Tydlighet

Ledare

Av Staffan Carenholm

En intresseorganisation, om den ska ha berättigande, måste ha en tydlig politisk agenda. Med utgångspunkt från ändamålet med organisationen måste de politiska målen formuleras tillsammans med en strategi för att uppnå det man strävar efter. Detta gäller Sveriges Arkitekter likväl som andra intresseorganisationer.

Under Sveriges Arkitekters nu drygt tvååriga historia har politiken lagts fast i en rad avseenden. Marknadsfrågor, planerings- och byggprocess, professionalisering, opinionsbildning och omvärldsdialog är några exempel på områden där vi exponerat oss mer och tagit plats i debatt och förändringsarbete. Vi vet hur vi vill jobba och vi vet vad vi vill uppnå.

Med detta nummer av Arkitekten följer några dokument som gör att ytterligare några pusselbitar faller på plats.

Sveriges Arkitekters nya Utbildningspolicy är ett mycket viktigt och strategiskt policydokument för de kommande årens arbete med utbildningsfrågorna. Det har sagts förr, och det tål att upprepas: Den gemensamma utbildningsbakgrunden för Sveriges Arkitekters medlemmar och hur denna utbildning omsätts i yrkeslivet är det uppenbara kittet i organisation. Därmed blir en policy för arkitekters utbildning ett självklart nyckeldokument i förbundet.

Nu har vi en policy som vi kan använda som ett redskap i vår kommunikation med de olika arkitektskolorna och med samhället i stort och särskilt då dess utbildningsmyndigheter. Med hjälp av policyn kan vi agera såväl stöttare av utbildningarna som kravställare på desamma. Vi har formulerat vilka förväntningar vi har på våra olika arkitektskolor och vad vi förväntar oss av nyutexaminerade arkitekter när det gäller kunskaper och insikter.

Detta kommunikationsredskap har vi tidigare saknat. Dialogen med skolorna har bitvis präglats av att så varit fallet. Nu har skolorna, på olika sätt, deltagit i processen med att utarbeta den nya policyn, vilket är en styrka. Det är uppenbart att policyn därför också kommer att fungera som stöd och referens när respektive skola utvecklar sina egna utbildningsmål. Det finns mot den bakgrunden all anledning att se fram emot en givande dialog med våra arkitektskolor.

I policyn uttalar sig Sveriges Arkitekter för en gemensam arkitektexamen med fyra olika inriktningar: husbyggnad, planering, inredning och landskap. Den tanken är säkert överrumplande för en del, men som framgår av policyn finns det många goda skäl som talar för att vi aktivt ska arbeta för en förändring i en sådan riktning. Diskussion i frågan lär det säkert bli. Den diskussionen är välkommen och kommer alldeles bestämt att medverka till att vi lyfter blicken från sådant som länge tagits för givet till att se saker och ting i ljuset av en ny, eller åtminstone föränderlig, verklighet.

Utbildningspolicyn tar avstamp i en omvärldsbild. Läs den. Här summeras, visserligen kortfattat men ändå, ett antal av de drivkrafter och marknadsförändringar som påverkar förutsättningarna för arkitektutbildningen.

Bilagor i Arkitekten är dessutom nya programskrifter om Arkitekttävlingar och Parallella uppdrag. Tävlingsskriften bygger på ett inarbetat och väl etablerat synsätt på Arkitekttävlingar. Inte så mycket nytt i sak alltså. Med skriften har vi dock fått ett bra argumentations- och marknadsföringsmaterial när det gäller arkitekttävlingar, något vi saknat.

Mer nyheter finns då i skriften om parallella uppdrag. Efter en lång berednings- och diskussionsprocess har vi nu, om man så vill, definierat om begreppet parallella uppdrag och åstadkommit en vägledning till hur man lägger upp ett välfungerande parallellt uppdrag. Det finns anledning att understryka det senare. Det vi gjort är att vi beskriver en god process i det parallella uppdraget, vilket förhoppningsvis våra beställare och marknaden kommer att uppskatta och ta emot som en klok vägledning.

Vi hoppas också att vi med den nya skriften kommer att kunna bidra till att begreppsförvirringen kring vad som är tävling och vad som är parallellt uppdrag blir något mindre. Nu har vi gjort klart att det finns olika slags parallella uppdrag, både sådana av allmän utredningskaraktär och sådana som baserar sig på dialog med beställaren och konkurrens mellan företagen. Vi ska också, i direkta kontakter med våra viktigaste beställare och deras intresseorganisationer, argumentera för förfaranden som både ger utrymme för tävlingar med goda förutsättningar och vettigt upplagda parallella uppdrag.

I några viktiga avseenden bör alltså de dokument som biläggs detta nummer av Arkitekten medverka till att göra vår politik tydlig.