Arkitekten maj 2009
14 maj 2009
Ett helt svenskt fenomen
Ända sedan 1970-talet har vi vant oss vid att arkitekter drabbas extra hårt av arbetslöshet när konjunkturen viker. Värst var det i fastighetsbubblans spår i början av 1990-talet, när 25 procent av arkitekterna gick på a-kassa under några hemska sommarmånader.
Den här gången är det tvärt om. I nuvarande djupa finanskris hör arkitekterna till de grupper som drabbats minst. Även om antalet arbetslösa arkitekter ökat marginellt i april – till 2,0 procent enligt AEA:s statistik – så är det långt under vad de flesta befarade i höstas. Fortfarande är siffrorna så låga som vi för bara några år sedan aldrig trodde att vi skulle komma ner på.
Extra märkligt är att detta tycks vara ett helt svenskt fenomen. Arkitektens kartläggning visar att vi är unika i Norden. I Norge beskrivs situationen som förfärlig, i Danmark är det lika illa – för att inte tala om krislandet Island.
Vad den förhållandevis stabila svenska arkitektmarknaden beror på, och vilka slutsatser Sveriges Arkitekter kommer att dra av det, återstår att se. Och fortfarande kan mycket hända, hösten är ett oskrivet blad.
Ändå talar allt för att förbundet kommer att våga införa en inkomstförsäkring för medlemmarna. En sådan är i högsta grad önskvärd, med tanke på den extremt låga ersättning som de arbetslösa får från a-kassan.
Per Lander
Arkitekt i hetluften
… är Pia Krensler, landskapsarkitekt som tillträder den nyinrättade tjänsten som stadsträdgårdsmästare i Stockholm den 1 september.
Grattis! Vad blir det första du gör på nya jobbet?
– Jag ser mig främst som en samordnare för stadsträdgårdsmästarfrågorna. Jag ska börja med att skapa ett ännu bättre samarbete mellan min arbetsplats trafikkontoret och stadsbyggnadskontoret, exploateringskontoret och stadsdelsförvaltningarna.
Vad har du gjort tidigare i ditt yrkesliv?
– Som projekterande landskapsarkitekt har jag jobbat med Stockholms stad i 30 år, senast på Tema Landskapsarkitekter och Tyréns. Bland annat med Lumaparken, Bysistorget och Sjöstadsporten. Så jag känner mycket folk och har god insyn. Nu kommer jag att jobba mer med befintliga miljöer som ska vårdas, men också utvecklas.
Du får ingen egen förvaltning. Fördelar respektive nackdelar?
– Jag vill fungera som en lagledare för landskapsarkitektgruppen. Den har en väl fungerande organisatorisk tillhörighet, vilket jag uppskattar, annars blir jobbet mycket av en administrativ uppgift. Det är bra att det finns andra chefspersoner, själv vill jag hellre vara samordnare och inspiratör. Jag hoppas kunna vara med och påverka helheten, till exempel gaturum och torg, inte enbart grönytorna.
Vilken är din favoritpark?
– I Stockholm tycker jag man ska värna om vattnet och miljöerna runt vattenspegeln, som är fantastiska bara för att de ger sådana utblickar. Titta på Norr Mälarstrand, där finns bara en smal remsa grönska intill vattenlinjen. Här kör mycket bilar, ändå är det en sådan frihet att promenera här.
Elisabet Näslund