Arkitekten augusti 2008

PDF-version

28 augusti 2008

Länge leve tidskriften

Hemkommen från semestern hittar jag en liten skrift där branschföreningen Sveriges Tidskrifter informerar om tidskrifters miljöpåverkan. Intressantast är den jämförelse man gör mellan papperstidning och Internet.

Jag, liksom säkert många andra, har trott att Internet är ett miljövänligare alternativ än tryckta medier. Men det verkar inte vara alldeles självklart.

Enligt en undersökning som refereras av Sveriges Tidskrifter är tidskriftens energi- och koldioxidintensitet lägre än televisionens. Enligt en annan undersökning motsvarar läsning av en dagstidning per dag ungefär samma utsläpp av koldioxid som en halvtimmes nätläsning.

Enligt ytterligare en undersökning konsumerar en avatar i onlinespelet Second Life lika mycket elekricitet som en genomsnittlig invånare i Brasilien.

Förvånande, kan man tycka. Men det är väl mängden som gör det. När det gäller tidningar är det mesta av energi­åtgången - och därmed koldioxidutsläppen – förlagda till produktionen. Fördelat per tidningsexemplar blir det inte så mycket. Vid nätläsning däremot är energiförbrukningen i stor utsträckning utlokaliserad till läsaren.

Internet har enorma fördelar när det gäller informationssökning. Men när det gäller tidskrifter är den beprövade pappersvarianten fortfarande överlägsen. Och tydligen inte heller större miljöbov. Så vi kan ha gott samvete när vi denna gång gjort vårt tjockaste nummer av Arkitekten hittills.

Per Lander

Arkitekt i hetluften

Fotograf: Jonte Wentzel. …Samir Alj Fält, arkitekt SIR/MSA som fått uppdraget att rita möbler och utställningskoncept för entréhallen i House of Sweden i Washington.

Hur fick du uppdraget?

– UD och SFV efterlyste ett utställningskoncept. Jag ser istället entréhallen som en plats för möten och föreslår en möbelserie som man kan slå sig ner i samtidigt som den kan rymma utställningar om Sverige.

Hur tänkte du?

– Entréhallen är helt uppglasad längs promenaden vid vattnet och öppen för allmänheten. Jag ville göra något som lockar in människor och är en konstrast till den gråsvartvita byggnaden. Jag gör boxar som kan kombineras till sittmöbler, soffbord, bardisk eller förvaringsmöbler, de sätts ihop ungefär som gymnastiksalens hopplintar.

Hur uttrycker du Sverige?

– Allt jag gör utrycker Sverige vare sig jag vill eller inte. I det här fallet har jag lekt med den stereotypa bilden av Sverige genom mitt material. Jag väljer tre träslag från olika delar av Sverige. Sedan laserar jag boxarna med starka kulörer som jag hittar i Carl Larssons målningar. Det blonda träslaget lyser igenom och för mig uttrycker det Sverige och den mångfald som finns här.

Vad händer nu?

– Efter att precis ha kommit tillbaka från Washington ritar jag vidare på detaljerna och bygger modeller. Boxarna har olika tillbehör som skinnsits, skärmar och glasskivor så att de kan användas på olika sätt.

Riksutställningar ska börja räkna på det innan UD fattar beslut om projektet, som ska vara klart i mars 2009.

Hur känns det att representera Sverige i Washington?

– Det här är stort för mig. Nu brottas jag med hur jag ska förhålla mig till byggnaden och Gert Wingårdhs arkitektur. Man måste tappa respekten - och ändå inte.

Nina Gunne