Arkitekten maj 2004

PDF-version

27 maj 2004

OMSLAGET: Palestina. I tättbebyggda lägen tar ”säkerhetsbarriären” formen av en åtta meter hög betongvägg, ofta rakt över privata innergårdar och befintligt gatunät.

Foto: Joanna Heilig.

Studera kartorna på sidorna 8 och 10.

Det här numret av Arkitekten inleder vi med ett tungt, men viktigt, ämne. Tre arkitekter rapporterar från sin resa i Palestina. Det är Joanna Heilig, djupt engagerad i Palestinafrågan, Snorre Lindquist, arkitekt till fredcentret i Betlehem, och Johan Mårtelius, professor i arkitekturhistoria och ledamot i styrelsen för Kulturarv utan Gränser, som haft Sveriges Arkitekters uppdrag att fungera som observatörer. Nu kan du läsa deras rapport i Arkitekten och en fylligare version på www.arkitekt.se/palestina.

Jag tror att alldeles oavsett vilken sida man anser sig stå på i den till synes eviga konflikten mellan Israel och Palestina, kan man inte undgå att uppröras över den förstörelse av mänskliga och kulturella värden som pågår i det sargade landet. Studera kartorna på sidorna 8 och 10, hur den så kallade säkerhetsbarriären vindlar sig fram och skapar isolerade enklaver som gör invånarna helt avskurna från det övriga landet.

Vi fortsätter med ett lika tungt och lika viktigt ämne – den alltmer ökande andelen av världens befolkning som bor i slumområden. ”Den största resursen är människan”, säger den svenske arkitekten Lars Reuterswärd, som basar för UN HABITATs Global Division i Nairobi.

Sen mjukar vi upp med Milanomässa och lite nackgympa, innan vi övergår till läsarnas egna sidor, i form av den vitala debatten. Och vidare till informationen från Sveriges Arkitekter, som denna gång domineras av rapporteringen om nytt avtal om löner och anställningsvillkor för 3000 privatanställda medlemmar. Nog så viktigt, det också.

Per Lander

Arkitekt i hetluften

Konny Kolping, stadsarkitekt i Mora, har mycket att stå i. Byggandet i kommunen har ökat drastiskt.

– Det är samma byggrusch som i slutet av 1980-talet, säger Konny Kolping som räknar med att antalet bygglovärenden nu ligger på drygt 600 stycken per år.

Sedan slutet på 80-talet har personalstyrkan på stadsbyggnadskontoret däremot minskat med cirka en tredjedel.

– Så vi har mer än fullt upp. Särskilt nu under våren då alla vill börja bygga till sommaren och kommer med sina bygglovsansökningar i sista stund och tror att det ska gå fort. Sökt åtgärd är kanske planstridig eller är av en art så att vi måste ha remisssvar av länsstyrelsen och så blir sökanden sur för att det tar tid, säger Konny Kolping.

Det är både villor och flerbostadshus som kommunen planerar för. När det gäller boende så är det centralt belägna strandnära tomter som efterfrågas.

– Alla vill kunna se en skymt av vatten. Vattnet är som en magnet. Just nu har kommunen ingen centralt belägen strandnära mark som är planlagd för villor, men kommunen har köpt mark som kommer att planläggas inom några år, säger Konny Kolping.

Trots mycket jobb ser han mest det positiva med att byggandet tagit fart.

– Det är mycket jobb men det är ju roligt också. Bygden lever upp, det blir ”go” i hela samhället, säger Konny Kolping.

Annika Jensfelt