|
När Nacka kommun skulle bebygga området kring hotellet i Saltsjöbaden lät de JM få sista ordet genom hela planprocessen. "Kunskapsbristen tycks idag så stor på kommunernas plankontor att man inte kan stå emot marknadskrafterna", skriver Fredrik Moberg och Fredrik Lange.
Debatten kring arkitekternas slätstrukna agerande i Sverige är ännu en gång aktuell. I Sverige har arkitekter klagat över en marknad som styrs av entreprenörer som gör som de behagar. Å andra sidan tycker entreprenörerna att arkitekterna med sina visioner ökar kostnaderna. Den viktigaste frågan försvinner gärna: vart har den kommunala planeringen tagit vägen?
Vi har just tagit examen inom magisterprogrammet Design & Byggande på KTH. Studierna har givit oss kunskaper inom två vitt skilda världar där alla parter vill få ökad förståelse för sina särintressen. Vi skall fungera som tekniska arkitekter som kan och vågar visa våra åsikter inom såväl arkitektur som ingenjörskonst. Det innebär att man vågar bryta sig ut ur traditionella motsättningar mellan ingenjörs- och arkitektsamhället. Som examensarbete valde vi att ta upp dagens samhällsplanering till diskussion. Arbetet redovisas i examensarbetet "Saltsjöbaden - skärgårdens port". Den övergripande frågan vi ställer är: Samhällsplanering, till vilket pris?
Kunskapsbristen tycks idag så stor på kommunernas plankontor att man inte kan stå emot marknadskrafterna. Det är som om viljan att styra utvecklingen saknas. Idag är det vinstdrivande företag som förser en begränsad marknad med bostäder. Det är entreprenörernas marknad. De stora byggbolagen bygger inte för att utveckla samhället på lång sikt, det är inte överensstämmande med deras syften: att tjäna mest möjliga pengar på kortast möjliga tid.
Det är kommunerna som skall stå för de övergripande, långsiktiga planerna. Det är oroväckande att kommunerna nu sköter utvecklingen genom att sälja tomträtter till byggbolagen för att sedan anpassa sina planer efter entreprenörens önskemål. Vi anar även att marknadsuppdelningar och karteller förekommer i viss utsträckning.
Det kommer även klagomål på hur passiva och okritiska arkitekter är. Det är framför allt bristen på djärva förslag till god arkitektur. Om både kommun (beställare) och entreprenör är överens väger arkitektens visioner lätt i det svenska systemet. Om arkitekten kämpar för en idé som försvårar produktionen väljer man bara en annan arkitekt - en medlöpare!
Saltsjöbaden är en historisk plats där rekreation, båtar och friluftsliv dominerat de senaste 100 åren. Det som nu har hänt med ett av de områden i Storstockholm som har högst potential är att det blivit ett offer. Detta för en kommun som inte tycks bry sig om hur man värderar olika områden och ett byggbolag som hela tiden spelat sina kort rätt för att tjäna sina miljoner.
Hur kan en kommun tro att ett vinstdrivande byggbolag ska göra något mer än att bygga sina typhus som på så många platser förr? Kommunen nöjer sig med JM:s välvilja att renovera valda delar av bryggor och gångvägar för att stilla opinion och kommun. Kommunen behöver således bara stå för underhållet.
Den utdragna planprocessen i Saltsjöbaden visar tydligt byggbolagens prioriterade ställning. Trots att allmänheten visat stort motstånd och att många motförslag har presenterats har JMs olika planförslag alltid legat Nacka kommun varmast om hjärtat. Platsens själ och möjlighet har ingen velat ta till sig. JM struntar i infrastrukturen och exploaterar på överblivna ytor medan kommunen följer i bakvattnet.
Byggbolagets makt präglar den nu liggande planen för området. Typhusen står på "kranvänliga" avstånd. Lägenhetsytor, terrasser och balkonger är så stora att de besuttna spekulanterna går vilse. Den offentliga karaktär som området tidigare hade går nu förlorad till förmån för ett fåtal. Privatiseringen av Restaurangholmen kommer att ske oavsett om man vill eller inte. Den plats som tidigare varit full av aktivitet och friluftsliv faller nu i en oönskad Törnrosasömn för att troligtvis aldrig återfå medvetandet.
Att bara kritisera och klaga på hur besvärlig marknaden är upplever vi inte som meningsfullt. Det gäller att med ett eget förslag påvisa hur det kunde ha blivit. Vårt mål är att belysa problemen och få allmänhet och kommun att tänka om.
När man närmar sig en plats är det viktigt att se till helheten, det vill säga platsens bästa. Vi ställer frågor och platsen svarar. Allt kretsar kring platsens möjlighet, dess funktion och själ. Ett bevarande av platsens själ innebär i detta fall inte att bevara allt befintligt utan tvärt om att ta mark i anspråk, flytta stationen samt centrera bebyggelse och verksamheter. Det gäller att skapa underlag som gör det möjligt att locka till sig service i form av affärer etc. Ett levande samhälle kräver mer än bara bostäder för ett visst klientel. Viktigt för denna plats är att skapa en centralort för en annars splittrad kringbebyggelse. Det gäller även att förtäta, bevara och att utveckla den starka marina prägel som redan finns.
Knut Wallenbergs vision har präglat platsen under lång tid. För Saltsjöbaden har den nu 100-åriga historien som utflyktsmål och fritidsort med största sannolikhet fallit för marknadskrafterna och kommunens ovilja eller bristfälliga kunskaper i samhällsplanering. Vi hoppas nu att kommuner i landet inser vad bristande visioner leder till och vaknar upp ur passiviteten. Det gäller att skapa spelregler för framtida samhällsplanering. Det ska baseras på vad människor behöver i vardagen och inte styras av de kapitalstinna byggbolagens värderingar.
Det går att bygga och projektera kostnadseffektivt om det finns en styrning. Om inte kommunernas planenheter har den ambitionen bör deras existens ifrågasättas. Vår bestämda uppfattning är att den fysiska planeringen måste stå över den traditionella, kostnadseffektiva byggnadsproduktionen. Man måste inse att det finns större värden än en kortsiktig vinst för att skapa ett levande, mänskligt samhälle.
Fredrik Moberg och Fredrik Lange
Ingenjörer med förståelse för arkitekturens värde.
|