Arkitekten februari 2009
26 februari 2009
Arkitekterna tar saken i egna händer
På Arkitekturdagen i november hävdade kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth att staten har en arkitekturpolitik och att målen i det tio år gamla handlingsprogrammet Framtidsformer fortfarande duger. Men hur efterlevs de?
Arkitekten har kartlagt hur det står till med arkitekturpolitiken på några av de statliga verk som ska vara förebilder. Klart är att arkitekturfrågorna har svalnat. Flera verk har avvecklat de aktiviteter de drog igång för tio år sedan. Engagerade anställda jobbar i motvind och får inte den draghjälp från regeringen som de skulle behöva.
Nu har Sveriges Arkitekter bestämt sig för att ta saken i egna händer. Att utveckla förslag till en ny arkitekturpolitik är en av årets viktigaste uppgifter, säger förbundets ordförande Laila Strunke i en intervju. Den andra huvuduppgiften handlar förstås om att möta lågkonjunkturen.
Att det finns andra och ännu större problem ute i världen kan Camilla Wirseen skriva under på. Hon är projektledare för ett ovanligt arkitektprojekt, the Peepoo Project, som ska lösa sanitetsproblemen i slummen. Med hjälp av mobila toaletter i form av billiga nedbrytbara påsar omvandlas fekalierna snabbt och hygieniskt till näringsrik gödsel.
Per Lander
Arkitekt i hetluften
... är Emilia Hallin och Anna Roander, arkitektstudenter vid Arkitekturskolan i Stockholm, som just kommit hem från Hebron på Västbanken.
Vad gjorde ni där?
– Vi gör vårt exjobb i samarbete med den SIDA-stödda organisationen Hebron Rehabilitation Committe. Vi tar fram en vision för en skola och lekytor i Gamla stan där familjerna har sju barn i snitt och är mycket trångbodda. Arkitekter utan gränser har varit en länk i projektet.
Vilka intryck fick ni av Hebron?
– Gamla stan har tusenårig bebyggelse och är delad mellan 5. 000 palestinier och 400 bosättare som skyddas av uppåt 2.000 israeliska soldater. Militären stänger av gatorna så palestinier knappt kan ta sig hem. De som kan flyttar och husen förfaller. HCR arbetar för att rädda kulturarvet och för att folk ska vilja bo kvar. Avspärrningarna gör att byggmaterial får forslas på åsnor.
Hur var stämningen?
– Konflikten Israel – Palestina märks överallt. Folk är isolerade. Jag tror de vi träffade tyckte det var hoppfullt att det finns folk som vill hjälpa dem att bygga upp sitt land.
Kerstin Persson