresrätter i Gårdsten) stod tomma. Kriminaliteten var bland Göteborgs högsta.

Schablonen av miljonprogrammet var förverkligad: ilande loftgångar, urinstank, vittrad betong och klotter som klätterväxter.

- Det fanns en bild som gång på gång har återkommit i debatten. En svart-vit bild tagen i dimma så att byggnaderna i östra delen av Gårdsten flöt ihop till en kilometerlång dyster grå kropp, berättar Leif Blomkvist, arkitekt och VD på Liljewall arkitekter, som ansvarat för delar av den fysiska upprustning som har skett i Gårdsten sedan 1996, och som ska vara helt klar 2006.

Det är lite av rehabiliteringsklinik över förändringen i Gårdsten. Arkitekturen har avgiftats. Den onde och den fule har blivit den gode.

Utgångspunkten har varit att arkitekturen redan är tillräckligt bra, men behöver komma på fötter. Enligt Leif Blomkvist på Liljewalls har de litat på de faktiska kvaliteterna och litat på att de boende i området satt inne med lösningarna, det gällde bara att fråga dem.

- Det har varit ett annorlunda arkitektoniskt projekt. Jag ser det i hög grad som att vi har gjort något för samhället, säger han.

Gårdstens förvandling är också en fråga om tajming.

Liljewall var inte de första arkitekterna på platsen. Arbetet började med den västra delen av Gårdsten, med Solhusen, som fortsätter att skörda priser (nu World Habitat Award, se Arkitekten, nr 09). Christer Nordström arkitektkontor och biträdande professorn vid Chalmers Jan-Olof Dahlenbäck hade ett projekt om EU-finansiering, men saknade ett ställe att tillämpa det på. Gårdstensbostäder, områdets förvaltare, hade just bildats. De nappade på idén, som blev en del av förändringsarbetet.

- Det var redan från början ett projekt som smälte samman två sidor, dels arkitektur, dels sociala frågor. Det har aldrig varit två separata processer, berättar Michael Pirosanto, fastighetsförvaltare på Gårdstensbostäder.

Berättelsen om Solhusen har blivit vida spridd. Hur de boende, Gårdstensbostäder och arkitekten formulerade ett innehåll genom otaliga samråd och långa utredningar, hur de Le Corbusier-svävande flerbostadshusen fick ett bottenplan med tvättstugor och växthus, hur husen tätades, fick solpaneler på taken och målades om, hur bottenvåningarna fick större uteplatser och balkongerna glasades in.

- Idag finns inga outhyrda lägenheter, säger Michael Pirosanto förnöjt.

- Att man så eftertryckligt har skyllt på arkitekturen har varit dumt. Förändringen måste starta från de boende. Så mycket handlar om annat än det rent fysiska, om saker runt om kring för att ett område ska bli tryggt, fortsätter han.

- Gissa, säger han, hur vi fick stopp på alla bilinbrott. Förut gick det knappt att ha en bil stående. Nu är de 55 procent färre.

Michael Pirosanto tar fram en rattkrycka. Alla som hyr en lägenhet i Gårdsten får en sådan och förbinder sig att använda den.

- Rattkryckan är en av flera trygghetsåtgärder. Vi har försett bostäderna med passagesystem och gårdarna med bättre belysning för att nämna ytterligare åtgärder, tillägger Michael Pirosanto.

Efter Solhusen tog Gårdstensbostäder tag i Dalen, den park som länkar samman östra och västra Gårdsten.

Michael Pirosanto berättar om de djurhagar som en gång fanns där, men att Dalen sakta förvandlades till en vild slyskog och separerade Gårdstens två bostadsdelar likt en vallgrav. Ingen vågade ta sig över.

Nu har Park och natur vid Göteborgs stad skapat ett öppet, sammanhängande stråk. Barnen har återerövrat platsen. Drakar. Hoppa hage. Zlatan-adepter. Det är dessutom en plats där grilldofterna konkurrerar, tennisbollarna susar, minigolfentusiasterna puttar och konserter samlar befolkningen.

Att omdefiniera landskapet har varit en av de viktigaste aspekterna av det nya Gårdsten. I den östra delen, där förvandlingen ännu pågår, har det gällt att få husen att stå rätt, att placera dem i ett vänligare landskap, så att de slutar vara klossar lagda ovanpå planhyvlad mark.

De flesta fuktiga betongmurarna har eliminerats. Dels murarna mellan husen, som har blivit sluttningar med serpen­tinstigar, trappor och planteringar, dels de som har stängt av mot söder, där en gigantisk trappa öppnar området.

- Landskapet var bryskt förut, säger Leif Blomkvist på Liljewall arkitekter.

Precis som för Solhusen, har utgångspunkten i östra Gårdsten varit en social omprogrammering med boendeinflytande högt på listan.

För de boende har det inneburit nya entréer från garagesidan. Barnvagns- och cykelförråden har flyttats upp från källarplanen, likaså tvättstugorna. Det som tidigare var garagetak har förvandlats till rymliga terrasser för de boende på bottenvåningen. Parabolerna har fått gemensamma fästen. Mot väst har balkonger kopplats på.

Mycket tid är nedlagd på att också bryta ner sinnebilden av miljonprogrammet - den där grå massan i dimman. Husen saknade variation. Monotonin måste motverkas.

Liljewall gav sig på de slutna gavlarna som glasades upp, terrasserades och förseddes med överdimensionerade soltak.

- Den förändringen skulle kännas, bli en markering av förändringen, så att lägenheterna blev omtalade, så att man började se området som något uppbyggt av individuella komponenter. Men det finns inget sådant som att det bara är stora lägenheter som har terrass. En del är ordinära tvåor, eller treor som fått något extra, säger Leif Blomkvist.

När balkongerna placerades längs den långa västfasaden var Liljewall noga med ett utfall som tillförde en oregelbundenhet. Det sista stora arkitektoniska utspelet har gällt fasaden. Den brungrå fasaden blev en av grovborstad vit puts.

- Det var en bonus att fasadelementen var skadade och måste sågas och gjutas om. I och med det blev det naturligt att putsa fasaden. Men vi var noga med att hålla oss till en levande puts som stod sig mot den vita färgens renhet, säger Leif Blomkvist.

Ett överhängande problem i Gårdsten har varit den enahanda lägenhetsstrukturen, mest treor och tvåor, knappt några ettor, fyror och femmor.

Till slut blev det så att en del av östra Gårdsten, två huslängor som bara delvis har varit bebodda sedan områdets tillkomst, jämnades med marken, för att ersättas med småhus.

Ett efterlängtat scenbyte.

- Det fanns familjer som har bott i dubbla lägenheter. Men det har visat sig att småhusen inte bara lockar de boende i området. De bidrar till en inflyttning till Gårdsten. Folk flyttar hit till och med från innerstan, berättar Nisse Hasselöf, QPG, som har varit ansvarig för små­husen.

Länge såg det inte ut att bli några. Ett parallelt uppdrag hölls av Gårdstensbostäder. Man gick vidare med Gunilla Svensson arkitektkontor. Men projektet frös inne. Först när det kommunala Egna hemsbolaget köpte marken, bytte arkitekt till QPG, som ritade helt nya hus, har det blivit av. Sammanlagt blir det 44 småhus, hälften äganderätt, hälften borätter.

Produktionskostnaderna ligger på dryga 9.000 kr/kvm. Ett pressat pris. Landskapet var redan schaktat. Delar av husen har handlats in i Kina. Några av dem säljs delvis oinredda som självbyggeri.

Trots minimal budget är det en demokratisk bostadlåda QPG har åstadkommit. Ett slags kub på 128 kvm, 64 kvm per plan, lösbar på många sätt, allt efter kundens behov. De boende har ett inflytande över sitt nya hem mer än bara som ett val av tapeter och köksluckor.

- Det har också blivit många olika många lösningar i området, från de som väljer att ha mycket öppet, till de som väljer att ha idel slutna rum, säger Nisse Hasselöf.

Detaljnivån är förvånansvärt hög. Nisse Hasselöf refererar till Robert Venturis tankar om "the decorated shed".

- Det finns alltid detaljer att ta reda på, saker som måste lösas. Fönstersättning är en sådan sak. De blir ofta inte billigare för att de bara görs än ritas igenom, säger han.

Alla bostäderna är sålda. Gårdsten lever. Gårdsten 2, revanschen.