Två vinnare på lager

Arkitekten satte sig tillsammans med Christer Malmström och Edgar Gonzales runt en packlår i Höglagret på nya Konstfack vid Telefonplan strax före utdelningen av årets Kasper Salin-pris. Samtalsämne: Arkitekter och arkitektur i Europa och Sverige.

Text: Annika Jensfelt och Dan Hallemar

- Jag har fått komplimanger för högskolebiblioteket i Huddinge för att det "ser internationellt ut".

- Folk säger att Världskulturmuseet är "osvenskt".

Det säger två av arkitekterna bakom årets Kasper Salin-vinnare, Christer Malmström respektive Edgar Gonzales. Trots att Christer Malmström och Edgar Gonzales fått höra dessa omdömen om sina byggnader, är det ingen av dem som kan svara på vad som utmärker en "internationell" respektive "osvensk" byggnad, eller vad som gör att deras byggnader skulle passa in på dessa omdömen.

- Det finns en generell arkitektur som är gränslös. Det går inte att klassificera typiskt svensk arkitektur, eller arkitektur från något land. Det är ingen som säger att till exempel Jean Nouvel representerar fransk arkitektur eller att Frank Lloyd Wright representerar det amerikanska. Och tittar man på den brittiska paviljongen på arkitekturbiennalen i Venedig, stod så vitt skiljda projekt som av Adam Caruso och Peter Cook sida vid sida, säger Edgar Gonzales.

- Svensk arkitektur kan inte betyda något annat än att en svensk arkitekt är upphovsman. Det handlar inte om någon speciell stil, säger Christer Malmström.

Edgar Gonzales är född på Kuba, arkitektutbildad i USA, bosatt i London, och hans partner Cécile Brisac är fransyska. Att jobba internationellt kan tyckas naturligt mot den bakgrunden. Men Edgar Gonzales säger att för dem är att verka utanför Storbritannien inte ett val, utan en nödvändighet.

- Det byggs få offentliga byggnader i London och om de byggs finns det många arkitekter att välja bland innan man väljer oss, till exempel Norman Foster eller Zaha Hadid.

Världskulturmuseet i Göteborg är Edgar Gonzales och Cécile Brisacs första förverkligade projekt. Tävlingsinbjudan hittade de på Internet.

- Hade det inte varit för tävlingen hade vi aldrig hamnat i Sverige. Jag har inga kusiner eller andra kopplingar hit, säger Edgar Gonzales.

När de vunnit tävlingen läste han en tidningsartikel där skribenten gav positiva omdömen om hans och Cécile Brisacs förslag men med tillägget "vänta tills det gått igenom den svenska byggprocessen". Edgar Gonzales tycker dock att det har gått bra.

- Vi bosatte oss i Göteborg i två och ett halvt år. Vi fanns där på plats, det är en av anledningarna till att det blev lyckat, säger han.

Fast på frågan om tidningsskribentens farhågor var befogade, måste han lägga till ett ja.

- Det finns en tendens att släta över detaljerna, att välja den lättaste vägen, säger han.

Christer Malmström håller med. Detta är ett generellt problem.

- Få i den svenska byggprocessen förstår vikten av detaljutformningen, säger han.

Trots det är han nöjd med hur hans prisade bibliotek vid Södertörns högskola blev. Det handlar mycket om beställarens insikt, menar Christer Malmström. Och så om att arkitekten är på plats på bygget, vilket även han eller någon annan från kontoret var, ett par gånger i veckan.

- Vi arkitekter är lite lata när det gäller det. Men det finns en anledning - att vi oftast inte är inbjudna. Vi kan ju inte gå dit om vi inte är inbjudna, säger Christer Malmström.

Vi har två Salinprisvinnare med internationell stämpel. Svenskt arkitekturklimat har fått utstå en hel del kritik. Jantelagen kan späs på för mindre. Christer Malmström och Edgar Gonzales ser dock ingen risk för övertro på internationella förmågor eller att något går förlorat i avsaknad av arkitekternas lokala förankring. Christer Malmström talar istället om att det finns två negativa orsaker till att man som arkitekt håller sig enbart till lokala traditioner i sin arkitektur.

- Den ena är om det saknas nya sätt att tänka kring arkitektur i det land du verkar i. Det andra hindret är att du är rädd. Det blir ett försvar att hålla sig till det man redan vet, säger han.

De framhåller båda det positiva med eurpeisering och globalisering, att arkitekter verkar i olika länder och att influenser sprids.

- Idéer reser och det ska de göra, säger Edgar Gonzales.

Han och Cécile Brisac började till exempel att leka med tanken på en morisk vägg i Världskulturmuseet. Nu blev det ingen "morisk vägg". Istället fick den koreanska konstnären Do-Ho Suh utforma den sextio meter långa och tre meter höga väggen med sitt verk "Screen", beställt av Statens konstråd. Och Do-Ho Suh är korean utbildad i USA. Kanske, liksom Edgar Gonzales, typisk också för de framtida arkitekter som kommer att verka på den europeiska marknaden.

Både Edgar Gonzales och Christer Malmström tror att det kommer att bli än vanligare att arkitekter i Europa jobbar utanför sina hemländer. Det är så mycket lättare idag och många studenter skaffar sig erfarenheter från och lär känna andra länder redan under studietiden.

- Många studenter reser utomlands idag, och det är bra, säger Christer Malmström som själv aldrig gjorde detsamma men säger att han skaffat sina internationella influenser senare i yrkeslivet.

Så, efter två och ett halvt år i Göteborg, vad tar Edgar Gonzales med sig för influenser från livet i Sverige in i kommande projekt? Edgar Gonzales tystnar. Jo visst har han och Cécile Brisac bott två och ett halvt år i Göteborg, men det har ju varit mest jobb. Och svenskar börjar jobba så okristligt tidigt på morgonen och han och Cécile Brisac är vana att arbeta sent på kvällen.

- Och ärligt talat. På helgerna reste vi hem till London för att vila upp oss, säger Edgar Gonzales.

Men så kommer han på något.

- Vi hittade ett fik på Smedjegatan. Dit gick vi varje morgon. It became our home away from home.