Anna Rizzon arbetade som lågstadielärare innan hon började på arkitektutbildningen. Kanske bidrog det till att hon, när det var dags för exjobb, började fundera över hur man på ett enkelt sätt skulle kunna förklara vad arkitektur är och vad arkitekter gör.
Hon testade frågan på sina kurskollegor och lärare.
- Ingen kunde svara, alla blev lite ställda. Det kändes ganska oroväckande. Om inte vi själva kan beskriva vad vi kan, hur ska någon annan kunna förstå? säger Anna Rizzon.
"Mormor är arkitekt - en bok för barn om arkitektur", hennes faktabilderbok i sagoform, blev väl mottagen av examensjuryn och Anna Rizzon fick uppmuntran att försöka få den publicerad. Det blev napp direkt hos Byggförlaget, som aldrig tidigare gett ut någon barnbok.
Syskonen Milla och Mudrick är på sommarbesök hos mormor och morfar på landet. Och det är mormor, arkitekten, som utförligt berättar om vad arkitekter gör och vad arkitektur är, om hur hus blir till, varför de är olika, hur arkitektur kan kännas i kroppen och upplevas med de olika sinnena.
Mormor är som sagt arkitekt. Redan i första kapitlet visar det sig att mormor nog måste jobba lite fastän det är semester. Och en del som mormor berättar är initierat nog för att fungera som text i en informationsbroschyr från Sveriges Arkitekter: "Men det finns också olika sorts arkitekter. Det finns hus-arkitekter, landskaps-arkitekter, inrednings-arkitekter och fysiska planerare. Alla arkitekter ritar inte hus. Men alla jobbar på nästan samma sätt. Och alla jobbar med det där som heter 'arkitektur'." säger mormor.
Anna Rizzon har dock inte känt någon press att vara arkitektkorrekt.
- Nej, då hade jag inte gett mig in på det här. Först och främst ville jag förstå själv och få med alla beståndsdelar, allt som finns i min verktygslåda som arkitekt, säger Anna Rizzon.
Hon har velat förklara till synes svåra saker utan svåra ord. Fast de svåra sakerna är inte sällan just svåra ord, eller ord som används av arkitekter och som det sällan avkrävs någon förklaring på. Men bokens Milla och Mudrick sväljer inte fikonspråket rakt av: "Nästa morgon är mormor lite trött. Hon ligger kvar i sängen och läser en bok om franska trädgårdar och säger 'oh, vilket vackert rum' hela tiden. - Men... vad är egentligen ett rum? Eller en plats? Du pratar ju om dem hela tiden! säger Milla."
Efterföljande sidor förklarar mormor genom att prata om "gränser", "utomhus och inomhus", "offentligt och privat" och "universum". Milla och Mudrick kontrar igen och mormor tvingas förklara vad en gräns är. "Gränser finns där något tar slut eller möts, förklarar mormor. Det kan vara vad som helst som möts. Rum eller platser. Material. Färger. Ytor. Eller kanske ljus och skuggor. En del gränser, som staket och diken och väggar och tak syns tydligt. Andra gränser känns i kroppen./.../"
- Ibland måsta man konstatera de enklaste saker för att de ska bli självklara, säger Anna Rizzon.
Till varje uppslag finns Anna Rizzons kollageillustrationer som motvikt och komplement till mormors utläggningar. Anna Rizzon hoppas att boken ska kunna användas på många olika sätt. Boken är tänkt för barn från sex år. Men Anna Rizzon menar att en ettåring mycket väl kan få den att tugga och känna på och så småningom börja titta på bilderna, lyssna när någon vuxen läser och så börja läsa själv.
I skolundervisningen tänker hon sig att ett uppslag i boken kan utgöra underlag för diskussion eller kanske en hel temadag.
- Drömmen vore att det fanns ett exemplar av boken i varje klassrum, säger Anna Rizzon.
Men möjligheterna slutar inte där. Anna Rizzon är inte främmande för tanken att man också kan se barnboksupplägget som en täckmantel. Att boken likaväl vänder sig till vuxna. Till beställare, byggare och politiker.
Och till arkitekterna själva.