|
Konceptdesign
Utställning på Nationalmuseum i Stockholm
28 april - 2 oktober 2005.
Utställningsarkitekt: arkitekt SIR/MSA Anna von Schewen.
Under 1990-talets slut växte kritiken mot det då rådande och internationellt uppmärksammade stilidealet, den rena, avskalade nymodernismen. Debatten om "god smak" och makt tog fart. Diskussionen om estetik, smakpoliser och tingens roll i våra liv har stått på dagordningen sedan millennieskiftet.
Allt fler designers och konsthantverkare, framförallt i stockholmstrakten, arbetar konceptuellt, ett förhållningssätt som innebär ifrågasättande, undersökning och problemformulering, inte minst av själva designbegreppet. En del av protesterna mot nittiotalets design gällde att de folkliga uttrycken stängdes ute. Kritiken vände sig mot sakligheten, funktionalismen, massproduktion.
Motreaktionen kan nu beskådas på Nationalmuseums utställning Konceptdesign, där ett 50-tal designers visar sina konceptuella föremål där idén bakom produkten är viktigast. Från Mats Theselius morotsställ från 1996, till Kajsa Jagares "stol" som ligger utvikt som en objektifierad kvinnokropp på golvet. Våldtagen? Mördad? Stol eller konstföremål, vad gör skillnaden? Är det själva obrukbarheten som förvandlar ett bruksföremål till ett konstobjekt?
Front lät ökenråttor gnaga på tapetrullar och hålen fick bli mönstret. Frågan som ställs är vad som menas med design - och vem som är designer.
En "älgradio" med dold funktion av Per B. Sundberg - en mer än tydlig reaktion mot funkis.
Vackrare vardagsvara och Ellen Keys dröm om skönhet för alla är ett minne blott. Här gäller titta, tänka, inte bruka. Att anamma de folkliga uttrycken betyder nödvändigtvis inte att vara folklig. Tvärtom.
Jan Borchies överlevnadsjacka för hemlösa med plats för sprutor utmanar. I bästa fall. Snattarplaggen av Björn Kjelltoft likaså. Samhällskritiken finns där, utan gemensam ståndpunkt. Liksom - faktiskt - humorn.
Utställningsarkitekten Anna von Schewen har ställt prylarna på stora flak. Besökaren kan inte komma nära. Distansen bär ett budskap.
Var tid får sin protest. Lik och olik den som varit.
Men alltid intressant.
|