Arkitekten februari 2008

PDF-version

21 februari 2008

Miljonprogrammet är den största satsningen på bostadsbyggande som gjorts i Sveriges historia. Riksdagen beslutade att man skulle bygga en miljon bostäder på tio år, och man gjorde det också.

De tio rekordåren 1965–1975 kom att bli något av en kulmen, inte bara för den sociala bostadspolitiken, utan också för det som Per-Albin kallade folkhemmet och Tage Erlander det starka samhället.

Redan från början fanns kritik mot det sätt som programmet genomfördes på. Storskalighet premierades och kranbanorna styrde.

Sedan dess har miljonprogrammet fått utstå mycket spott och spe. Områdena har förknippats med segregation och sociala problem, och arkitektkåren har pekats ut som medskyldig.

På senare tid har underhållsbehovet blivit akut i många av de energislukande husen från denna tid. Att renovera dem är en uppgift som ibland utmålas som gigantisk. Men som knappast ändå är jämförbar med den satsning som gjordes för 40 år sedan.

Arkitekten har besökt några av dessa miljonprograms­områden. Vi har hittat både problem och kvaliteter.

Per Lander

Arkitekt i hetluften

…är Mia Torpe, miljöchef på HSB, som är medlem i Byggvarubedömningen, en ny databas som byggherrar och fastighetsägare utvecklat för att miljöbedöma byggvaror.

Vilken är din roll i arbetet?

– Jag har länge arbetat för att avgifta byggsektorn. Ambitionen är att få ett enda system för miljöbedömning. Det saknas lagstiftning utöver den som förbjuder vissa ämnen. Ingen myndighet övervakar.

Vilken nytta har arkitekter av databasen?

– Stor, eftersom de väljer material. Cirka 5.000 av de vanligaste byggprodukterna ingår i databasen, märkta med grönt, gult eller rött. Man kan köpa licens för 3.500 kronor om året för att ha tillgång till databasen.

Kan man lita på bedömningarna i databasen?

– De bygger på uppgifter från material­producenternas byggvarudeklarationer och är vad vi har att gå på. Vi har en kemist att rådfråga om vi misstänker fusk. Men alternativet är ingenting, det finns ingen annan kontroll.

Hur är läget på kemikaliefronten i byggandet?

– Vi översköljs fortfarande av gifter och de finns i nästan allt. Men sen förra året gäller EU-lagstiftningen Reach, som kräver att ämnen ska klassas efter farlighetsgrad.

Har ni några förebilder för databasen?

– Nej, såvitt vi vet är den världsunik. Ett resultat av att byggbranschen de senaste tio åren präglas av ett samarbetsklimat.

Kerstin Persson