|
Fotograf: Ulrika Walmark.
|
|
För ett år sedan gjorde vi en läsarundersökning bland 400 slumpmässigt utvalda läsare. Det visade sig då att nästan 60 procent läser hälften eller mer i Arkitekten. En mycket hög siffra. Själv har jag svårt att komma på någon tidning som jag regelbundet läser så mycket som hälften i.
Att så många läser så mycket i Arkitekten tyder på endera av två saker. Antingen är den schablonbild som på vissa håll frodas av arkitekter som bild- och inte textmänniskor felaktig. Eller också är just Arkitekten så viktig och lättillgänglig att även den som i normala fall i det längsta undviker att läsa, inte kan motstå sin medlemstidning.
Undersökningen visade också att 75 procent tycker att tidningen är ganska bra och 15 procent att den är mycket bra. Sen blir det inte så många procent kvar till dem som tycker att den är ganska – eller i något undantagsfall mycket – dålig.
Vi blev förstås glada över att omdömena var så positiva. Men vi slår oss inte till ro med det.
I år har vi därför bett några tidningsproffs analysera Arkitekten. Också de gav ett positivt helhetsomdöme, men fokus i deras analys har legat på att hitta sådant som kan förbättras ytterligare när det gäller form, typografi, bildbehandling med mera.
Vi planerar ingen stor och omvälvande omgörning av tidningen. Det finns det ingen anledning till. Men en del mindre förändringar – och, som vi hoppas, förbättringar – gör vi ändå, efter det att tidningen nu legat på analyssoffan. Den uppmärksamme läsaren kan säkert hitta en och annan liten förändring redan i detta nummer av Arkitekten.
På www.arkitekt.se/arkitekten/0509 kan du betygsätta hur vi lyckats denna gång. På webben finns också hela förra årets läsarundersökning.
Per Lander
Bara Falu rödfärg på husen. Detta påbud utgick från stadsarkitekten Arne Ludvigsson i Borlänge till invånarna i Torsång. Bebyggelsen i Torsång är klassad som riksintresse. Med påbudet hamnade Arne Ludvigsson i blåsväder. Torsångsborna protesterade, ”Idyllen sitter inte i färgen, vi vill måla våra hus som vi vill”, menade de.
Varför denna protest?
– Det finns överallt en grundmurad känsla för att mitt hem är min borg, jag skulle tro att det är mera en känsla av att myndigheter lägger sig i, än att man tycker det är fel.
”Idyllen sitter inte i färgen”, säger de?
– Det gör den. Den idyll som vi värnar är 1800-talets idyll. Går vi tillbaka till 16–1700-talen var husen omålade. Men någonstans får man bestämma sig för vad som är riksintresse. Den tradition som vi kallar för riksintresse nu är 1800-talet. Människan kommer ihåg de röda husen. Ska man belägga det ofärgade får man gå till andra källor. Det skulle dessutom vara än mer uppseendeväckande och radikalt att säga att det ska vara omålat.
Vilket är det bästa argument du har stött på MOT rödfärgen?
– Det är väl den här känslan att man vill bestämma över sitt hus, det får man ha förståelse för. De vill trivas och vara där. En arkitekt är också en förmedlare av drömmar, den enskildes dröm om sitt eget hem.
Vilket är ditt bästa argument FÖR?
– Det är att förklara historien. Egentligen är mitt bästa argument när jag säger att den gruva som en gång låg i Torsångs socken är den originalgruva där man hämtade rödfärgen. Det är inte alla som har en egen gruva att hämta färgpigment ur. Man går vidare i en historisk tradition. Ska husen vara röda någonstans så är det här.
Går förslaget för områdesbestämmelser igenom?
– Det är en betryggande majoritet som talar om att värna de historiska traditionerna.
Dan Hallemar