Planering utan långsiktighet

Stockholms stadsbyggare har glömt bort att Stockholm är en del i en region, menar Kerstin Westerlund.

Stockholmsregionen förväntas växa med 600.000 innevånare på tjugofem år. Den snabba utvecklingen ger möjlighet att skapa en stadsstruktur som håller i längden. Nu gäller det att välja rätt strategi för det omfattande byggande som måste ske.

I den regionala översiktsplan RUFS 99 - Stockholmsregionen 2030 som antogs för ett par år sedan fastslås att bästa modellen för regionens och stadens tillväxt är att utveckla regionala stadskärnor. Det är oroande att Stockholms kommun i sin planering, som den kommer till uttryck i till exempel Vision Stockholm 2030, inte verkar ta den föreslagna utvecklingen av nya stadskärnor på fullt allvar. För de flesta som bor i regionen tycks Storstockholm vara synonymt med huvudstaden Stockholm.

Idén med regionala stadskärnor är att de var och en skall bli det naturliga stadscentrat för sin omnejd. I samspel med Stockholms citykärna skall de också kunna hysa vissa för StorStockholm gemensamma funktioner och utgöra attraktiva alternativ för företag och organisationer som har intresse av centrala lägen. Internationella erfarenheter visar att detta är ett framgångsrikt koncept. Sju områden har föreslagits för en sådan utveckling. Barkarby-Jakobsberg, Kista -Sollentuna- Häggvik, Täby centrum-Arninge, Flemingsberg, Kungens kurva-Skärholmen, Haninge Centrum och Södertälje.

Fördelarna med att utveckla regionala stadskärnor är många. Först och främst ger det flexibilitet vad gäller att tillgodose framtida expansionsbehov. Människor som vill leva i tät stadsmiljö och som inte vill eller har möjlighet att bo eller arbeta i citykärnan kan hitta "sin" stadsmiljö i någon av de andra stadskärnorna. Befintliga mindre stadsdelscentra runt dessa kan få nytt liv genom att erbjuda kompletterande service och utbud av varor. Det ger möjlighet för fler att ta del av storstadens vitalitet, puls och utveckling. Det blir också möjligt att bo förortslikt eller småstadsidylliskt utan att för den skull behöva bo miltals från närmaste stadskärna. Gång- och cykelavstånd till stadskärnan kan bli verklighet för de flesta inom StorStockholm.

En annan fördel är att trycket på innerstaden kan minska genom att resmålen sprids ut. Det skulle bli möjligt att behålla utbyggnadsreserver för idag okända framtida behov som med säkerhet uppstår särskilt i en huvudstad. Att varje outnyttjad markbit, som nu sker, bebyggs är osunt utifrån ett långsiktigt hållbarhetsperspektiv. Att Stockholm uppfattas som en av världens vackraste huvudstäder är viktigt för näringsliv och ekonomi i hela Sverige. Finns inte reserver kommer sannolikt vattenyta att tas i anspråk och rivning av värdefull bebyggelse behöver ske.

Stockholms kommun måste ses som huvudaktör i regionen när det gäller att verka för att de nya stadskärnorna får tillräcklig tyngd och attraktivitet, så att de kan fungera som tänkt, även om bara två av dem ligger inom kommunen. Mycket energi läggs i stället på att argumentera för fortsatt bebyggelse över hamn-och spårområden och förtätning av citykärnan. Dess huvudstrategi "bygg Stockholm inåt" kan, i den omfattning som planeras och skisseras, inte vara långsiktigt hållbar. Stockholms innerstad kommer ändå inte att räcka till i längden.

Det mesta av reservytor för framtiden har redan bebyggts eller är på väg att bebyggas särskilt i hamnlägen. Platser för mottagning av gods till innerstaden med båt tas bort och ersätts med betydligt mer miljöfarliga och energikrävande landsvägstransporter. Dessutom medför byggande på dessa svårsanerade ytor eller trånga tomter onödigt stora kostnader som kommer att bli en belastning både för boende, verksamheter och samhället som helhet i framtiden. Byggs mer i innerstaden så får det också ofrånkomligen konsekvensen mer trafik till innerstaden. Det går inte att tro på att de nya trafikleder som planeras runt Stockholm kommer att föra trafiken bort från innerstaden om fler verksamheter och bostäder lokaliseras dit.

Skärholmen-Kungens kurva och Kista-Sollentuna-Häggvik är de områden inom Stockholms kommun som pekats ut som blivande regionala stadskärnor. Av vad som i olika sammanhang framkommit skall Skärholmens centrum förses med fler kommersiella verksamheter. Kista får förutom studentbostäder i centrum utan särskild analys nya bostäder av för dagens stadsbyggande traditionell typ utanför centrumområdet. Det räcker inte för att dessa centra skall komma att upplevas som attraktiva stadskärnor.

För att en ny stadskärna skall bli attraktiv för såväl boende som för företag och institutioner krävs mer än effektiva kommunikationer, täthet för tillräcklig service, olika upplåtelseformer och prislägen etc. De måste ges en utformning så att de verkligen upplevs som innerstad. De måste profilera sig i förhållande både till citykärnan och till de andra nya stadskärnorna.

Nu finns chansen att utveckla centrum i tex Kungens kurva/Skärholmen eller Kista/Sollentuna/Häggvik med all den service och de arbetsplatser som redan finns där till attraktiva stadsmiljöer av helt ny typ, till miljöer som verkligen upplevs som aktiv pulserande stad. Ett recept måste vara att komplettera dessa externhandelsanläggningar och företagskluster med bostäder så att de upplevs som sammanhängande stadsmiljö. De borde byggas ovanpå och in emellan IKEA varuhus, shoppingcentra, parkeringsplatser, Kista tower etc, etc.

Avgörande för dessa nya stadskärnors attraktivitet kommer att vara hur väl den arkitektoniska utformningen uttrycker dess verksamheters identitet och önskningar. För att lyckas måste också respektive plats grundkaraktär beroende på tradition, tidigare verksamhet och bebyggelse kartläggas, medvetet tas till vara och accentueras. Utan tydliga karaktärsdrag och tydlig själ är det svårt att nå framgång. Detta borde vara århundradets viktigaste uppgift för alla som arbetar med planering och byggande. Men det löser sig inte självt. Det förutsätter att Stockholms kommun och de andra berörda kommunerna tillsammans satsar målmedvetet och genomför brett upplagt utvecklings- och idearbete. Allmänhet och yrkeskategorier som kan ge nya infallsvinklar på frågorna måste in i denna process. Vi arkitekter måste arbeta för detta på bred front.

Kerstin Westerlund Arkitekt SAR/MSA
Ordförande Samfundet St Erik